Madeleine Sultán Sjöqvist, religionssociolog vid Uppsala universitet, skrev 2006 en doktorsavhandling om svenska kvinnor som konverterat till islam. Det som bland annat uppmärksammades var en skillnad mellan svenska män som söker sig till islam och kvinnor. Skillnaden bestod enligt Sultán Sjöqvist att männen ofta attraherades av intellektuella skäl och till islams mystiska ådra, sufismen. Kvinnorna uttryckte ofta andra skäl. Här fanns missnöje med den svenska kvinnosynen och vad man såg på dess fokus på utseende och skönhet. I islam fann man en tydligare kvinnoroll där kvinnans underordnande tolkades som positivt och att religionen betonade familjevärderingar. En del hade även mött änglar som de menade väglett dem till islam.
En annan skillnad var att kvinnliga konvertiter blev mer hårdföra och renläriga. De konverterade sällan eller aldrig till en mer liberal eller sekulär variant av islam utan tog allt på allvar. En del hade även valt att flytta till större städer för att kunna leva efter den nya religionen och vara del av dess miljö och kulturella erbjudanden. I synnerhet de kvinnor som konverterade i samband med äktenskap med en muslimsk man stannade kvar länge i den nya religionen.
Resultatet från avhandlingen är intressant av flera skäl och borde analyseras djupare. Det är idag känt att flera av de kvinnor som sökte sig till Islamiska Staten, engagerat sig för Muslimska Rättighetskommittén vilka brukar stödja det som kallas ”Lawfare”, det vill säga att man låter offentliga kritiker av Islam löpa gatlopp i domstolar och utstå ”wokedrev” och ”cancelkultur”, liksom annars stödjer radikala grupper och uttolkningar av Islam var och är konvertiter. Det är också intressant hur dess grupper använder islamofobi mot kritiker, förenar sig med vänsterradikala grupper och gärna förenar sin religiositet med feministiska argument där det går. Åtminstone delar dessa muslimska kvinnor den radikalfeministiska kritiken av vad man ser på en kultur som ”objektifierar” kvinnan sexuellt. Just detta är lite ironiskt med tanke på vad islam ser som paradiset och som berörts i tidigare artiklar. Det är också ironiskt med tanke på förekomsten av prostitution genom tillfälliga äktenskap (du gifter dig inom ett tidsspann på några timmar) och som tolereras i vissa islamska kulturer.
Det handlar också om vad man aktivt väljer bort. Dessa kvinnor har uppenbarligen inte känt samhörighet med den liberala svenska kristenheten. Man har valt bort en sekulär livsstil. Man har sökt sig till fasta religiösa regler och man har inte varit främmande för att byta identitet.
Kritik mot islamska riktningars kvinnosyn, liksom den kvinnosyn som Muhammad, religionens grundare, gav uttryck för, är däremot ingenting som avhandlingen berörde. Enligt sharia och den kvinnosyn som uttrycks där är det exempelvis inte alltid mannens fel vid en våldtäkt där en man våldtagit en kvinna. Hon har bevisbörda att påvisa att hon skrek under våldtäkten och kallade på hjälp. Var det hon som hade frestat mannen? Var felet hennes? I så fall kan man döma henne för otukt och vissa kulturer har också stenat kvinnor som blivit våldtagna och på grund av våldtäkten dels syndat mot religionen, dels förödmjukat familjens heder.
Man har också förbisett islams regel att män får gifta sig med flera kvinnor, upp till fyra, men inte omvänt. Profeten fick givetvis ha fler än så enligt religionen. Detta är nu knappast något som är linje med svensk radikalfeminism eller med västerländska familjevärderingar, men det blir dessutom än värre då män enligt islam och i tillstånd av krig och enligt de mer konservativa tolkningarna av sharia, har rätt att ta kvinnor som sexslavar enligt Muhammads eget exempel. Det kallas inom islam för ”vad din högra hand äger”. Vad din högra hand äger kan alltså vara människor, i detta fall kvinnor, som tagits från fiendesidan som krigsbyten. Muhammed själv gifte sig med en ung kvinna under ett sådant krigstillstånd och efter att ha dödat hennes familj.
De svenska kvinnor som konverterat och därtill radikaliserats och blivit medlemmar i Islamiska Staten måste ju också helt ignorera de många illdåd som utfördes mot barn, bland annat flickebarn, i Islams namn. Barn som begravdes levande för att de tillhörde fel religion, barn som brändes i burar, barn som fick sina hjärtan utslitna, bebisar som användes som fotbollar av IS soldater, unga flickor som fick vara sexslavar och delades och köptes mellan soldater och så vidare är ju knappast i linje med familjevärderingar och i grunden helt främmande för den svenska kultur de trots allt växt upp i. Trots detta deltog svenska kvinnor som konverterat i detta förtryck och en del har ju också återvänt till Sverige.
Konversionen till islam behöver givetvis inte vara till en radikal grupp, men ändå betonar avhandlingen just strikthet och renlärighet som något som är signifikativt för de svenska kvinnor som konverterar. Häri så förenas konversionen av nödvändighet med en kulturkritik av Sverige och svensk kultur idag. Det handlar inte heller om att man anammar islamska värderingar utan att man också går med i en religion som brukar förena islamska värderingar med lagstiftning och social kontroll. Det behöver inte påpekas att det i områden där islam dominerar i Sverige i praktiken införts utegångsförbud för kvinnor på kvällar och att unga män som är ute sena tider ofta är dem som utövar kontrollen. Konversionen sker alltså till en ny ”ingrupp” och leder till att den gamla ”utgruppen” man tillhört (den svenska familjen och den svenska kulturen) blir hårt kritiserad.
De kvinnor som konverterar tillhör alla utbildningsnivåer enligt avhandlingen. Bland de mer utbildade bör man givetvis ställa frågan om de överhuvudtaget har läst om islams historia och invasioner av Europa och hur dessa gick till? För Islam handlar inte bara om att man konverterar till en monoteistisk teologi eller gudstro. Man konverterar även till de grupper som stått för mest externt våld mot Europa sedan 700-talet. Man konverterar till den religion som format Europas geografiska gränser.
Källa: Madeleine Sultán Sjöqvist ”Vi blev muslimer” Svenska kvinnor berättar : En religionssociologisk studie av konversionsberättelser (Uppsala 2016).
