Högerpolitikern Hjalmar von Sydow, som var förstakammarledamot i riksdagen, hade en mångsidig karriär. Advokaten Anders Frigell noterar i sin bok von Sydowska mordens gåta att Hjalmar von Sydow under åren 1907-31 hade varit verkställande direktör och ordförande i Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), var ”styrelseledamot i Svenska Handelsbanken, Norrlandsbanken och Stockholms Handelsbank” samt att år 1928 ”blev han ledamot av Arbetsdomstolen”. Trots att han, enligt Jan-Öjvind Swahns bok Svenska mord: 23 klassiska fall, varit den som bestämt att ”strejkbrytarna i Ådalen i maj 1931 inte skulle dras tillbaka, vilket ledde till de tragiska skotten” tycks von Sydow inte ha haft några fiender som velat se honom död. Han stod till och med på mycket god fot med sin son Fredrik von Sydow, trots sonens slöseri och utsvävande liv i Uppsalas studentvärld. Han älskade sin vanartige son och sonen älskade honom.
Ändå tycks Fredrik ha krossat sin fars och de två hembiträdenas huvuden med vad som misstänks ha varit ett strykjärn den sjunde mars 1932. Senare samma dag sköt han ihjäl sin hustru Ingun von Sydow, född Sundén-Cullberg, på Hotell Gillet i Uppsala innan han vände pistolen mot sig själv.
De von Sydowska morden chockerade Sverige. Medierna frossade i tragedin och spekulationer om att Fredrik von Sydow även var den man som knappt en vecka före de von Sydowska morden begått det brutala trippelmordet i Mörtnäs florerade vilt. Den fjärde mars hade nämligen Fritjof Zetterberg och hans hustru Hilma samt Hilmas syster hittats med krossade huvuden.
Motivet och vad det var som fick Fredrik von Sydow att (som det verkar) döda sin far och de två hembiträdena är än idag okänt, vilket gör de von Sydowska morden till ett av de mer gåtfulla kriminalfallen i svensk historia.
Fredrik von Sydow
Frigell noterar att Fredrik von Sydow var en begåvad ung man som ”trots sitt våldsamma festande” klarade ”skolan med goda betyg och sedan juridik- och filosofistudierna hyfsat.” Fredriks utsvävande studentliv kom att prägla den bild av honom som medierna spred efter den sjunde mars 1932. Han kom att framställas som en våldsam vilde, men i själva verket var han, som Frigell betonar, ”en excentrisk festprisse”. Alkoholen är en del av studentlivet i Uppsala och det är långt ifrån ovanligt att studenter konsumerar stora mängder alkoholhaltiga drycker. Dock ansågs Fredrik von Sydow, som Frigell framhåller, dricka ovanligt mycket, vilket var en av orsakerna till hans ekonomiska problem.
År 1923, noterar Swahn, fattade Fredrik tycke för Ingun Sundén-Cullberg och dessa två inledde snart en relation som deras familjer inte uppskattade. Denna förbindelse resulterade i en graviditet och Ingun tvingades bege sig till Italien för att föda barnet år 1928. Swahn skriver även att två år senare, när de blivit myndiga, gifte Ingun sig med Fredrik i Köpenhamn och de hämtade sin dotter i Italien innan de återvände till Sverige.
Trots att han blivit far tycks Fredrik inte ha upphört med sitt kostsamma utsvävande liv och både Swahn och Frigell noterar att Ingun drogs in i hans livsstil. För att bekosta denna livsstil tvingades Fredrik låna pengar och en som han ofta lånade av, noterar Frigell, var Hulda Uddenberg, som han känt länge. Enligt Frigell lånade han endast mindre belopp av henne som han sedan betalade tillbaka, men den 22 februari 1932 överraskade han henne med att plötsligt be om att få låna 200 kronor. Hon ville först inte låna ut en så stor summa, men Fredrik lyckades beveka henne.
I början av mars begav han sig till Stockholm för att bo hos sin far i några dagar. Vid den här tiden tog han, vilket både Swahn och Frigell noterar, ett stort lån. Enligt Swahn hade Fredrik vänt sig till en vän och bett denne att ”intyga att underskriften på dokumentet var äkta och undertecknat av Hjalmar von Sydow.” Dock visade det sig, enligt Swahn, att Hjalmar von Sydow aldrig hade undertecknat dokumentet. Fredrik tycks således ha förfalskat sin fars underskrift. Hjalmar von Sydow fick kunskap om detta och sannolikt var den upptäckten orsaken till att han begav sig till banken den sjunde mars 1932.
Den sjunde mars
Den sjunde mars 1932 hade först börjat som vilken dag som helst. Frigell berättar dock att strax innan Hjalmar von Sydow gått hemifrån efter klockan elva på förmiddagen hade han frågat Fredrik när sonen skulle återvända till Uppsala och fått svaret att det skulle bli dagen därpå. Hjalmar hade därefter lämnat hemmet och knappt en timme senare, noterar Frigell, skall en ”tjänsteman på Uplandsbanken hört att Hjalmar von Sydow vid tolvtiden den 7 mars ringt till banken. Hjalmar hade då meddelat att han hade för avsikt att ordna sonens affärer.” Det var i denna bank som Fredrik planerade att ta det ovannämnda lånet. Möjligen hade Hjalmar von Sydows samtal till den banken med det att göra.
Det berättas även, enligt Frigell, att Ingun först hade varit dyster den sjunde mars, men efter att Fredrik ringt henne framåt förmiddagen hade hon blivit ”glad och uppspelt”. Hon hade därefter klätt både sig och parets dotter i fina kläder innan de båda for för att möta Fredrik. Efter mötet med fru och dotter återvände Fredrik till sin fars lägenhet vid elvatiden på förmiddagen.
Kort efter att Hjalmar gått så återvände Fredriks syster Marianne och kusin Maria till skolan och Fredrik lämnades ensam i lägenheten med de två hembiträdena, Karolina Herou och Ebba Hamn.
Under de följande timmarna ringde tre personer på hos familjen von Sydow, skriver Frigell. Först Alice Vestin som skulle driva in en räkning som Hjalmar von Sydow inte betalt. Hon ringde på efter klockan ett, enligt Frigell. Fredrik öppnade för Vestin och ropade på Ebba Hamn när han fick veta kvinnans ärende. Omkring en timme senare ring det på igen och en mycket glad och uppspelt Fredrik öppnade. Han hade beställt ett tjugopack cigaretter som nu levererades av tobaksaffärsbiträdet.
Innan det ringde på för tredje gången hos von Sydows den dagen gick Fredrik, enligt Frigell, och köpte ”en bit rundjärn.” Ungefär vid samma tid var Hjalmar von Sydow på hemväg och strax före fyra, noterar Frigell, sågs han komma hem. Det var sista gången Hjalmar von Sydow sågs i livet.
Efter klockan fyra ringde det på för tredje gången och även denna gång öppnade Fredrik. Mannen som ringt på var, noterar Frigell, kontorsbiträdet Sterner från Arbetsdomstolen som skulle hämta ett par handlingar hos Hjalmar von Sydow, men Fredrik, som verkade vara antingen berusad eller extremt nervös samt var ”alldeles svart om mun och tänder”, vägrade släppa in biträdet och hävdade att Hjalmar inte var hemma. Sterner noterade även att tamburen var mörk och, enligt Frigell, skymtade han även Fredriks fru Ingun.
Både Swahn och Frigell nämner att strax innan Sterner ringde på hade en granne, som hade födelsedagskalas, hört dunkande ljud från von Sydows lägenhet. Sannolikt var det vid den tidpunkten som Fredrik slog ihjäl sin far och de två hembiträdena. Möjligen var det blod som Sterner sett på Fredriks mun då röd färg, enligt Frigell, ”kan uppfattas som svart i en mörk tambur.”
Snart kom Fredriks kusin Maria hem från skolan. Fredrik fick släppa in henne, skriver Frigell, av anledningen att antingen han eller Ingun lagt på säkerhetskedjan. Frigell skriver att hon noterade en stor blöt fläck på en matta och Fredrik då hade förklarat att Ingun spillt vatten på den när hon vattnat blommor. Enligt Frigell talade Fredrik även om för sin kusin att både Hjalmar var bortrest och hembiträdena lediga. Därefter lämnade Fredrik och Ingun lägenheten och begav sig, som Frigell skriver, till Sven Hallman där Fredrik lånade en pistol och ammunition.
Det dröjde dock inte länge förrän Maria började ana att något inte stod rätt till. Hjalmar von Sydows rock var nämligen kvar, trots att han var bortrest, och, enligt Frigell, började hon även höra något som lät som svaga andetag från Karolina Herous rum. Hon försökte öppna, men dörren var låst och när Marianne kom hem berättade Maria, enligt Frigell, ”om säkerhetskedjan, om fläcken på mattan, om Fredrik och Ingun och att Fredrik hade sagt att Herou och Hamn var lediga och att farbror Hjalmar bortrest.” Frigell skriver att Maria även visade Marianne att Hjalmars rock hängde kvar i tamburen samt att de två flickorna upptäckte att fläckarna på mattan var röda och efter att de hittat blodiga trasor i serveringsrummet blev de rejält uppskrämda och ringde efter hjälp. Senare samma dag hittades de tre liken i lägenheten. Deras huvuden hade krossats.
Mycket tyder på att morden på Hjalmar von Sydow, Ebba Hamn och Karolina Herou inte varit planerade. Både Ingun och Fredrik von Sydow agerade irrationellt, förvirrat, panikartat och ångestfyllt under sina sista timmar i livet. De stannade kvar på brottsplatsen i nästan en timme efteråt och lämnade Maria kvar i lägenheten. Om morden varit planerade hade Ingun och Fredrik (vilket även Frigell påpekar) lämnat brottsplatsen och i fall de varit kvar vid Marias återkomst så hade de helt enkelt fått henne att lämna våningen. Om morden varit planerade hade de aldrig, som Frigell noterar, burit omkring på Fredriks blodiga kavaj i ett paket (som de gjorde) utan hade snarare gjort sig av med plagget så fort som möjligt.
Det enda rationella Ingun och Fredrik gjorde, påpekar Frigell, var att skaffa pistolen som de sedan tog sina liv med och om morden på Hjalmar von Sydow, Karolina Herou och Ebba Hamn varit planerade hade pistolen införskaffats av paret tidigare. Att morden inte var planerade kan förklara oklarheterna när det gäller motiv.
Fredrik hade visserligen skaffat en bit rundjärn tidigare den dagen och detta troddes först vara mordvapnet, men det visade sig vid obduktionerna att det mest sannolika mordvapnet varit ett strykjärn. Rundjärnet som Fredrik skaffade kom dock att sammankoppla trippelmordet i von Sydowska lägenheten med ett annat trippelmord som begåtts den andra mars 1932 i Mörtnäs.
Mörtnäsmorden och von Sydowska morden
Den fjärde mars 1932 hittades Fritjof Zetterberg, hans hustru Hilma och Hilmas syster Kristina Hedström brutalt mördade i paret Zetterbergs villa i Mörtnäs. De hade alla tre fått sina huvuden krossade och, enligt Frigell, hittades ett nedblodat järnrör på brottsplatsen. Detta järnrör visade sig ha varit mordvapnet och den mest sannolika tidpunkten för morden har, av Frigell, beräknats vara den andra mars.
Mörtnäsmorden är ett av de mest gåtfulla brottsfallen i Sverige och man vet än idag inte vem som var mördaren, men det är möjligt att gärningsmannen avslöjats om inte polisen och medierna börjat rikta uppmärksamheten mot Fredrik von Sydow trots att han, enligt Frigells mycket noggranna undersökning, hade ett vattentätt alibi för den andra mars 1932. Vad som gjorde att Fredrik von Sydow misstänktes vara Mörtnäsmördaren var för det första att han hade skaffat rundjärn samt tillvägagångssättet. Samtidigt var det inte underligt att sådana spekulationer väcktes. Två trippelmord begicks ju inom loppet av bara några dagar och i båda fallen fick offren sina huvuden krossade.
Polisen insåg visserligen snart att Fredrik von Sydow inte kunde ha begått Mörtnäsmorden, men den tid då de riktat uppmärksamheten mot honom kan ha gynnat den verklige mördaren och underlättat hans chanser att försvinna.
Slutet på Gillet och de obesvarade frågorna
Gillet, som ligger vid Fyristorg i Uppsala, var på den här tiden ett hotell och vid åttatiden på kvällen den sjunde mars 1932 anlände Fredrik och Ingun von Sydow till hotellet. De fick ett bord och beställde, enligt Frigell, champagne och ostron. Därefter begav sig Fredrik till Stadshotellet av skäl som än idag är oklara. Där mötte han, noterar Frigell, några vänner som han bjöd med sig till Gillet.
Samtidigt sökte både Stockholmspolisen och Uppsalapolisen efter Fredrik och Ingun och det dröjde inte länge förrän två konstaplar fick veta att paret von Sydow befann sig på Gillet. De begav sig dit och bad Ernst Norman, som var restaurangvaktmästare, att, som Frigell formulerar det, ”tala om för kandidat von Sydow att två herrar önskade tala med honom.”
Resturangvaktmästaren framförde meddelandet till Fredrik von Sydow. Fredrik undrade då, enligt Frigell, ”om det var några av hans kamrater och han fick ett jakande svar av Norman. Efter någon tvekan reste sig Fredrik och skulle gå ut ur restaurangen.” Ingun följde med honom, men när hon fick veta att de endast ville tala med hennes make vände hon, enligt Frigell, och slog sig ner i en stol. Fredrik följde efter sin hustru och lutade sig över henne. Det såg ut som han viskade något till henne. Det som sedan hände chockade alla. Fredrik drog pistolen och sköt först sin fru och sedan sig själv. Båda dog omedelbart.
De von Sydowska morden är en gåtfull familjetragedi som redan vid den tid de begicks ledde till spekulationer och Fredrik framställdes mer eller mindre som ett monster i tidningarna. Det han hade gjort kom i hög grad att prägla hans eftermäle.
Det finns många obesvarade frågor, särskilt när det gäller Fredrik själv och vad det egentligen var som fick honom att plötsligt slå sin far och de två hembiträdena med ett strykjärn. Man vet inte heller vad som hände i lägenheten efter att Hjalmar von Sydow kommit hem. Vad Fredrik skall ha haft rundjärnet till är också en gåta, men en trovärdig förklaring som Frigell har är att den unge mannen, som tycks ha varit beroende av alkohol, avsåg att använda järnet till att försöka bryta sig in i alkoholförrådet som (sannolikt på grund av hans drickande) försetts med hänglås. Man kan dock bara spekulera då de som visste som verkligen hände dog den sjunde mars år 1932.
