Trots postmodernismens vetenskapskritik måste det sägas att vetenskapen ännu har en mycket hög status i samhället. Ja, ibland kanske alldeles för hög – vilket gör att många inte förstår vetenskapens osäkerheter, liksom vilka typer av frågor vetenskapen kan svara på och vilka de inte kan svara på.
Samtidigt är det berättigat med ett högt förtroende för vetenskapen inom sina definierade gränser. Anledningen till detta är framför allt att vetenskapen har en tydlig process för hur forskning skall bedrivas. I denna process har de vetenskapliga tidskrifterna och deras så kallade peer review-system, där varje artikel genomgår en rigorös granskning av sakkunniga före publicering, en stor betydelse.
En av dessa tidskrifter är den prestigefyllda tvärvetenskapliga tidskriften Nature, världens mest citerade i sitt slag. På denna tidskrift hände det nyligen något märkligt, något som bör få stora konsekvenser för hur vi skall uppfatta dess verksamhet. Vid sidan av de normala kraven på bland annat vetenskaplighet och formalia som måste uppfyllas för att få chansen bli publicerad, uppställdes helt plötsligt en mängd nya kriterier för att slippa igenom redaktörernas nålsöga.
Det förklarades i en ledarartikel att nya etiska riktlinjer behövs. Tidigare etiska riktlinjer har handlat om hur bland annat försökspersoner skall behandlas, men de nya riktlinjerna sägs behövas, då ”människor kan skadas indirekt. Till exempel kan forskning oavsiktligt stigmatisera individer eller mänskliga grupper. Den kan vara diskriminerande, rasistisk, sexistisk, drabba handikappade eller vara homofobisk.”
Det görs klart att det inte handlar om att stoppa dålig forskning, denna kan refuseras med hänsyn till vanliga vetenskapliga kriterier. Tvärtom säger ledaren uttryckligen att forskningen i sig kan vara korrekt, men att den ändå inte bör publiceras, då den ”skadan som tillfogas de studerade grupperna överväger nyttan av artikeln”. Riktlinjerna som sådana bygger helt på de värsta avarterna av woke-ideologin, på en negativ värdering av européer, män och traditionella levnadsmönster.
Det går inte att tolka på något annat sätt än som att politisk ideologi skall övertrumfa vetenskapligt sanningssökande i de fall där det uppstår en konflikt. Det är intressant av flera fall. En aspekt av det är att de liberala ”vetenskapsmän” som utformat riktlinjerna inte tror att den egna ideologin klarar mötet med sanningen, utan att det enda sätt som den kan överleva är att sanningen i kontroversiella ämnen undanhålls allmänheten.
Den fundamentala frågan i sammanhanget torde dock vara hur detta i längden påverkar trovärdigheten för vetenskapen. Varför skall vi egentligen lita på en vetenskap som inte ens utger sig för att baseras på sanningssökande? Det är redan så att vissa delar av vetenskapen, som exempelvis genusvetenskap, endast tas på allvar av dess egna anhängare, men om nu en av världens mest prestigefulla tidskrifter tagits över av woke-sekten, måste frågan väckas: varför skall vi över huvud taget ta vetenskapliga resultat på allvar?
En möjlig utveckling är alternativa vetenskapliga tidskrifter uppstår. Dessa tidskrifter kommer dock, även om de kommer att sakna ideologisk inriktning och endast baseras på vetenskaplighet, att baktalas på känt manér av liberala akademiker. Resultatet kan mycket väl bli att olika vetenskapliga tidskrifter kommer att uppfattas ungefär som olika tidningar, där den politiska färgen bekänns öppet. Det slags opartiskhet som vetenskapen måste ha kommer att vara som bortblåst.
Kanske ser vi början på vetenskapens fall.
