En ny nationalistisk podd har startats av de två före detta sverigedemokraterna Christopher Dulny och Pavel Gamov. Namnet på podden är Lögnarnas tempel, vilket syftar till riksdagshuset och partipolitiken, och poddens ambition är enligt upphovsmännen att behandla dagsaktuella ämnen, djupdykningar, personporträtt, SD-anekdoter och allmänna analyser av den politiska världen. Under sin tid inom SD har både Dulny och Gamov hunnit väljas in i riksdagen och haft en mängd andra toppositioner inom partiet, och podden präglas i hög grad av den erfarenhet och insikt i partipolitiken som de därigenom har.
Vid sidan av Lögnarnas tempel driver Christopher Dulny sedan 2017 projektet Nordisk alternativhöger, ett initiativ inspirerat av den amerikanska så kallade alt-right-rörelen. De senaste åren har han gjort sig ett namn genom provokativ aktivism och genom podden Vita pillret.
Pavel Gamov i sin tur är framförallt känd för sitt engagemang inom SD Uppland och i riksdagen. Efter en omtalad skandal lämnade han partiet och blev i november 2017 politisk vilde.
Alexander Wilhelmsson har varit i kontakt med Christopher Dulny och ställt några frågor.
Vad är syftet med er podd? Är det någon lucka ni vill fylla?
Vi är två tidigare politiker/tjänstemän med bred insikt i det partipolitiska hantverket i praktiken. Sammantaget har vi över tjugo års gemensam partipolitisk erfarenhet av SD på så gott som samtliga nivåer, vilket gör oss unika i denna konstellation och kontext.
Därmed poddar vi om svensk inrikespolitik i allmänhet och SD i synnerhet på ett ocensurerat och initierat sätt. I podden blandar vi högt och lågt med en lättsam, humoristisk, intellektuellt hederlig och delvis sarkastisk ton.
Podden handlar om framför allt dagsaktuella politiska ämnen som berör Sverige, men även djupdykningar, avslöjanden, personporträtt och tillbakablickar kommer att förekomma. Vi vet att det finns en efterfrågan och ett sug på sådana djuplodande analyser och granskningar ur ett högernationellt perspektiv.
Har man vår typ av bakgrund och vågar göra en sådan här podd intressant räcker det – man behöver inte fylla en specifik nisch. Något som ändå skiljer oss från andra kommentatorer och opinionsbildare är dels den djupa kunskapen om och inblicken i svensk politik på såväl lokal, regional som högsta nivå, dels att vi idag kan tala fritt då vi saknar lojalitetsband till SD och dels att vi fortfarande har ett brett kontaktnät i och omkring SD, inte minst tack vare de tips som inkommer till redaktionen.
Ni riskerar inte att skrämma bort potentiella lyssnare med ett podd-namn som anspelar på ett internet-fenomen efter ett tal av en före detta nationalsocialist?
Den som åsyftas härvidlag är ett mycket känt tal 2008 av den svenske nationalistveteranen Magnus Söderman, ett tal som blivit något av en mem hos såväl Sverigevänner som högerut. Söderman har sedan länge gått vidare och driver idag organisationen Det fria Sverige (DFS) tillsammans med bland andra Dan Eriksson.
DFS är en förening som representerar svenskars intressen. Man har närmare 2 000 medlemmar, äger ett aktivitetshus med fler objekt på ingång, arrangerar aktiviteter runt hela landet på regelbunden basis och fungerar idag som en knytpunkt för likasinnade. Podden har inga betänkligheter kring att associeras med det. Vi har inte de skygglappar som återfinns inom partipolitiken.
Namnet på podden föddes efter en längre tids funderingar och en gedigen lista med förslag. Eftersom vår kunskap om politikens värld ger oss vid handen att den moderna partipolitiken i första hand är en teater och ett skådespel som kretsar kring makt, pengar och lögner ser vi denna metafor med ett slags lögnens och lögnarnas tempel som mycket träffsäker. Det är nämligen så det i verkligheten många gånger fungerar med chimärer och potemkinkulisser.
Eftersom vår kunskap om politikens värld ger oss vid handen att den moderna partipolitiken i första hand är en teater och ett skådespel som kretsar kring makt, pengar och lögner ser vi denna metafor med ett slags lögnens och lögnarnas tempel som mycket träffsäker.
Belackare av er hävdar att den nya podden mest är skvaller. Hur ställer ni er till det?
Uppriktigt talat har detta väl sin huvudsakliga upprinnelse i rubriken till en tråd på Flashback om podden. Inriktningen för Lögnarnas tempel är som nämnt den svenska inrikespolitiken i allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet.
Det vore kardinalfel av oss att inte berätta mycket av det vi vet om det partiet och många av människorna däri. Vi har också mest kännedom om SD och inte övriga partier, även om vi arbetar på att få större insyn där också.
Samtidigt finns det gränser och principer man får ta hänsyn till: juridik, relevans, anonymitetsskydd för källor och dylikt. Vi som programledare har därutöver olika synsätt på SD:s utveckling och vissa människor däri, vilket i vårt tycke stärker dynamiken i poddens innehåll.
Om man som lyssnare följer podden för att ta del av skvaller kommer man säkert inte bli att besviken, men om det är det enda man förväntar sig kommer man troligtvis att tröttna efterhand.
Vår ambition är att vara djupare än så: att beskriva hur de politiska processerna fungerar, hur till exempel lagförslag tas fram, vilka taktiska överväganden som föregår ett politiskt utspel samt inte minst den ständiga dramatiken och de eviga intrigerna.
I podden säger ni ibland att SD inte är lösningen på Sveriges problem. Vad menar ni med det?
Inte ens Sverigedemokraterna som parti säger självt att man är den enda lösningen på Sveriges problem. Det torde snarare vara den som förfäktar en sådan ståndpunkt om att så skulle vara fallet som har bevisbördan på sin sida.
SD kan eventuellt bidra till att lösa vissa fundamentala problem som idag hotar att kortsluta den svenska statsapparaten, exempelvis den inneboende paradoxen mellan välfärdsstaten och mångkulturalismen.
SD kan eventuellt bidra till att lösa vissa fundamentala problem som idag hotar att kortsluta den svenska statsapparaten, exempelvis den inneboende paradoxen mellan välfärdsstaten och mångkulturalismen.
Samtidigt har partiet liberaliserats och släppt olika av sina profilfrågor för att vinna allt större stöd bland allmänheten. SD har inte heller som någon bärande ambition att förändra och stöpa om det svenska samhället i grunden för att återställa den enorma skada som åsamkats landet och folket under lång tid. Detta har i sin tur öppnat upp för ett utrymme till höger om SD, vilket likaledes är intressant att bevaka.
I slutänden finns lösningen inte att söka hos svenska heltidspolitiker; den ligger snarare i att återupprätta ett starkt lokalsamhälle med familjen i centrum. Man måste vara den förändring som man själv vill se.
