måndag, 26 februari, 2024
måndag, februari 26, 2024

Statskupp – inte det lättaste

Efter upploppen på Kapitolium blev begreppet statskupp kraftigt devalverat. Nu har 25 medlemmar i den heterogena Reichsbürgerrörelsen gripits, misstänkta för att ha planerat en ”statskupp”. Ingen av dessa händelser ligger i närheten av att vara ett seriöst försök till statskupp. Betydligt starkare organisationer har misslyckats, som generalerna bakom 20 juli-attentatet mot Hitler och de franska generaler som gjorde uppror i Algeriet. Hotet om statskupp har däremot ofta använts för att stärka olika regimer.

När demonstranter den 6 januari 2021 på delvis oklara vägar tog sig in i Kapitolium för att presentera mot vad de upplevde som ett stulet val, var det demokratiska partiet snabba med att kalla det ett statskuppsförsök. Det har de fortsatt med sedan dess för att skrämma folk att inte rösta på Republikanerna, och för att hindra tidigare president Trump från att ställa upp i presidentvalet 2024.

Demokraterna tror inte på det själva, men det är en kraftfull historia som fungerar. De flesta har ingen aning om vad som krävs för att lyckas med en statskupp. Det är under alla omständigheter mer än något tusental obeväpnade demonstranter. Inte ens om de hade lyckats med att ockupera Kapitolium hade detta haft några konsekvenser för den amerikanska statsledningen. Ett land som USA, och Tyskland, har starka institutioner, som fortsätter att fungera och med vapenmakt slår ner försök till uppror. Skall man lyckas med en statskupp behöver man ha åtminstone acceptans från dessa organisationer, i synnerhet från militär och polis.

Historiskt sett misslyckas statskupper ofta om man inte lyckas få tag i den ledare man vill störta. När Anckarström sköt Gustav III överlevde han några veckor och man kunde snabbt samla in kuppmakarna. Hitler överlevde 20 juli-attentatet, vilket blev avgörande för de vankelmodiga officerare, vars stöd hade varit nödvändigt för att lyckas med en statskupp. Kuppförsöket i Turkiet är fortfarande höljt i dunkel, det kan ha varit en operation för att stärka Erdoğans makt, men om det var ett riktigt kuppförsök, så misslyckades det i det ögonblick Erdogan i direktsändning uppmanade sina anhängare att gå ut på gatorna och försvara regimen.

Den förste att kväsa en statskupp genom att använda direktsändning var dock Frankrikes president Charles de Gaulle. Efter att han beslutat sig för att ge Algeriet självständighet gjorde flera av hans generaler uppror, och arresterade överbefälhavaren. Under sig hade de stora trupper, men i slutändan var det i stort sett bara Främlingslegionens första fallskärmsjägarregemente som följde dem. Anledningen var att soldaterna sedan tidigare hade tilldelats radioapparater, och när president de Gaulle talade till dem och sade ”Jag är Frankrike, följ mig”, så avgjordes saken.

När Honecker i DDR och Ceaușescu i Rumänien, inte möttes av de sedvanliga applåderna när de talade hade statskupperna redan lyckats. Tillräckligt många människor, och med det tillräckligt många poliser och militärer var emot dem för att undergräva deras makt. Folkligt stöd är alltså en viktig faktor för att nå framgång i en statskupp. Alternativet i svaga stater är att avlöna en tillräckligt stor armé för att inte behöva bry sig om folket, något vi sett i en rad utomeuropeiska stater. I det fallet är det dock så att även soldaterna tillhör folket, så en sådan situation kan snabbt vändas emot regimen.

Om vi då tittar närmare på Reichsbürgerrörelsen, så har den i princip inte tillräckligt av någonting för att vara ens i närheten av att lyckas med en statskupp i Tyskland. Av landets 34 miljoner invånare är det 21 000 som tillhör rörelsen. Det hade kanske varit tillräckligt för att åtminstone ställa till med stora oreda, och i ett mindre organiserat land, kanske till och med lyckas med en statskupp. Det finns dock faktorer som gör att detta aldrig kommer att hända.

Reichsbürgerrörelsen är ett löst nätverk, inte en militär division, eller ens en homogen politisk rörelse. Runt 5 procent av medlemmarna är vad myndigheterna kallar ”högerextremister”, det är mestadels här de militärer som tillhör rörelsen återfinns. Om vi tänker oss att alla de skulle organisera sig och ta till vapen skulle de definitivt utgöra en formidabel terrororganisation, men så är inte fallet, det handlar om små celler som agerar självständigt, i den mån de agerar alls. De har dock begått vissa terrordåd. Utöver den påstådda statskuppen utreds ett annat fall, där en grupp misstänks för att ha planerat att döda Tysklands hälsominister.

Uppgifterna om den grupp som nu misstänks för att ha planerat en statskupp är knapphändiga, men även det säger oss en del. Om man använder 3000 poliser för att på 130 platser gripa 52 misstänkta och lyckad få tag i 25 så är det ett mycket klent utfall om det handlar om en statskupp. Inte heller har det framkommit några uppgifter om stora vapenbeslag, bara om ”planer på en statskupp”. Ledarna för den så kallade statskuppen går inte heller direkt att jämföra med de generaler som försökte sig på en statskupp 20 juli 1944. En är en äldre adelsman, som av släktingar beskrivs som förvirrad. Den andre skall vara en 69-årig före detta fallskärmsjägare – graden är inte känd. Hur den kvinna som tidigare varit en ledamot i Bundestag för Alternativ för Tyskland är inblandad är inte känt, men det verkar osannolikt att hon har något större våldskapital. Det har däremot de yrkessoldater som också har gripits, men de är för få för att kunna genomföra en statskupp.

Slutsatsen är att detta på inget sätt kan handla om en allvarligt menad statskupp. Så vad har då föranlett denna stora uppmärksamhet för en organisation som visserligen kan vara farlig, men definitivt inte hotar statsskicket?  Inte bara bedömare på högerkanten är frågande till vad detta handlar om, även vänsterpolitikern Martina Renner är frågande och kritisk. Renner som sitter i förbundsdagen är taleskvinna för vänsterfraktionens arbetsgrupp för ”Antifascistisk politik”, men säger trots detta i en intervju med NTV att detta verkar vara en PR-kampanj. Både hon och media kände till insatsen långt i förväg och media har haft tillgång till exakta tider och platser för tillslagen i veckor. ”Det en säkerhetsrisk för polisen att så många känt till det i förväg”, säger hon till NTV.

Media har hart god tid på sig att förbereda rapporteringen om den påstådda statskuppen. Bild: skärmbild SVT

Vad syftet skulle vara kan man bara spekulera i, men en möjlighet är att det handlar om att skrämma allmänheten med ”högerextremism” för att kväsa oppositionen. Under veckan har man också gjort ingripanden mot 91 personer för så kallade hatbrott på internet. I ett fall stormade man en 90-årig mans lägenhet med automatvapen.

UPPDATERING 22-12-09
Junge Freiheit har ställt frågor till åklagaren om beslagen, men inte fått svar. Från andra källor erfar man att beslagen består av tjänstevapen och tre vapen vars legala status inte framgår, samt signalpistoler och ett svärd. Vid över 150 tillslag har man hittat ”tusentals euro”, vilket utslaget inte blir särskilt imponerande. De nya uppgifterna har fått etablerade tyska medier att börja tvivla på statskuppsteorin.

Senaste