”Det här är det vidrigaste tilltaget jag sett på länge” skriver Reinfeldts före detta talskrivare Moa Berglöf, känd för ”öppna era hjärtan-talet”, om den omtalade reklamfilmen för Staffanstorp – en moderatstyrd kommun som Bergglöf här om dagen dessutom benämnde som ”blåbrun”, rapporterar Fria Tider. ”Äkta heimatkunst…blond und boden”, twittrar Dagens Nyheters politiska redaktör Per Svensson.
Filmen handlar om en svensk barnfamilj som lämnar otrygghetens Malmö för det gemytliga och vänliga lilla Staffanstorp. En berättelse som i allra högsta grad återspeglar verkligheten. Redan 2003 rapporterade SR att barnfamiljer lämnade den mångkulturella staden.
– De som lämnar Malmö är framför allt barnfamiljer, sa Kenneth Hvarvenius, statistiker på stadskontoret Malmö stad.
– Barnfamiljerna som lämnar Malmö har tidigare år sökt sig till kranskommunerna men nytt är att det har blivit vanligare att de flyttar längre ut till andra skånska kommuner.
Barnfamiljerna följdes snart av andra invånare och 2015 skedde ett trendbrott då Malmö fick ett utflyttningsnetto mot närliggande kommuner – en trend som sedan har hållit i sig, vilket Fria Tider skrev om 2017.
– Vi har ett negativt flyttnetto mot närliggande kommuner. Det är många barnfamiljer som väljer att flytta, sa Peter Karpestam, samhällsstrateg på Malmö stad, till Sydsvenskan.
Och senast för ett par veckor sedan så gjorde DN ett reportage om en svensk barnfamilj som nu lämnar Malmö på grund av otryggheten, för just Staffanstorp.
Så varför har vänsterliberala opinionsbildare problem med Staffanstorps nya reklamfilm? Jo, därför att den är för ärlig. Barnfamiljen som i filmen lämnar Malmö är rakt igenom vit – något alltmer sällsynt i dagens Reklamsverige. I filmen blir de dessutom antastade av ett ”ungdomsgäng” i Malmö – även det för nära verkligheten för att vara acceptabelt för Sveriges politiska etablissemang.
Faktum är att den enda del i vilken man kan anklaga filmen för att vara följugen, är att det kriminella ungdomsgänget uteslutande består av killar med typsikt nordiskt utseende. Detta återspeglar givetvis inte alls verklighetens Malmö, men sannolikt har filmmakarna gjort övervägningen att detta är ett mått av censur som krävs för att man inte ska straffa ut sig helt i dagens svenska debattklimat. Uppenbarligen underskattade man det svenska etablissemanget.
Faktum är att den enda del i vilken man kan anklaga filmen för att vara följugen, är att det kriminella ungdomsgänget uteslutande består av killar med typsikt nordiskt utseende
Så när liberala krafter nu upprör sig över Staffanstorps ”blond und boden”-film så är det inte för att filmen är propagandistisk – utan för att den inte är tillräckligt propagandistisk. Man gjorde rätt som lät svenska pojkar utgöra Malmös kriminella ungdomsgäng i filmen, men man skulle även ha censurerat medelklassens barnfamilj som lämnar staden för en trygg kranskommun.
Än en gång bevisar Sveriges vänsterliberala ”journalister” att de mer bör betraktas som politiska aktivister. Med en totalitär agenda där man gör processen kort med den som yppar kritik mot ”partilinjen”.
