I onsdags eftermiddag avfyrade SpaceX framgångsrikt (och landade nästan) en fullskalig prototyp av sin nästa generation raketer, kallad Starship, på en suborbital flygning från deras bas i södra Texas. Detta är raketen som Elon Musk hoppas snart skall ta människor till månen och så småningom till Mars, men onsdagens uppskjutning var en obemannad testflygning som bara varade några minuter. Raketen flög till en höjd av 12 000 meter, ungefär marschhöjden för ett kommersiellt trafikflygplan, och utförde vad Musk kallade en ”magplaskmanöver” på väg tillbaka till jorden. Raketen genomförde en kontrollerad nedstigning till markytan och rätade ut sig bara några hundra meter över marken. Men den kunde inte bromsa sin nedstigning tillräckligt, och den exploderade spektakulärt nära landningsplattan. Trots att raketen bara kom ungefär en tiondel av vägen till rymden och inte klarade landningsförsöket är det fortfarande ett stort steg mot en första uppskjutning i omloppsbana och en stor framgång för Musks interplanetära ambitioner.
SpaceX Starship ser ut som det kom direkt från en science fiction-roman. Dess glänsande, kulformade silverskrov är ett lapptäcke av rostfria plattor. Två triangulära fenor sticker ut från dess nedre halva, med två mindre fenor nära spetsen. Starship är enormt — 15 våningar från motor till noskon — men det är bara den övre delen av en ännu större raket som kallas Super Heavy. Denna lyftraket är en uppskalad version av SpaceX Falcon 9 raket och kommer att utrustas med tre gånger så många motorer. När SpaceX sätter ihop en Falcon Super Heavy och Starship, kommer hela ekipaget att stå nästan 120 meter högt. Det kommer att vara några meter längre än NASA:s Saturn V-raket som tog människor till månen, fortfarande den största och mest kraftfulla raket som någonsin flugit till rymden.
Både Super Heavy och Starship kommer att använda SpaceX nya Raptormotorer, som är mycket mer kraftfulla än de Merlinmotorer som företaget för närvarande använder på alla sina Falconraketer. SpaceX har flugit en Raptormotor bara vid två tillfällen, både under testflygningar för Starhopper, en nedskalad version av Starship som såg mer ut som en sädessilo än en raket. Varje Starhopperflygning hade bara en enda motor och tog raketen några tiotals meter upp i luften. Under onsdagens testflygning hade Starship-prototypen tre Raptormotorer och det var alltså första gången som en SpaceX-raket lyfte med mer än en samtidigt. En av Raptormotorerna slocknade cirka 2 minuter in i flygningen, och en andra slocknade ut kort därefter. Det är oklart om motorerna stängdes av avsiktligt eller om de krånglade under flygningen. När Starship är redo att bege sig till rymden, kommer den att ha sex Raptors — tre optimerade för att flyga genom atmosfären och tre optimerade för rymdens vakuum— och Super Heavy kommer att drivas av 28 Raptormotorer.
Raptormotorerna arbetar med extremt höga tryck, och att lösa dessa extraordinära driftsförhållanden har varit en utmaning för SpaceX. Under det senaste året har företaget förlorat flera Starshipprototyper under statiska bränder, en typ av test under vilken motorn startas medan raketen är fäst vid marken. Raketexplosionerna, eller ”snabb oplanerad demontering” som Musk uttrycker det, var ett bakslag, men SpaceX-tekniker har lyckats bygga nya raketer i en rasande takt. I själva verket, när Starship prototypen skickades upp på onsdagen, fanns det redan en annan som väntade i kulisserna i fall testraketen inte skulle komma tillbaka till jorden i ett stycke. Inte ens Musk gav den mer än ”en tredjedels chans” att överleva sin jungfruresa. ”Många saker måste gå rätt, men det är därför vi har SN9 och SN10”, twittrade Musk och syftade på nästa Starshipprototyper som kommer att avfyras.
Medan SpaceX har fulländat konsten att landa sina Falcon 9-raketer, har dess Starship-modell en helt annan och mycket utmanande flygprofil. Medan Falcon 9:s lyftraketer faller tillbaka till jorden vertikalt, med sina motorer ner och toppen upp, är Starship designad för att falla horisontellt genom atmosfären och vända till en vertikal position strax före landning. Detta ovanliga återinträde handlar om aerodynamik. Genom att utföra en ”magplaskmanöver”, kan Starship styra sin landning mer exakt med hjälp av sina fenor. Men denna typ av landningsmanöver är också otestad, vilket innebär att det medför en stor risk tills SpaceX får en bättre uppfattning om hur Starship reagerar vid en nedstigning genom atmosfären.
Nu när den första testflygningen är avklarad har SpaceX ingenjörer en mängd data som hjälper dem att räkna ut hur man löser landningen och tar Starship till högre höjder. Dess första uppdrag till omloppsbana kommer att vara obemannade, men Starship är avsett att bära astronauter bortom omloppsbana runt jorden. Musk har redan sålt Starships första bemannade flygtur runt månen till den japanska miljardären Yusaku Maezawa, som lovade att ta med sig en handfull konstnärer på resan. Ledarna för NASA:s mänskliga rymdfärdsprogram är också intresserade av att utnyttja Starship för sina egna ambitioner att återvända till månen. Tidigare i år bad man SpaceX att utveckla en version av raketen som kan landsätta astronauter på månens yta.
Men den verkliga anledningen till att SpaceX har utvecklat Starship och hela anledningen till att Musk satsade på rymdbranschen till att börja med är att kunna resa till Mars. Om Musk vill kolonisera Mars inom en rimlig tid, kommer han att behöva ett stort interplanetärt transportsystem som kan bära hundratals ton gods och dussintals passagerare åt gången. Tidigare den här månaden förutspådde Musk att Starship skulle kunna ta de första astronauterna till Mars redan 2026, en otroligt aggressiv planering som för bara några månader sedan skulle ha verkat vansinnig. Men nu när Starship har tagit till skyarna, känns Mars närmare än någonsin.
