Flera åtgärder riskerar bli skuldfällor
De allra största åtgärderna handlar om att tillhandahålla kapital för kreditgivning, Riksbankens lånegaranti till bankerna på 500 miljarder och möjligheten för alla företag att låna av staten för att kunna skjuta upp betalningen av skatter och moms som totalt kan uppgå till 300 miljarder kronor. För småföretag med liten balansräkning och ett lågt eget kapital, som är en vanlig situation för många småföretag, är dessa åtgärder inte en framkomlig väg att gå.
Enligt aktiebolagslagen måste en kontrollbalansräkning upprättas när företagets egna kapital är mindre än halva aktiekapitalet. Ökad skuldsättning, till exempel avseende skatt, i kombination med minskade intäkter riskerar att snabbt leda till en sådan situation, med risk för konkurs. För många småföretagare blir därför sådana åtgärder en farlig skuldfälla.
Aktiebolagslagen har ingen ”corona-klausul”, som gör att man kan driva företaget med negativt kapital. Det är en strikt lagstiftning som tvingar styrelsen att begära företaget i konkurs om förutsättningarna för det är uppnådda. Görs inte det kan styrelseledamöterna bli personligt betalningsskyldiga för bolagets skulder.
Småföretagare i krisbranscher måste därför vidta alla mått och steg de kan för att minska sina kostnader i en situation när kundunderlaget viker och intäkterna uteblir. Det kan innebära tämligen drastiska åtgärder, till exempel att säga upp all personal som inte måste finnas för att företaget skall kunna arbetas upp igen när krisen är över, förhandla om kostnadsdrivande kontrakt och kanske till och med sänka sin egen lön under en period.
Många debattörer har också pekat på att just småföretagen, i de branscher som drabbas värst av coronapandemin, måste få bättre stöd. Företagen har ju inte orsakat problemen själva och har ingen möjlighet att påverka situationen. Stöden till dem måste därför också anpassas efter just de små företagens specifika problembild och behov. Alternativet kommer att kosta ännu mer.
Korttidspermittering – bra men otillräckligt
I Nya Tider v.14/2020 beskrev vi några av de olika åtgärder som regeringen vidtagit i sina krispaket översiktligt. Korttidspermittering av personal med stöd av bidrag från staten samt sänkta arbetsgivaravgifter är de förslag som har chans att bli mest verkningsfulla.
Korttidsarbete går ut på att företag kan deltidspermittera personal, där den anställde får behålla 92,5 procent av sin lön, arbetsgivarens kostnader minskar och staten står för mellanskillnaden, upp till 45 procent av arbetskraftskostnaden.
Syftet med åtgärden är att drabbade företag ska kunna behålla sin personal och växla upp snabbt igen när problemen kring coronasmittan lugnat ner sig. För företag som lever på dagliga intäkter och som blir av med sina intäkter över en natt, blir situationen snabbt kritisk. Situationen har uppstått i flera branscher.
Det är en mycket obehaglig känsla att som småföretagare se sitt livsverk hamna i kris. I de allra flesta fallen är det en emotionellt nästan omöjlig tanke att från en dag till en annan vända strategin i sitt dagliga arbete från att tillgodose kundernas önskemål till att avveckla stora delar av verksamheten och säga upp sin personal.
I små företag blir relationen mellan företagaren och personalen ofta väldigt nära, vilket gör situationen än svårare. Korttidsarbete är därför en viktig möjlighet för att klara sig igenom tillfälliga kriser på grund av yttre omständigheter.
Många länder har sedan länge sådana system på plats, och det gick därför snabbt för företagen i till exempel Finland att aktivera den möjligheten. Norge och Danmark ligger inte långt efter. Systemen ser lite olika ut, men generellt är ersättningsnivån väsentligt högre i samtliga de tre nordiska grannländerna än det nya svenska systemet.
Ett problem för svensk del är att åtgärden inte aktiverades förrän den 7 april, visserligen med möjlighet till retroaktiv ersättning från den 16 mars. Redan då fanns det många tusen ansökningar på hög. Risken att det kommer att ta tid för företagen att få ut sitt stöd är stor, eftersom ansökningarna skall hanteras utan förberedda rutiner. Allt sker på en gång i en akut fas för alla parter. Det är så Sverige har valt att förbereda sig för kriser, det vill säga inte alls.
Omfattande krav för bidraget
Kraven som skall uppfyllas för att kunna använda sig av korttidsarbete är omfattande och kräver individuell bedömning av varje företag. Tillväxtverket, som skall hantera ansökningarna, måste därför bygga upp en helt ny och mycket omfattande hantering av de tiotusentals ansökningar som kommit in redan innan ansökningarna började behandlas. Man kan på goda grunder anta att det kommer att ta lång tid för vissa företag att få ut de stödpengar som åtgärden skall generera.
Ett av kraven går ut på att företaget inte får ha skatteskulder hos Kronofogden och man får inte ha uppnått gränsen för att tvingas upprätta en kontrollbalansräkning. Det senare betyder att många företag som valt att ansöka om anstånd med betalningen av skatt och moms, inte kommer att kunna utnyttja möjligheten till korttidsarbete. Det paradoxala kan alltså uppstå, att en del av de åtgärder som regeringen använder för att stödja företagen bidrar till att stjälpa andra åtgärder.
Ett annat viktigt krav är att man som företag måste ha vidtagit alla andra åtgärder som står till buds för att minska sina kostnader, innan man ansöker om korttidsarbete. Det kravet innebär att man, i många fall, kommer att tvingas säga upp en del av den personal som man skulle kunna behålla med korttidsarbete under några månader, för att bli berättigade till att få ta del av åtgärden. Man riskerar alltså att hamna i ett slags moment 22; ”säg upp personal, annars får du inte bidrag för att behålla dem”.
Det finns dock inget generellt krav på att säga upp viss personal, men Tillväxtverket måste göra en bedömning av förhållandena hos den aktuella arbetsgivaren. En sådan situation riskerar att leda till både fördröjningar och risk för godtycklighet, som kan bidra till konkurser innan bidragen hinner betalas ut. Riskerna för att oseriösa företag missbrukar situationen måste också beaktas.
Effekten av den svenska senfärdigheten syns i statistiken. Sedan 1 mars har cirka 50 000 personer varslats om uppsägning. Svenskt Näringsliv varnar för att upp till 30 000 företag kan tvingas i konkurs om inte mer görs för att hjälpa krisbranschernas företag.
Huvudinriktningen i deras förslag är att öka bidragsnivån för korttidsarbete. Det har också Moderaterna, med stöd av övriga oppositionen, föreslagit till riksdagen. I skrivande stund avvaktar dock regeringen och fler företag får problem.
