söndag, 25 februari, 2024
söndag, februari 25, 2024

Polisen ersätts av privata företag

Nyliberaler gillar marknadslösningar. I det nya Sverige börjar till och med Polisens uppgifter ersättas av privata vaktbolag. Jonas WE Andersson, f.d. lektor på konstfack och grafisk designer, funderar över en dyster samhällsutveckling.

Ultraliberalerna (de som gärna samarbetar med vänstern), brukar tjata om att marknaden löser det mesta. Pengar betyder ju allt för detta muntra gäng. Vi vet redan att den förment borgerliga ”Stureplanshögern” varken bryr sig om Sverige eller det svenska folket. 30 miljoner människor får gärna komma hit från Afrika och Mellanöstern, menade Annie Lööf. Tänk vad billigt det blir att anställa – och ”de som kommer hit pratar ju svenska”, fick vi höra. De klarar sig faktiskt också på bara en skål ris om dagen, fyllde Fredrik Segerfeldt i (detta uttalande gjorde att debattören Thomas Gür förärade honom titeln ”Skörbjuggsliberalen”). 

För dessa är svensk kultur oväsentlig, bara kulorna rullar in. Samhällsgemenskapen är bara ett mossigt hinder för de dyrkade marknadskrafter som ses som lösningen på alla problem.

Kanske skålar de i champagne med sina vänner från vänsterregeringen nu när en ny marknad öppnats upp för att skydda barn och ungdomar från misshandel, rån och överfall. Ett nystartat företag (jag vill inte skriva ut namnet), genomför nu en intensiv reklamkampanj för att få föräldrar att köpa ett abonnemang via en app, där de alltså får betala för att erhålla skydd för barnen och där ”tre utryckningar per månad ingår i priset”. 6000 väktare finns tydligen tillgängliga att rädda just ditt barn. Om du betalar.

I en fungerande rättsstat borde detta naturligtvis vara en uppgift för den skattefinansierade Polisen. Och så har det tidigare varit i Sverige, fram till att både Socialdemokratiska och Moderat-ledda regeringar öppnade gränserna på vid gavel och inledde massmigrationen av mestadels unga män från Mellanöstern och Afrika till Sverige. Denna massmigration pågår, som vi vet, fortfarande och med den en närmast explosionsartad ökning av våldsbrott och kriminalitet. Den underdimensionerade, svaga och ideologiskt förvirrade svenska Polisen varken mäktar med eller vet hur de ska förhålla sig till utvecklingen.

Tidskriften Forbes placerar nu Sverige som världens näst farligaste land för resande kvinnor (efter Sydafrika). Och samtidigt som de regimlojala svenska medierna konsekvent ljuger om situationens allvar, tvingas våra barn och ungdomar att leva i denna av politiker skapade mardröm. Förnedringsrån, våldtäkter, skjutningar, sprängningar, utpressning, misshandel, sexuella trakasserier och hot om våld. Svenska pojkar och flickor väljer allt oftare att inte längre gå ut på kvällarna, hela stadsdelar tas över av migrantgäng – och Polisen står handfallen. Skulle de dock händelsevis få fast gärningsmännen, så vet alla att de snabbt är ute igen (för att kanske utkräva hämnd mot den de nyss rånat eller våldfört sig på).

Så här ser Sverige ut idag. Och det är alltså därför som marknaden ser sin chans. I ett land utan lag och ordning – och där barnen riskerar att fara illa – finns pengar att tjäna. Så här har det länge sett ut i flera syd- och centralamerikanska länder. Vill du skydda dina barn så får du betala för det. Har du inga pengar? Tyvärr. Men trots att detta är den faktiska verkligheten så förnekas den konsekvent av de odugliga politiker som bär ansvaret för utvecklingen – och deras vänner inom medierna (de propagandister som felaktigt kallar sig ”journalister”).

Någonstans i allt detta borde den svenska självbilden krackelera. Men nedmonteringen av välfärden, tryggheten och omsorgen har gått rasande fort, kanske så fort att gemena man helt enkelt inte orkar ta in den verklighet som kompromisslöst visar sig ute på gator och torg. Självbedrägeriet är kanske – trots sin förljugna beskaffenhet – mindre tungt att hantera än den hänsynslösa sanningen.

När jag härom veckan tog upp detta med den accelererande våldskriminaliteten med en nära vän, mötte jag just detta oförstånd. Hon avvisade Forbes undersökning med en lättsam viftning och menade att ”alla vet att Sverige är ett av världens tryggaste länder”. Jag vet sedan tidigare att hennes källor till information är Public service, men allra mest Dagens Nyheter. När jag uppmanande till försiktighet (hon har en ung dotter), möttes jag av skratt och flin. Ändå skulle hon sannolikt inte tveka att köpa detta nya abonnemang, men utan att reflektera över vad det faktiskt betyder. 

Och så här ser det ut för många svenskar. Jag brukar upprepa mantrat att propaganda fungerar (jag har själv jobbat med politisk propaganda i fyra år, fram till 2019). Den ”Sverigebild” som vänsterregeringen pumpar ut genom alla sina lojala kanaler handlar i första hand om att mörka, ljuga och fabulera. I andra hand om att vinkla, undanhålla och förvränga. Det falska narrativet om det trygga Sverige förstärks också av olika kulturinstitutioner (som inte sällan lever av direkt stöd från regeringen och deras vänner i myndighetssfären). Minns Fotografiska Museets utställning ”Last Night in Sweden”, som sattes samman för att förlöjliga Donald Trumps uttalande om att våldet har eskalerat i Sverige som en följd av massmigration. Här målades istället bilden av ett tryggt, lugnt och välfungerande land upp, genom utvalda regimlojala fotografer och deras verk.

Det verkar alltså inte spela någon roll om Sverige de facto håller på att bli ett av världens våldsammaste länder (i närheten av Sydafrika, Honduras, El Salvador och Guatemala). Så länge det offentliga narrativet bygger på att sådana påståenden är ”fake news” och att alla dessa skjutningar, mord och våldtäkter egentligen bara är en naturlig del av ett Sverige som alltid sett ut så här, så kommer de flesta svenskar att tro på detta narrativ (och titta bort från det som händer i verkligheten). Det svenska folket har dessvärre fortfarande stor tillit till både politiker, myndigheter och så kallade journalister.

Ändå borde kanske dessa nya erbjudanden på marknaden om skydd för våra barn och ungdomar få allt fler att vakna upp? Om inte för det kvitto det faktiskt är om det brutna samhällskontraktet, så kanske för hur brutalt det slår mot de grupper av svenskar som helt enkelt inte har råd. Med chockhöjningar på allt från el, hyror, bränsle och mat, har levnadskostnaderna för en vanlig tvåbarnsfamilj rusat med över 40.000 kr bara detta år. Hur ska dessa familjer (som redan betalar kanske världens högsta skatt), ha råd att betala ännu mer för att deras barn inte ska bli förnedringsrånade och våldtagna?

En tidigare välfärdsnation som Sverige havererar inte över en natt. Det är också svårt att säga exakt när haveriet är ett faktum.

Det vi dock med säkerhet kan säga är att när det väl har hänt, så vet alla att det är så.

Senaste