Polisen Daniel: ”Dags att erkänna – vi har gjort fel!”

Visselblåsare i Sverige är sällsynta och gemensamt för de flesta är att de är på väg in i eller har gått i pension. Det gäller inte Daniel Löwenhammar, som är 44 år och aktiv polis i Södertälje. Daniel är också ovanlig såtillvida att han frivilligt valt att lämna en administrativ chefstjänst för att återvända till fältet och gatan. Där är hans erfarenhet och auktoritet en förebild av stor betydelse för många yngre. Samtidigt berättar Daniel om en organisation som väljer att belöna pappersexercerande och karriärgång på kontoret framför att konfrontera buset, och en kultur där poliser blivit alltför rädda att fatta tuffa beslut, dels för att man då tvingas fylla i fem gånger mer papper än för bara några år sedan, dels för att man då riskerar att stå mycket ensam – ledningen lyssnar på media och på politikerna, och man är livrädda för kritik. Åtalseftergift är regel, många står och tittar på, ibland för att man inte vågar annat, ibland för att man fått order om det. Vår lagstiftning på det här området ger oss faktiskt medlen, men ingen vågar använda dem längre. Alla vet idag att det är de invandrade som står för 95% av gängbrottsligheten, ändå är man rädd för att kallas rasist om statistiken visar att 9 av 10 som man visiterat är mörkhyade. Frågan är nu om polisledningen menar allvar – och om de ska sluta att ’skicka fler bilar’, det vill säga använda samma recept som gång på gång misslyckats, eller om man vågar be om ursäkt för tidigare felval, kriminologiska tankegångar som bara lett fel – och nu tänka nytt och långsiktigt. Ska man gå till offensiven på allvar är det sådant här man måste våga rensa bort och stå upp emot. Och jo, vi behöver hårdare straff, avskräckning fungerar, särskilt om de svenska rekorddyra fängelserna skulle upphöra att vara serviceinrättningar med högre standard än våra äldreboenden.