Statistiska centralbyrån (SCB) mäter konsumtionsutvecklingen i en konsumtionsindikator som presenteras varje månad. Det är en viktig input till finansdepartementets kalkyler för skatteprognoser och olika bedömningsinstrument, som används som underlag till statens budgetarbete. Den senaste mätningen, som presenterades av SCB den 10 juni, visar en fortsatt stark nedgång i den privata konsumtionen. Uppgifterna kan till exempel användas som en del av underlaget för beräkning av statens intäkter i form av moms, punktskatter och andra viktiga indata till budgeten.
Hastigheten i förändringen av den privata konsumtionen är en sak som oroar särskilt. Under finanskrisen 2008/2009 minskade konsumtionen med cirka 9 procent. Det upplevdes som allvarligt då, trots att tappet var utspritt över ganska lång tid, ungefär ett år.
Nu har nedgången varit 13 procent sedan toppvärdet i slutet av 2019 och den övervägande delen av detta, cirka 10 procent, har skett i mars och april. Det är en unikt snabb nedgång som utifrån befintliga data troligen inte har nått botten. Som vi konstaterade i förra numret av Nya Tider pekar allt mot en växande arbetslöshet när allt fler varsel slår igenom. Att den privata konsumtionen därmed fortsätter att minska är alltså en sannolik utveckling.
Konsumtionsutvecklingen leder till budgetproblem
En nedgång på 10 procent som konsumtionsindikatorn visar för april månad, och den sannolika fortsatta minskningen, är en smärre chock för ekonomerna på finansdepartementets budgetavdelning. Det betyder att statens intäkter från de olika skatteslag som påverkas, till exempel moms, också minskar i motsvarande grad.
Det kan skifta lite beroende på var minskningen av konsumtionen slår, men grovt sett kan man räkna med det. De delar av marknaden där nedgången är allra störst är transporter och resor samt bilförsäljning och service av motorfordon. Dessa delar har en minskning med hela 29,3 procent, enligt SCB. Det finns dock andra sektorer som ökar, till exempel handel med byggvaror till privatsektorn samt boende och energi. Variationerna är alltså stora, men totalt sett ligger nedgången på historiska nivåer.
Om vi ser -10 procent som ett genomsnitt och att omsättningen av varor och tjänster på privatmarknaden planerats vara lika stor nästa år som i år, så betyder det att staten skulle gå miste om cirka 47 miljarder kronor i momsintäkter 2021. Därtill kommer ett antal miljarder mindre i olika punktskatter. Nedgången i den privata konsumtionen ställer alltså tilll det rejält för finansminster Magdalena Andersson.
Om nedgången fortsätter, vilket sannolikt blir fallet, lär diskussionerna om olika skattehöjningar och besparingsåtgärder att bli högljudda under höstens budgetdebatt i riksdagen. Effekterna av en så dramatisk nedgång, samtidigt som varsel- och konkursstatistiken fortsätter att vara högre än normalt, kan bli en svår prövning för både samhället och de individer som drabbas.
Bostadspriserna en nyckelfråga
När arbetslösheten ökar, minskar den privata konsumtionen. Det gör att väldigt många tvingas se över sina kostnader och det brukar betyda att allt fler väljer att betala av på sina bostadslån, för att minska ränteutgifterna. Risken för att råka ut för stora tvångsamorteringar, som kan bli effekten av ett större prisfall på bostadsmarknaden, ökar också. Just det är en vanlig effekt i de flesta konjunkturdalar. När det går så fort som SCB:s siffror indikerar just nu, kan effekten bli dramatisk.
Den senaste statistiken från fastighetsmarknaden visar sjunkande priser på bostadsrätter och något ökande på villor. Det går alltså inte att ännu se någon direkt effekt av lågkonjunkturen i bostadspriserna. Däremot minskar antalet affärer med bostäder, vilket brukar ses som en indikation på en nedgång. En viktig faktor för bostadspriserna, som ytterst sällan diskuteras, är migrationens tillförsel av bostadsbehövande. Det gör att tillgången hålls under efterfrågan, vilket givetvis leder till högre priser än om marknaden fungerat normalt.
Den finansiella stabiliteten kan hotas
I sina rapporter om finansiell stabilitet är uppföljningen av den privata konsumtionen en av de mer centrala delarna. Det är konsumtionen som driver den ekonomiska utvecklingen och om vi minskar konsumtionen kraftigt på nationell nivå, får handeln och andra företag lägre intäkter. Det kan leda till uppsägningar och konkurser som i sin tur leder till fortsatt minskad konsumtion, och en svårstoppad nedåtgående spiral kan aktiveras. Lågkonjunkturen biter sig fast och leder till en rad besvärliga effekter.
I sin senaste rapport om finansiell stabilitet skriver Riksbanken att en utdragen coronapandemi riskerar att få allvarliga konsekvenser för det svenska finansiella systemet: ”Om krisen blir utdragen ökar riskerna för den finansiella stabiliteten”. Man menar att kreditförlusterna i banksektorn kan komma att öka i en sådan utsträckning att bankerna kan få problem med att upprätthålla kreditförsörjningen. Om en sådan utveckling skulle ta fart, kan det få dramatiska konsekvenser.
Riksbanken har också tagit fram en ny så kallad ”Systemriskindikator” som används som ett led i arbetet med att bedöma de risker som finns inbyggda i det finansiella systemet. Två viktiga faktorer i den indikatorns data är privat konsumtion och privat skuldsättning. Indikatorn presenterades första gången den 20 maj i år och visar data från 1980 fram till och med 2019. Indikatorn visar att vi i dag har en högre systemrisk i finanssektorn än vad som var fallet inför den stora finanskrisen på 1990-talet.
De flesta ekonomiska indikationerna pekar alltså i en negativ riktning. Vi fick redan i maj förra året en tydlig indikation på att vi var på väg in i en lågkonjunktur, vilket Nya Tider rapporterade om. De nya data som kommit fram de senaste veckorna har visat att vi kommit en bra bit längre in i den negativa spiralen. Givetvis har coronapandemin bidragit till att det gått fortare än vad som annars skulle ha varit fallet. Det är dock en vanlig situation, att en begynnande lågkonjunktur tar fart i samband med någon form av ”extern faktor”, det vill säga en oväntad händelse, till exempel den nu pågående pandemin.
Kopplat till den snabba utvecklingen med minskad konsumtion och en extremt hög skuldnivå hos personer med bolån, finns det all anledning att vidta åtgärder för att stärka förutsättningarna för privatpersoner att klara sig igenom en finanskris, som många bedömare anser är oundviklig.
