fredag, 12 augusti, 2022
fredag, augusti 12, 2022

Lyckas Åkesson åter hamna i fokus?

Sverigedemokraterna har haft vissa opinionsmässiga svårigheter. Efter kravallerna kom dock partiets hjärtefrågor mer i fokus. Jimmie Åkesson nyttjade tillfället och presenterade ett 30-punktsprogram i Skäggetorp. Ett av de mer radikala förslagen, att utvisa hela familjer för enskilda familjemedlemmars kriminalitet, fick en hel del uppmärksamhet. Det hela har dock överflyglats av KD-ledaren Ebba Buschs yttrande om att polisen borde använda sina skjutvapen mer.

Sverigedemokraterna har haft svårt att komma ut under pandemin och Ukrainakrisen. Att de en gång tävlade om att vara Sveriges största parti med resultat i opinionsmätningar på närmare 25 % känns nu avlägset. Ett bottenresultat noterades i Skop den 20:e april, då inte mer än 15,6 % kunde tillräknas SD. Andra opinionsmätningar har visat något bättre resultat, men det är ändå svårt att säga annat än att SD har sett bättre tider.

SD fick tidigare ständig uppmärksamhet, utan att behöva göra alltför stora ansträngningar för att söka den. Det uppfattades som kontroversiellt nog att driva minskad invandring, vilket resulterade i, framförallt kritisk, mediebevakning. SD:s strategi blev därför ofta att visa att man inte var så farliga som man påstår. Nu kan det i stället behövas en mer offensiv strategi för att komma i rampljuset, ja, kanske till och med rena provokationer.

De senaste invandrarkravallerna har dock erbjudit ett tillfälle att komma i fokus, då det naturligen leder till att SD:s hjärtefrågor hamnar i blickfånget. Jimmie Åkesson gjorde ett försök att komma in i debatten genom att den 21 april åka till den upploppsdrabbade orten Skäggetorp och där presentera ett trettiopunktsprogram.

Programmet, som kallas ”30 förslag för att möta
angreppen mot Sverige”, syftar till att återta makten över Sverige, att bekämpa de som stör samhällsfriden. Vissa förslag är klassiska högerförslag som inte väcker några större känslor, exempelvis avskaffande av ungdomsrabatter eller ett ökat antal poliser.

Andra förslag är dock sådana som förefaller ägnade att väcka reaktioner. Här märks exempelvis utökad möjlighet för poliser att använda vapen, upphävda medborgarskap, utvisning av asociala element och sänkt straffmyndighetsålder.

Det som mest av allt väckt reaktioner är dock att hela familjers uppehållstillstånd skall kunna återkallas vid allvarlig brottslighet. Då detta vagt påminner om ett slags kollektiv bestraffning fick det självklart en hel del liberaler att gå i taket. Längst gick Anders Ygeman, som menade att endast Hitler hade provat denna lösning.

Detta förefaller som en mycket smart provokation, att medvetet lägga ut ett förslag som de vet att i stort sett alla politiska motståndare, inklusive moderater och kristdemokrater, måste fördöma. På så vis kommer SD i fokus och visar sig som det parti som mest av allt bryr sig om lag och ordning.

Att det skulle påverka möjligheterna till samarbete med andra partier i någon större utsträckning, vilket är ett vanligt argument mot alltför vågade förslag, är också svårt att tro. Moderaterna, Kristdemokraterna och kanske till och med Liberalerna behöver SD:s mandat och kan inte alltför lättvindigt dra sig ur.

Tvärtom visade alla de tre partierna sitt beroende av SD genom att gemensamt med detta parti publicera en artikel på DN Debatt ”Våldet är S-regeringens största misslyckande”. Artikeln är något mer återhållsam, men ger ändå en i långa stycken gemensam verklighetsbeskrivning och några förslag på lösningar.

Jimmie Åkesson hade dock viss otur på det viset att den liberala upprördheten över deras 30-punktsprogram snart ersattes av ännu starkare känslor mot ett uttalande fällt av KD-ledaren Ebba Busch. Hon sade i Ekots lördagsintervju bland annat: ”Vi hade personer som tog till sten i syfte att döda svensk polis, svensk räddningstjänst och i vissa fall sjukvårdspersonal. De borde vara de som är skadade, inte svensk polis, så frågan som borde ställas är: varför sköts det inte skarpt?”

Denna helt normala kritik, vars innebörd är att Polisen förefaller ha gått för varsamt fram mot våldsverkarna, tolkades som att Busch förespråkade urskillningslöst dödande. Hela medievänstern gick förstås i taket. Också detta är med all sannolikhet en medveten provokation, syftande till att få ut sitt budskap om lag och ordning.

Innebär det att Busch vunnit och Åkesson förlorat slaget om uppmärksamheten? Fullt så enkelt är det inte. Det är nämligen så att Sverigedemokraterna kan vinna på att deras hjärtefrågor diskuteras, även om det är KD som skapar uppmärksamheten. De flesta förutsätter, trots Buschs uttalande, att det ändå är SD som har den hårdaste politiken på området.

Senaste