I en nyligen försiktig men ändå klar kommentar, ger den tidigare franske domaren Philippe Bilger sin bild: ”Ansvaret ligger hos anstiftare av utländskt ursprung, araber eller afrikaner.”
Den franska parlamentsledamoten Aurélien Taché är däremot bekymrad över begreppet ”vildar” som används i Frankrike, som ”underförstått länkar ökningen av våld till invandringen”. Onekligen diskuteras inte frågan, som validerats av den statistiska verkligheten och vittnesmålen från poliser och offer, i massmedia.
I december 2018 ansåg två tredjedelar av de franska väljarna att invandringen hade en negativ effekt på säkerheten, enligt en IFOP-undersökning. Tyvärr bekräftar brottssiffrorna den ökande känslan av osäkerhet.
Mellan 2013 och 2014 hade nästan 24 procent av domarna för stöld och 14 procent av de som anklagats för våld mot tjänsteman utländskt medborgarskap, trots att de bara motsvarar 7,4 procent av den franska befolkningen.
En uppåtgående trend, bekräftad av en undersökning av livskvalitet och säkerhet, som fram till 2014 registrerade nationaliteten på de som var inblandade i brott och förseelser. År 2013 hade 20,2 procent utländskt medborgarskap, medan motsvarande siffra bara var 15,7 procent fyra år tidigare.
Redan 2006 diskuterade turismministern Léon Bertrand frågan, som år senare, tack vare coronarestriktionerna, dök upp igen: ”Vi säger att vi inte alltid skall förknippa osäkerheten med invandringen, men för min del gör jag det, för när människor korsar gränsen och inte kan hitta något att leva av börjar de med småstölder och snatteri, eftersom man måste äta , och det är så de blir brottsliga.”
Frågan har nu hamnat i Emmanuel Macrons nye premiärministers knä. Redan i sin regeringsförklaring den 15 juli tog Jean Castex upp ”banaliseringen av vardagsbrotten” och sade att ”i många områden gör det asociala beteendet, taggandet, förolämpningarna och langningen livet svårt för vanligt folk”. Detta har följts upp av den nye inrikesministern Gérald Darmanin som talar om en ”auktoritetskris” som har drabbat Frankrike, och han säger att ”vi måste stoppa förvildningen av vissa delar av samhället”. ”Förvildning” är ett begrepp som har myntats av Marine Le Pen, partiledare för Rassemblement National, och bara att använda begreppet ses som kontroversiellt i vissa kretsar. Det skall förmodligen ses som ett sätt att bemöta kritiken från höger om att myndigheterna är för slapphänta mot brottsligheten.
I Tyskland har majoriteten av de misstänkta i så kallade upplopp i Nordrhein-Westfalen utländska rötter. Detta framkom av svaret från inrikesministeriet på en begäran från AfD-ledamoten i Landtag, Markus Wagner. Följaktligen har 55,6 procent av de misstänkta inte tyskt medborgarskap. Dessutom, enligt rapporten, har många av de anklagade med ett tyskt pass ett namn som tyder på utländsk bakgrund. Totalt 74,5 procent av de misstänkta är utlänningar eller tyska medborgare med utländska förnamn som Ali, Hassan och Mohamed.
Enligt inrikesministeriet är ett upplopp ”en polissituation som orsakas av eller från en aggressivt verkande grupp av människor där antalet personer, deras roll eller enskilda personers status inte kan fastställas omedelbart vid det första ingripandet”.
Den 17 juni var det ett sådant upplopp i Köln när, under en trafikkontroll, en passagerare i ett stoppat fordon plötsligt slog en polis i ansiktet, så att han måste få läkarvård. Omkring 150 åskådare, varav några var aggressiva, samlades omedelbart på platsen, vilket tillfälligt hindrade den skadade polismannen från att behandlas och störde polisinsatsen. Endast massiva förstärkningar kunde få situationen under kontroll.
Enligt delstatens inrikesministerium var 87 tyskar och 109 utlänningar bland de 196 misstänkta under första halvåret 2020. Bland utlänningarna utgjorde turkar den största gruppen med 20 misstänkta, följt av syrier (16). Många av de med tyskt medborgarskap har utländska rötter. I minst 37 fall hade de misstänkta utländska namn.
Wagner anklagar migrations- och integrationspolitiken för utlänningarnas brottslighet. ”Tre fjärdedelar av de misstänkta är utlänningar eller har invandrarbakgrund. Sambandet med de gamla partiernas misslyckade migrations- och integrationspolitik är därför omisskännlig. Ändå behandlas inte grundorsakerna, avsaknaden av gränsskydd, underlåtenheten att utvisa och vägran att integrera sig.”
