söndag, 21 april, 2024
söndag, april 21, 2024

Historierna om Björn Järnsida

I de frankiska annalerna Annales de Saint-Bertin (Annales Bertiniani) finns noteringar om hur danska vikingar (som i denna källa benämns som ”pirater”) seglade längs med floden Seine under åren 856-858 och gick till våldsamma anfall mot Paris. De anföll även Bayeux och Évreux. En av dessa vikingars ledare är känd i de frankiska källorna som Björn och har kommit att identifieras som krigaren Björn Järnsida. Den tidigaste källa som nämner honom är Annales Fontanellenses och enligt denna text ankom Björn till Västfrankiska riket med Sidroc (Sigtrygg) för att plundra landområdena vid Seine. Enligt denna källa ankom de år 855, men denna uppgift har visat sig vara felaktig. Den egentliga tidpunkten skall i själva verket ha varit 856.

Björn lät upprätta ett vinterkvarter i det här området som kom att fungera som en bas för vikingarna under attacken mot Paris den 28 december 857. Året därpå, inte lång tid efter attacken mot Paris, berättas i Annales de Saint-Bertin att Björn begav sig till den frankiske kungen, Karl den skallige, i Verberie och svor honom trohet. Orsaken till att han gjorde detta framgår däremot inte i källan, men en möjlig förklaring är att Karl erbjudit sig att betala Danagäld till honom i utbyte mot Björns lojalitet. Detta är också den första och enda gång som Björn nämns vid namn i Annales de Saint-Bertin.

Annales de Saint-Bertin berättar om hur Björn svor den frankiske kungen Karl den skallige trohet. Illustration som föreställer Karl den skallige ur La Première Bible de Charles le Chauve, utgiven cirka45. Bild: Wikimedia Commons

Björn Järnsida i Gesta Normannorum Ducum
Wilhelm av Jumièges skriver mer utförligt om Björn i krönikan Gesta Normannorum Ducum som daterats till 1000-talets senare hälft. I denna krönika berättas att kung Lodbrok drivit sin son Björn i exil av anledningen att han, enligt Wilhelm av Jumièges, inte var tronföljaren. I den här krönikan hävdas nämligen att alla kungasöner utan tronarvingen fördrevs vid den här tiden samt att det rådde överbefolkning. Björn kallades Järnsida, enligt den här krönikan, av anledningen att han istället för av en sköld skyddades av sin mors magi som gjorde honom osårbar.

Det är även i denna källa som det framgår att Björn följde med krigaren och hövdingen Hasting på ett två år långt plundringståg i Medelhavsområdet. Efter förluster i kungariket Asturien och kalifatet Córdoba lyckades de till sist plundra staden Algeciras vid Gibraltar. Därefter fortsatte de med våldsamma härjningar i norra Afrika, vilket även nämns i Annales de Saint-Bertin.

Enligt Gesta Normannorum Ducum seglade de också mot Italien med planer på att inta Rom, men på grund av en storm tvingades de landstiga i Luni som de snart försökte inta. Dock trodde de, enligt krönikan, att denna stad verkligen var Rom på grund av befolkningens tappra motstånd. Efter en hård kamp lyckades de inta Luni genom att Hasting låtsades ha blivit dödssjuk och lät sända bud till biskopen om att han ville ta emot den kristna läran. Portarna till staden öppnades då för dem och de kunde inta den. Dock skriver Wilhelm av Jumièges att de till sist upptäckte att det inte var Rom de lyckats inta och bestämde sig därför för att återvända.

Enligt denna krönika led Björn Järnsida skeppsbrott på vägen hem till sitt hemland, men överlevde och tog sig till frisernas land där han dog.

De fornnordiska sagorna och Gesta Danorum om Björn Järnsida
De fornnordiska sagorna berättar helt andra historier om Björn Järnsida. I ”Sagan om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner”, som ingår i Fornnordiska sagor I, är han andre son till Ragnar Lodbrok och Kraka (Aslög). I denna saga berättas att han härjade i ”Syd-riket”, det vill säga Frankrike, Frisland, Italien ”och flera sydligt belägna länder, tillsammans med sina bröder. Detta härjningståg för tankarna till det som skildras i den normandiska krönikan. De kommer till Luni även i den här sagan, men vad som skiljer denna saga från Gesta Normannorum Ducum är att Björn och hans bröder redan vet att de inte befinner sig i Rom.

Björn och brodern Hvitserk återvände, enligt denna saga, ”hem till deras riken” efter att de hämnats sin fars död i kung Ællas ormgrop. I ett senare tillägg till ”Hervars och Hedreks saga”, som ingår i samma volym, hävdas att Björn kom att härska över svearna. Även Saxo Grammaticus krönika Gesta Danorum, bok IX, nämner hur Björn blev kung av svearna efter en våldsam tvist mellan Ragnar och sveakungen Sörle. Under striden som utbryter till följd av tvisten dödas Sörle och ersätts av Björn. Även i denna text dödas Ragnar av kung Ælla av Northumbria. Björn och hans bröder går då, enligt Saxo Grammaticus, till anfall mot Ællas rike och dödar honom.

I de fornnordiska sagorna hämnas Björn och hans bröder genom att rista blodörn på kung Ællas rygg. Foto: Stillbild Youtube

I ”Ragnarsönernas saga”, som ingår i Fornnordiska sagor II, berättas att Björn och hans bröder vände sig emot Ragnar Lodbrok och lade ”beslag på underlydande länder som betalde skatt till honom, mot hans vilja”. Enligt sagan satte Ragnar då Östen Bele som lydkung över Svea rike och ”sade åt honom att hålla ställningarna och skydda riket om Ragnars söner skulle komma och göra anspråk på det”. Kung Östen dödar Ragnars två äldre söner när de ankommer till Svea rike. Björn och de andra Ragnarsönerna hämnas då brutalt sina bröder.

Även i denna saga dödas Ragnar genom att kung Ælla låter slänga ner honom i en ormgrop. Ragnars söner hämnas då på samma sätt som i ”Sagan om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner”, nämligen genom att ”rista blodörn på Ellas [Ællas] rygg, alla revbenen knäcktes vid ryggraden och böjdes ut med ett svärd, på så sätt att lungorna hamnade utanför”. Man får dock också veta i ”Ragnarsönernas saga” att ”Ragnar Lodbroks söner gjorde räder i många länder: England, Normandie, Frankrike och ända borta i Lombardiet. Men det sägs att det [den] mest avlägsna plats de härjade på var staden Luna [Luni]. En gång funderade de till och med på att försöka ta Rom. […] Och när de kom tillbaka till Danmark delade de upp länderna mellan sig. Björn Järnsida tog Uppsala och själva Svea rike och allt land som hörde dit.”

Den gravhög på Munsö där Björn Järnsida skall ligga begravd. Foto: Wikimedia Commons

De olika berättelser om Björn Järnsida som upptecknats genom århundradena skiljer sig visserligen en aning från varandra, men sak har alla gemensamt och det är att han var en krigare. Det är också som krigare och son till Ragnar Lodbrok han skildras i serien Vikings som nu är inne på sin sista säsong.

Vem den verklige Björn Järnsida var son till kommer man aldrig få veta. Sannolikt lär hans verkliga öde aldrig bli känt heller, men vad man kan konstatera är att hans minne än idag hålls vid liv och på Munsön i Mälaren kan man se gravhög som sägs vara hans.

Senaste