De anställda på Stiftelsen Expo söker att framställa sig själva som oberoende experter och av media behandlas de ofta så. Till och med Public Service låter de okritiskt komma till tals, utan att på något sätt granska deras agenda, beskrivande dem på det sätt som de själva vill bli beskrivna. I denna roll får de fälla sina domar över vem som är extrem eller inte, vem som skall anses respektabel eller inte.
Exakt24 avslöjade nyligen att Expo, via Acta Publica, ger bland annat arbetsgivare tillgång till rent faktiska domar, det vill säga äldre domar från Sveriges domstolar på personer som uppfattas som misshagliga.
Frågan är dock: vad anser Expo själva? Vad är det egentligen för åsikt Stiftelsen Expo företräder, vilket perspektiv anlägger den när de utfärdar sina fatwor? Själv betecknar den sig ofta som demokratisk och anti-rasistisk, vaga formuleringar som döljer det verkliga syftet.
Det är inte helt lätt att lista ut, då den framför allt ägnar sig åt att smutskasta nationalister genom långa associationskedjor eller insinuanta resonemang. En typisk artikel är denna artikel om reaktionerna på invandrarkravallerna kring påsk. Hela artikeln består endast av extremt grova tillmälen mot alla som på något sätt ansåg invandrarupploppen i påsk var problematiska. Det talas om ”rasistisk hets” och att ”Sverigedemokraterna samverkar i praktiken med en högerextrem kampanj som syftar till att söndra och destabilisera Sverige.”
Men vad anser stiftelsen Expo? Tycker den att det är helt oproblematiskt att det finns människor i Sverige som är beredda att starta upplopp på grund av att någon nyttjar sin yttrandefrihet? Denna fråga blir som så ofta i Expos artiklar hängande i luften. Jämte alla tillmälen och insinuationer mot dem som har något kritiskt, om än så litet, att säga om Sveriges migrationspolitik är samhällsanalysen påfallande frånvarande. Vad företräder egentligen Expo för en ideologi om de misstänkliggör alla som har ett gott ord att säga om den svenska kulturen och vill att den skall fortleva?
Ibland släpper dock medarbetarna på Expo garden och visar vad de verkligen tycker. Ett exempel är denna artikel. Resonemanget kan, vid sidan av alla sidospår, kondenseras till följande: svenskarna kan inte bli i minoritet i Sverige, då de utlandsfödda inte kommer bli i majoritet.
Men vänta nu: kan inte svenskarna bli i minoritet för att de utlandsfödda alltid kommer att vara en minoritet? Det skulle förutsätta att svensk definieras som född i Sverige. Men födelseort säger i sig inget om vilken folkgrupp en person tillhör. Det finns många länder som har ett stort antal folkgrupper som bor i samma land. Skall Expo åka ned till Nigeria och säga till de över 250 folkgrupper som bor där att alla tillhör samma folk och att de olika folken saknar egna rättigheter? Också i Sverige finns det erkända nationella minoriteter.
Det argument de föreslår skulle också frånkänna den amerikanska ursprungsbefolkningen sina rättigheter, då indian som europeiskättad amerikan bägge är födda i USA och alltså med detta resonemang bägge tillhör samma folk. Det utgör också ett försvar för Kinas politik mot uigurerna, då dessa enligt denna definition också skulle vara kineser och inte ha några särskilda egna rättigheter.
Expo föreslår alltså inte en alternativ definition av svensk, de avser inte att diskutera gränsfall, utan vad de säger är i själva verket att det inte finns ett svenskt folk. Att förneka ett folks existens är också att förneka folket dess rättigheter – det är exempelvis ett ofta använt argument från bägge sidor i det pågående rysk-ukrainska kriget.
Stiftelsen Expo legitimerar folkmord och ingen anständig människa borde ha med den att göra.
