onsdag, 29 juni, 2022
onsdag, juni 29, 2022

”Europa får inte ge efter för Soros nätverk”

Den 18 november publicerade George Soros en artikel på sajten Project-Syndicate där han uppmanar Europa att stå upp mot Ungern och Polen och går till kraftigt angrepp främst mot Viktor Orbán, men även Polens Jarosław Kaczyński får sin släng av sleven. Orbán har nu publicerat sitt svar på den ungerske premiärministerns hemsida, nedan följer en översättning.

Många anser att premiärministern i ett land inte bör nedlåta sig till ett gräl med George Soros. Deras resonemang är att Soros är en ekonomisk brottsling, eftersom han tjänade sina pengar genom spekulationer, genom att förstöra livet för miljontals människor, och även genom utpressning mot hela nationella ekonomier. På samma sätt som regeringar inte skall förhandla med terrorister, säger de, skall premiärministrar inte heller debattera med ekonomiska brottslingar.

Men nu är jag tvungen att göra det, eftersom den ungerskfödde spekulanten och miljardären George Soros i en artikel som publicerades på Project Syndicates webbplats den 18 november utfärdade öppna befallningar till Europeiska unionens ledare. I sin artikel instruerar han dem att strängt straffa de medlemsstater som inte vill bli en del av ett förenat europeiskt imperium under parollen ett globalt ”öppet samhälle”.

Genom historien har Europas styrka alltid kommit från dess nationer. Även om de hade olika ursprung var de europeiska nationerna sammanbundna av vår tros gemensamma rötter. Grunden för våra samhällen var den europeiska familjemodellen, som i sig bygger på judisk-kristna traditioner. Det var kristen frihet som säkerställde tanke- och kulturfrihet, och som skapade en välvillig konkurrens mellan kontinentens nationer. Denna magnifika blandning av kontraster gjorde Europa till världens ledande makt genom århundraden av historia.

Varje försök att ena Europa under ett imperium har misslyckats. Således säger historisk erfarenhet oss att Europa kommer att bli stort igen om dess nationer blir stora igen, och motstår alla ambitioner till imperiebyggen.

Stora krafter är återigen i rörelse för att utrota Europas nationer och ena kontinenten under ledning av ett globalt imperium. Soros nätverk, som har smält samman med Europas byråkrati och dess politiska elit, har i åratal arbetat för att göra Europa till en invandrarkontinent. I dag utgör Soros-nätverket, som främjar ett globalt öppet samhälle och försöker avskaffa nationella ramverk, det största hotet som staterna i Europeiska unionen står inför. Målen för nätverket är uppenbara: att skapa multietniska, mångkulturella öppna samhällen genom att påskynda migrationen, och att avveckla det nationella beslutsfattandet och placera det i händerna på den globala eliten.

Europeiska unionen lider av flera sjukdomar: sedan 2008 en ekonomisk kris av proportioner som inte setts på flera generationer; sedan 2015 en migrationskris; och 2020 en förödande global pandemi. Europa har fortfarande inte återhämtat sig från sina tidigare kriser, och därför har effekterna av coronaviruspandemin potential för att skapa ännu större nöd. Det finns redan tecken på detta: I flera länder har statsskulden, arbetslöshetssiffrorna och den allmänna ekonomiska situationen nått kritiska nivåer. Behovet av europeisk solidaritet, att de europeiska nationerna enas för att hjälpa varandra, har aldrig varit större.

Under alla dessa kriser betraktade denna spekulant – som kallar sig själv för filantrop – inte Europas folks intressen, utan agerade till sin egen fördel. Man erinrar sig när han angrep den ungerska forinten och Ungerns största bank under den ekonomiska krisen, och han planerade att påskynda, fördela och finansiera vidarebosättning av invandrare under migrantkrisen; och nu föreslår han att medlemsstaterna skall straffa varandra, i stället för att söka solidaritet och ömsesidigt bistånd.

Nätverket som styrs av George Soros har nu kastat all tvekan den kan ha haft om öppen inblandning. Han vill nu sätta större press på nationalstaterna än någonsin tidigare. Han ställer Europas folk mot varandra. Nätverkets operativa system är labyrintiskt och finns på olika arenor i det offentliga livet. På lönelistan för George Soros står en lång rad av politiker, journalister, domare, byråkrater och politiska agitatorer maskerade som medlemmar av det civila samhällets organisationer. Och även om miljardären anklagar alla sina fiender för korruption, är han själv den mest korrupta mannen i världen. Han betalar och köper vem han än kan – och de som han inte kan muta kommer att förtalas, förödmjukas, skrämmas och förstöras av nätverket genom dess väldiga vapen: De vänsterorienterade mediebataljonerna.

Många högt uppsatta EU-byråkrater arbetar med Soros-nätverket för att skapa ett enat imperium. De vill bygga upp ett institutionellt system som under ledning av det öppna samhället försöker tvinga fram ett enhetligt sätt att tänka, en enhetlig kultur och en enhetlig social modell för Europas fria och självständiga nationer. De försöker upphäva varje folks rätt att bestämma över sitt eget öde. Detta är också syftet med deras ”rättsstatsklausul” – som i själva verket inte handlar om rättsstatsprincipen, utan den starkes rätt. Det skulle vara ärligare att kalla det ”majoritetsklausulen”.

Skillnaderna mellan oss är uppenbara. Soros vill ha ett öppet samhälle, medan vi vill ha ett tryggt samhälle. Enligt honom kan demokratin bara vara liberal, medan vi tror att den kan vara kristen. Enligt honom kan friheten bara tjäna självförverkligande, medan vi tror att friheten också kan användas för att följa Kristi lärdomar, för att tjäna sitt land och för att skydda våra familjer. Grunden för kristen frihet är friheten att bestämma. Detta är nu i fara.

Vi i östra delen av EU vet mycket väl vad det innebär att vara fri. Historien om nationerna i Centraleuropa har varit en obeveklig kamp för frihet mot stora imperier, en upprepad kamp för att vinna vår rätt att bestämma våra egna öden. Vi har bitter förstahandserfarenhet av att varje strävan efter ett imperium medför slaveri. Det finns fortfarande ganska många här från den generation frihetskämpar – i det forna östblocket, från Estland till Slovenien, från Dresden till Sofia – som personligen minns hur det är att motsätta sig tyranni, diktatur och dess kommunistiska version: hotelser, materiell och moralisk ruin, fysisk och psykisk misshandel. Vi vill inte ha mer av det.

Västerländska ledare som har levt hela livet i en värld av ärvd frihet och rättsstatsprinciper bör nu lyssna på dem som har kämpat för frihet och som – baserat på sina personliga livserfarenheter – kan skilja mellan rättsstat och tyranni, eller diktatur. Sådana västerländska ledare måste acceptera att vi på 2000-talet inte skall ge upp den frihet vi kämpade för att uppnå i slutet av 1900-talet.

Kampen om och mot det nya Brysselimperiet har ännu inte avgjorts. Bryssel verkar kapitulera, men många nationalstater fortsätter att göra motstånd. Om vi vill bevara vår frihet får Europa inte falla till föga för Soros-nätverket.

Senaste