lördag, 26 november, 2022
lördag, november 26, 2022

Den homosexuella livsstilen måste diskuteras

Apkopporna sprids nu, på ett liknande sätt som en gång HIV, främst bland homosexuella män. Detta borde föranleda en diskussion om den homosexuella livsstilen, om den verkligen bör framhållas av samhället som något förebildligt.

Den politiska diskussionen om homosexualitet har på senare år varit påtagligt verklighetsfrämmande. Den har rört frågor som: bör homosexuella få gifta sig, bör de få adoptera barn? Utgångspunkten tycks vara att homosexuella är ungefär som heterosexuella, de råkar helt enkelt gilla en annan sort. Kanske som att vissa gillar blondiner och andra brunetter.

Apkoppsviruset, som Insikt24 ägnat en utförlig artikel, blir här en viktig påminnelse om att så inte är fallet. Det sprids framför allt bland homosexuella män. Hur kan det komma sig att en så liten grupp står för en så stor spridning av ett virus?

En ledtråd ges i en artikel i Guardian. En svensk beskriver hur han drabbades av apkoppor under New York Pride. Artikelns själva ärende är att skälla på dålig sjukvård, men som så ofta framkommer det verkligt intressanta i förbifarten, i vad som betraktas som självklart. Artikelförfattaren skriver en passant: ”Under helgen hade jag sex med flera män”.

För skribenten i The Guardian verkar påståendet vara så självklart att det inte är värt att ödsla ord på. Det tycks beskriva en helt vanlig upplevelse för den 39-årige mannen. Men är inte detta något tämligen uppseendeväckande. Hur många heterosexuella män som är 39 år gamla har sex med flera kvinnor under samma helg och dessutom skriver om det offentligt?

Det är knappast så att allt heterosexuellt sex i Sverige sker inom äktenskapet, men denna nivå av promiskuitet torde dock vara främmande för de flesta. 1700-talslibertinen Giacomo Casanova som under långa tider varit sinnebilden för en mästerförförare uppges ha haft sex med 132 kvinnor, denna siffra bleknar i jämförelse med vår tids homosexuella, som i många fall kan avverka flera personer på en helg.

Skribenten beskriver sig vidare som någon som under det senaste decenniet arbetat med sexuell och reproduktiv hälsa. Han verkar inte heller ha reflekterat över att det som han här berättar skulle kunna skada honom i den yrkesrollen, utan han verkar uppfatta det som helt naturligt, ja, kanske som något som skänker status i det slags kretsar där han umgås.

Detta är förstås ett enskilt fall, men studier visar att homorelationer upplöses mycket oftare än heterosexuella relationer (se t.ex. denna vetenskapliga artikel). Därför blir det fel att tänka sig att en homorelation kan ersätta en heterorelation, utan de som väljer en sådan har valt en helt annan livsstil. Det blir därför också vilseledande att tala om äktenskap eller familj i homosammanhanget, då det rör sig om något helt väsensskilt.

Också talet om homosexualitet, ett historiskt sett relativt modernt begrepp, kan bli problematiskt. Detta ger ett skimmer av ödesbestämdhet, att det blir helt omöjligt att välja en annan livsstil. Detta trots att vi vet att förekomsten av homosexualitet, och dess uttryck, varierar stort mellan olika kulturer. I kristen etik hette det tidigare sodomi och var ingen identitet, utan helt enkelt en benämning på vissa handlingar.

Apkoppsviruset väcker en slumrande debatt till liv. Bör vi hylla den homosexuella livsstilen? Är det något positivt att inte vara förmögen till att ha en vanlig relation med det motsatta könet? Frågan måste i alla fall kunna ställas.

Senaste