Coronaviruset fortsätter att spridas över världen och har nu smittat över hundra tusen människor. Eftersom virus sprids exponentiellt så kan man räkna med att tiden det tog att gå från tusen till hundra tusen patienter är densamma som från hundra tusen till tio miljoner. Dvs 1,5 månader. Med undantag för Sveriges statsepidemilog Anders Tegnell tycks den allmänna uppfattningen bland omvärldens myndigheter och experter vara att omkring halva jordens befolkning kan smittas.
Om WHO:s uppskattning om 3,4 procents dödlighet skulle visa sig stämma så kommer en sådan smittospridning leda till lika många dödsfall som spanska sjukan, första världskriget och andra världskriget tillsammans(!). Dessa siffror baseras på erfarenhet av tidigare pandemier, coronavirusets spridningsförmåga och en extrapolering av befintlig data. Epidemi-experternas datormodeller tycks alla landa i ungefär samma kvantitativa slutsats.
Allt oftare kommer dock dessa siffror med en brasklapp: Kina. Den grad av samhällelig mobilisering mot viruset som vi har sett i dess ursprungsland saknar motstycke i historien och finns därför heller inte med i datormodellerna. Tack vare modern teknik och kunskap, internet och smartphones, och, kanske framförallt, en lojal, disciplinerad och plikttrogen befolkning, har man lyckats engagera inte bara myndigheter och offentlig sektor, utan också praktiskt taget varje enskild medborgare i kampen mot coronaviruset.
Och resultaten är mycket upplyftande: varje dag smittas 0,00001 procent av Kinas befolkning och i denna takt skulle det ta 137 000 år att smitta motsvarande halva befolkningen. Men givet att varje smittad person är sjuk i ungefär en månad så kommer Kina med dessa smittotal aldrig ha mer än drygt fyra tusen sjuka vid ett och samma tillfälle (än så länge är det dock fler på grund av den inledande epidemin i Wuhan).
Även länder som Vietnamn och Singapore har lyckats hålla viruset stången genom mycket pro-aktivt arbete med desinfektion av allmänna kontaktytor, inte minst kollektivtrafiken, skanning av resenärer, strikt handhygien och myndigheter som mycket snabbt och med stora säkerhetsmarginaler agerar när misstänkt sjuka visar sig.
Ett virus kan bara spridas till människor som exponeras för det, varför vilket virus som helst i teorin kan stoppas genom grundläggande mänskliga insatser. Dessa ostasiatiska länder har visat att det går även i praktiken och frågan är nu hur väl andra länder kommer klara av en liknande mobilisering. På sätt och vis kan coronaviruset komma att bli en prövning av civilisationer.
