Ett väldigt långt mejl. Detta är vad som satte utredarna på spåret till gärningsmannen som häktades på natten mellan lördagen den 25 till söndagen den 26 juli, för ”skadegörelse eller förstörelse av annans egendom medelst eld”, en vecka efter branden i katedralen i Nantes.
Den sista röken steg fortfarande från rosettfönstret i byggnaden den 18 juli, när kriminalenheten vid Nantes polis upptäckte detta mejl. I detta meddelande, daterat natten mellan den 17 till 18 juli, några timmar före händelserna, berättade den rwandiske 39-åringen länge om sina ”personliga problem” och ”beskrev sin förbittring över olika personer som inte hade stött honom tillräckligt, i hans ögon, med hans administrativa förfaranden”, sade åklagaren i Nantes, Pierre Sennès. Ett mejl som sändes till stiftet och de administrativa myndigheterna.
”En bedrövlig ond cirkel”
I detta mejl skriver gärningsmannen särskilt att det är ett ”nödrop” och att han befann sig ”i en bedrövlig ond cirkel”. ”Jag ser fram emot era böner om att den Helige Ande skall följa med mig”, ber han, innan han nämner ”alla offer för detta system som leder till orättvisa”.
Denna volontärarbetare, av rwandiskt ursprung, som hade rektor Hubert Champenois ”fulla förtroende”, hade också, sedan den 15 november 2019, ett utvisningsbeslut. Detta ”utvisningsbeslut tittade på mig vilt överallt”, skrev han i sitt mejl. ”Hans begäran om uppehållstillstånd hade avslagits”, bekräftade Pierre Sennès.
Mannen är praktiserande katolik och bodde i ett rum i ett hem i staden knutet till franciskanerrörelsen. Han klagade också på hälsoproblem, som han trodde var kopplade till en misshandel han utsatts för på torget utanför katedralen i december 2018. I sitt mejl beklagar han sig: ”Alla har blundat för mitt bräckliga hälsotillstånd (…) förutom denna hälsokris som läggs till den.”
Spår av brandfarlig produkt
På morgonen den 18 juli fick utredarna också veta att han var ansvarig för att låsa dörrarna till byggnaden kvällen innan. ”Därför beslutade de att förhöra honom om hans alibi, i synnerhet”, sade åklagaren på söndagen den 26 juli.
I avsaknad av en tillgänglig tolk måste de vänta till söndag eftermiddag med att ställa sina första frågor till honom. Mannen svarade, och han släpptes klockan 22.00 samma kväll. ”Det arbete som experter från det tekniska laboratoriet i Paris gjorde visade sedan på förekomsten av spår av brandfarliga produkter”, fortsatte Pierre Sennès. ”Dessa element tillät oss att fastställa det kriminella ursprunget till branden och att karakterisera brottet.”
Medan teknikerna analyserar katedralens inre fortsätter utredarna sina undersökningar. De knackar dörr, förhör trettio personer och försöker ta reda på om övervakningskameror kan ha fångat något nära olycksplatsen. De lyckas. En man syns på bilderna, filmad av en stadens övervakningskameror, 15 minuter innan de första larmen ringdes in till brandkåren vid 7.45 på morgonen. Utredarna tycker att de känner igen den misstänkte.
”En slags lättnad”
Sedan accelererar allt. Volontären greps igen under lördagen den 25 juli, i sovrummet i sitt hem. Inför utredarna nekar han först. Så småningom erkänner han att han har satt eld på den stora orgeln, den lilla orgeln och elskåpet.
Hans motiv är fortfarande ”förvirrade” i detta skede av undersökningarna, enligt Pierre Sennès. Under den långa rättegången framöver kommer han att höras på nytt av domaren. Han kommer också att bli föremål för en psykiatrisk undersökning.
Samtidigt råder det en slags lättnad hos honom, enligt Quentin Chabert, den misstänktes advokat, vid en presskonferens i hans kontor. ”Han är en rädd person, han är lite överväldigad.” ”Nu är det dags att gå vidare till en tid av lugn, det är vad han vill ha”, tillade han. ”Vi slätar över saker som ingen riktigt vet. Det finns en viss komplexitet i denna situation”, sade advokaten och sade att man måste vara ”extremt vaksam” eftersom det ”leder till kommentarer på sociala nätverk”.
Alla är inte lika förlåtande som mannens advokat. En av de största förlusterna i branden är den stora orgeln från 1600-talet. Den räddades från förstörelse under franska revolutionen, den klarade bombardemanget 1944 och överlevde den tidigare branden i katedralen 1972. Men nu är den totalförstörd, och dess 5 500 orgelpipor kommer inte att spela för kyrkobesökarna längre.
Dominique Métaireau, ordföranden för Föreningen för Nantesorgelns vänner, fördömer de som har gjort sig ”skyldiga till vårdslöshet” innan branden.
Efter tillståndet av ”bedövning” kom ilskan. I en intervju för tidningen Ouest-France förstår han fortfarande inte hur stiftet kunde anförtro nycklarna till byggnaden till en person med ett utvisningsbeslut över sig, säger han.
Katedralen ”utan tvekan dåligt skyddad”
För honom är det inte ursäktligt att lämna nyckeln i dörren till läktaren där den stora orgeln stod: ”Med tanke på att det är en plats som är stängd för allmänheten, så var det inte motiverat”. Enligt honom var ”skyddet av instrumentet statens ansvar, den äger det”. Dominique Métaireau noterar dagligen en plågsam iakttagelse: ”Katedralen var en perfekt underhållen, men onekligen dåligt skyddad byggnad.” Det fanns en ”brist på inbrottsalarm, kameror och branddetektorer utom i kryptan. Vi vet dock att en orgel, med sitt träverk, dess skinn och rör, kan bli som en tändsticka i en höstack”, säger han.
Men i dag vill ordföranden för orgelns vänner snarare ”tänka på framtiden”. För att samla in pengar för återuppbyggnaden av den stora orgeln, kommer en stödkonsert att anordnas den 4 oktober i kyrkan St Clement, i Nantes. ”Alla intäkter kommer att doneras till stiftelsen för återuppbyggnad”, lovar Dominique Métaireau.
