Den konservative kardinalen och tidigare ärkebiskopen av Melbourne och Sidney, George Pell, har länge varit en kontroversiell figur och en hackkyckling för vänsteretablissemanget i Australien. Hans försvar av det traditionella äktenskapet mellan man och kvinna, uttalade abortmotstånd och skepsis mot klimatalarmismen, har fått vänstern att se rött. Samtidigt var han också en uppåtstigande stjärna inom den romersk-katolska kyrkan. Han tilldelades kardinalstiteln av påven Johannes Paulus II 2003, och strax efter den nuvarande påven Franciskus tillträde, kallades George Pell till Rom i början av 2014 för att axla rollen som prefekt för Vatikanens ekonomisekretariat (motsvarande finansminister).
När en våg av pedofilskandaler började avslöjas inom katolska kyrkan under mitten att 1990-talet, var George Pell i egenskap av ärkebiskop av Melbourne tidigt ute med att utreda missförhållanden och kompensera offer. 1996 lanserade Pell ”The Melbourne Response”, vilken var den första i sitt slag av handlingsplaner mot övergrepp inom kyrkan. Trots detta fick Pell utstå kritik för att inte ha gjort tillräckligt i bemötandet av missförhållandena.
Anklagelser om sexuella övergrepp
I takt med George Pells allt större impopularitet inom mainstreammedia och den politiska och kulturella vänstern, kom anklagelser mot honom om sexuella övergrepp. Som präst hade Pell under en tid på 1970-talet arbetat nära den tidigare prästkollegan Gerald Ridstale, som 1994 dömdes till fängelse för att ha förgripit sig på nio pojkar, något som Pell har fördömt men också sagt sig inte haft någon som helst kännedom om. 2002 anmäldes Pell själv för att ha förgripit sig på en pojke under ett sommarläger i början av 1960-talet. Förundersökningen lades dock ned med hänvisning till att anklagelserna inte kunde anses vara trovärdiga. Också en annan anklagelse om en påstådd incident under 1970-talet avvisades som icke trovärdig 2013.
Det var 2015 som de anklagelser om sexuella övergrepp som Pell sedan skulle dömas för, kom upp till ytan. En man född i början av 1980-talet hävdade i en polisanmälan att han tillsammans med en annan då 13-årig pojke skulle ha attackerats av kardinal Pell vid två tillfällen i katedralen i Melbourne 1996. De enda bevis som anfördes anmälan var mannens eget vittnesmål, och redan från början ifrågasattes anklagelserna med hänvisning till att båda händelserna omöjligt kan ha skett under hösten 1996, vilket mannen inledningsvis hävdat.
I februari 2016 förhördes kardinal Pell i Rom av australiensisk polis från delstaten Victoria. I det filmade förhöret, som finns tillgängligt på Youtube, kan man se hur Pell tydligt avvisar anklagelserna som rena galenskaper och tar upp en rad omständigheter som omöjliggör incidenten. I juni 2017 åtalades ändock Pell för de påstådda övergreppen i Melbournes katedral och en rad andra anklagelser som sedan skulle avvisas. Vid en första rättegång i delstaten Victoria i augusti 2018 kunde juryn inte enas om ett beslut, då hälften av jurymedlemmarna ville frikänna kardinalen. Rättegången togs om, denna gång med en annan jury, och denna gång dömdes George Pell enhälligt på samtliga åtalspunkter till sex års fängelse.
Bristfällig bevisning och tveksamma omständigheter
Domen mot kardinal Pell kom dock att dela Australien. Flera juridiska experter uttalade att det fanns flera tveksamheter i rättens bedömning och mer högerorienterade medier som Tv-kanalen Sky News Australia och den konservativa tidningen The Australian, var tidigt ute med att kritiskt granska bevisningen och varnade för att delstaten Victorias rättssystem hade lagt sig platt för politiska påtryckningar och vänstermediernas rapportering.
Den anonyme man som anmält George Pell för de påstådda övergreppen i Melbournes katedral 1996 och 1997, som brukar gå under beteckningen ”A” (eller ”the Complainant” = klaganden), var tillsammans med sin jämnårige trettonårige kompis, i medierna kallad ”Person B”, medlemmar i katedralens kör. Efter en högmässa hösten 1996 skall den klagande tillsammans med ”Person B” ha brutit sig ur den sedvanliga procession som brukade gå från altaret ut ur katedralen och runt kyrkobyggnaden. Utan att någon skall ha noterat att de två pojkarna lämnat sin plats långt fram i processionen, hävdar klaganden att de tagit en genväg till katedralens sakristia (prästernas omklädningsrum och förråd för kyrkliga föremål). Väl där skall pojkarna ha funnit en vinflaska och börjat dricka ur den. Han hävdar vidare att de var ensamma i sakristian, då ärkebiskopen i full biskoplig skrud skulle ha dykt upp och sagt: ”Now you are in trouble” (Nu är ni illa ute). Ärkebiskopen skulle därefter ha tvingat pojkarna till oralsex och berört den enes kön.
Nästa incident skulle ha skett ”några månader senare”, också hösten 1996. Denna gång skulle kardinal Pell ha tagit tag i klaganden och tryckt upp honom mot en vägg och berört pojkens kön i samband med en procession. Detta skall alltså ha skett i ett kyrkorum fullt av andra körmedlemmar och personal.
Ett första problem i vittnesmålet var dock att George Pell firade sin första mässa i katedralen den 15 december 1996. Detta innebar att den klagande ändrade sin historia till att den andra incidenten skall ha inträffat i februari 1997. Den första incidenten, då Pell skulle ha tagit pojkarna på bar gärning då de drack vin i sakristian, skulle ha inneburit att ärkebiskopen själv måste ha lämnat processionen – i vilken han enligt praxis alltid gick längst bak – och skyndat sig till sakristian. Problemet här är dock att ärkebiskopen alltid brukade stanna framför katedralen och hälsa på sin församling – en procedur som brukade ta uppemot tjugo minuter – och något som Pell alltid brukade göra enligt vittnesmål från katedralens personal. Särskilt eftersom Pell då var ny i sin roll som ärkebiskop hade det noterats om han hade avvikit från denna praxis.
En annan omständighet som gör vittnesuppgifterna tveksamma är att det alltid fanns personal i sakristian som ställde i ordning efter mässan och tog hand om liturgiska föremål och kollektpengarna. Vinflaskor brukade dessutom alltid hållas inlåsta. Vidare brukade ärkebiskopen alltid beledsagas av en ceremonimästare, som var den som både klädde på och av Pell de fyra lager mässkrudar som ärkebiskopen bär. Ceremonimästaren sade i förhör att denne var helt säker på att han när detta skall ha inträffat assisterade ärkebiskopen i sedvanlig ordning. Att ärkebiskopen dessutom skulle ha lyckats utföra de sexuella handlingarna iklädd full biskopsskrud hävdades enligt vittnen vara fysiskt omöjligt. För att blotta sitt kön skulle Pell nämligen ha behövt öppna och lyfta upp sju lager kläder. Pell var förutom fyra lager mässkläder och skärp, klädd i fotsid sutan (kaftan) och under det byxor samt underbyxor.
Slutligen är det enda vittnet till den påstådda händelsen den klagande själv. Den andre pojken som skall ha blivit utsatt vid den första incidenten, ”Person B”, dog i en överdos 31 år gammal 2014. Denne skall dock innan sin död ha nekat till att han någonsin varit utsatt för någonting i Melbournes katedral. Också den andra incidenten saknar vittnen, trots att den klagande själv hävdat att rummet var fullt med körmedlemmar och personal.
Dömd i lägre instans – överklagande ogillas
Trots alla dessa omständigheter och brister i bevisningen fälldes kardinal George Pell i september 2018 av en domstol i delstaten Victoria av en enig jury – detta efter att rättegången fått tas om då den föregående juryn var oenig och inte kunde uppnå den enkla majoritet som krävdes för att fälla eller frikänna ärkebiskopen. Pell och hans försvar överklagade beslutet och delstatens överklagandeinstans, Court of Appeal (motsvarande hovrätt), avvisade i augusti 2019 överklagandet med två domare mot en. Den tredje domaren ansåg att Pell skulle frikännas från samtliga anklagelser och släppas från fängelset. Domstolen fastslog att man gick på den klagandes linje med hänvisning till att denne ansågs vara trovärdig, alldeles oaktat att samtliga vittnen till kardinalens fördel också bedömdes vara trovärdiga. Domstolens andra argument till den klagandes fördel var att denne kunde beskriva sakristians inredning korrekt.
Högsta domstolen frikänner Pell – skarp kritik mot tidigare dom
I september 2019 överklagade George Pell till Australiens högsta domstol, High Court. Den 7 april 2020 kom så domstolens beslut om att upphäva samtliga domar och frikänna kardinal Pell på samtliga tidigare åtalspunkter, varpå den 78-årige kardinalen genast kunde lämna fängelset som en fri man. Beslutet var enhälligt och domstolen passade också på att kritisera de två domstolar i delstaten Victoria som behandlat ärendet. Högsta domstolen kritiserade särskilt överklagandeinstansens hänvisning till det påstådda offrets karaktär som trovärdig, samtidigt som man ignorerat den uppenbara trovärdigheten hos de vittnen som vittnat till Pells fördel. Vidare avvisade man hänvisningen till den klagandes, ”A”, kännedom om sakristians inredning som bevis för kardinal Pells skuld. Slutligen avvisades också sannolikheten i den andra incidenten, att Pell helt utan att detta noterats av övriga körmedlemmar och ett antal vuxna, ”i full biskoplig skrud skulle ha lämnat en procession för att trycka upp en 13-årig pojke mot en vägg”. Högsta domstolen markerade att det finns en ”betydande risk att en oskyldig person har dömts på grund av att bevisföringen inte kunnat uppnå den standard som annars krävs för en fällande dom”.
Reaktionerna mot frikännandet har varit blandade. Delstaten Victorias socialdemokratiske premiärmister Daniel Andrews, som fått utstå en del kritik på grund av det tydliga vänsterpolitiska trycket för att fälla den politiskt misshaglige kardinal Pell, skrev i en kommentar på Twitter att han inte ville kommentera frikännandet. Han markerade dock att han under alla omständigheter ”ser, lyssnar till och tror på” alla offer för sexuella övergrepp – en kommentar som enligt kritiker sätter ljuset på problemet med omvänd bevisbörda. Både politiker, kommentatorer och allt fler australiensare frågar sig nu om det verkligen är rimligt att det är upp till den anklagade att bevisa sin oskuld, samtidigt som det – åtminstone i Victoria – endast tycks räcka med ett utpekande och vittnesmål från en enda person, för att döma någon för brott som inte kan bevisas med sedvanliga beviskrav.
Maffian inblandad?
Allt fler ställer nu också frågan vilka krafter som varit i rörelse för att möjliggöra en så tveksam rättsprocess som fallet kardinal Pell har inneburit. Vänstermediernas drev och det politiska trycket anses vara delförklaringar, men det spekuleras också i om George Pells roll som Vatikanens ”ekonomichef” kan ha givit honom mäktiga fiender. Utöver att ansvara för den Heliga stolens och Vatikanstatens budgetar, innebar rollen som prefekt för ekonomisekretariatet att kardinal Pell skulle övervaka den skandalomsusade Vatikanbanken. Denna bank har allt sedan starten anklagats för korruption, pengatvätt och samröre med maffian. Pell var tidigt ute med att granska bankens verksamhet och noterade bland annat hur över en miljard euro ”gömts undan”. Pell uppmärksammade detta och såg till att inte dölja dessa missförhållanden för allmänheten, utan snarare föra fram dem i ljuset. Detta skall, enligt uppgifter till olika katolska medier och australiensiska Sky News, ha inneburit att George Pell fått mäktiga fiender både inom korrumperade kretsar i Vatikanen och i den organiserade italienska brottsligheten, maffian. Att den italienska maffian också har en förgrening till just Melbourne, har ytterligare spätt på misstankarna om dess inblandning i fallet kardinal Pell. Enligt bedömare har det alltså funnits krafter som mer än gärna velat röja George Pell ur vägen, och således letat efter ett säkert sätt att uppnå detta ändamål.
