Rekordsnabb ökning av varsel om uppsägning
Resultatet efter bara några få veckor är skrämmande. Arbetsförmedlingen offentliggjorde den 30 mars ny statistik över antalet varsel om uppsägning från mars månad. Man konstaterade då att 36 800 personer varslats under månaden, varav hälften den sista veckan i mars. Det är nästan exakt tolv gånger fler än normalt för årstiden och all-time-high för Sverige under en månad. Det är fler än under de båda senaste finanskriserna. De nya korttidspermitteringarna ökar också snabbt.
Konkurserna har redan börjat öka. Den 1 april släppte UC, Upplysningscentralen, konkursstatistiken för mars månad. Det är mycket skrämmande läsning. Jämfört med mars förra året har antalet konkurser ökat med 9 procent totalt i Sverige. Värst utsatta är restaurangbranschen och transportsektorn med en ökning på 123 respektive 105 procent! Antalet företag som går in i rekonstruktioner är, enligt UC, cirka fem bolag per dag mot normalt cirka en per tre dagar i mars. Rekonstruktion är en åtgärd som ofta föregår en konkurs.
Samhället extremt sårbart
I en ledarartikel i Norrköpings Tidningar den 31 mars konstaterar ledarskribenten att den svenska livsmedelskedjan är extremt känslig för störningar. Det handlar om livsmedelskedjornas just-in-time-filosofi. I princip all verksamhet i samhället står och faller med effektiva transportkedjor, minimala lager och dagliga leveranser.
Beredskapen för problem i leveranskedjan är nära noll. Nästan alla de buffert- och beredskapslager som vi tidigare haft är avvecklade. Allt måste fungera från dag till dag, året runt, för att samhället inte skall kollapsa.
Att effekterna blir så alarmerande, redan efter några veckor in i ett pandemiskt virusutbrott, är en övertydlig illustration av att det globalistiska just-in-time-samhället inte fungerar. Varje icke-trivial störning i ett hörn av världen riskerar att påverka ekonomin i resten av världen.
Wallenberg varnar för upplopp
I en intervju i Financial Times uppmanar Investors styrelseordförande Jacob Wallenberg, alla att vara förberedda för kommande konsekvenser av coronaviruset. Han menar att vi riskerar att få en krympande ekonomi, med uppemot 30 procent. Han spår också en lika hög arbetslöshet. Det vore mycket allvarligt för Sverige om vi hamnar där. Just nu tyder det mesta på att vi är på väg åt det hållet.
Wallenberg skräder inte orden i intervjun:
– Det kommer inte att ske någon återhämtning. Det kommer att vara social oro, våld och socioekonomiska konsekvenser, dramatisk arbetslöshet. Invånare kommer att lida.
Om Wallenbergs scenarion skulle bli verklighet, kan vi få se plundrade transporter och butiker, ökande gängkriminalitet och en allmän ödeläggelse som kan komma att urarta till rena gatustrider. Vi får innerligt hoppas att det inte går så långt, men man bör tänka tanken att det kan hända och ha en egen plan för hur man skall agera i en sådan situation.
Utvecklingen kan möjligen lindras något av regeringens senaste krispaket, som denna gång riktades mot arbetslösheten. Åtgärden innebär att a-kasseersättningen ökar till max 1 200 kronor per dag, samt att kraven för att få ersättning minskar. Åtgärdspaketet beräknas kosta knappt elva miljarder kronor. Syftet är att minska risken för att många unga med korta anställningar blir utan försörjning. Paketet innehåller också utbildningsinsatser.
Coronakrisen kan bli långvarig
Brittiska forskare vid Imperial College i London har gjort långtgående studier för att försöka förstå hur pandemin bör hanteras för att minimera påverkan på samhället. Storbritannien följde i början samma strategi som Sverige, med ganska små ingrepp och restriktioner. Efter gruppens senaste rapport ändrades britternas strategi till att mer likna övriga länders mer långtgående åtgärdsprogram.
Forskarnas slutsats var i korthet att, genom hårda restriktioner, kapa topparna i antalet svårt sjuka för att se till att sjukvårdens resurser räcker till för att ta hand om både coronapatienter och andra patienter. När man ser att belastningen på sjukvården minskar kan man till exempel öppna butikerna igen, där människor återigen kommer att smitta varandra men i en kontrollerad takt. Enligt deras prognosmodell kan man på så sätt portionera ut de sjuka i lagom doser som sjukvården hinner ta hand om.
Den stora baksidan, och risken för långsiktigt allvarliga ekonomiska konsekvenser, är att hela processen kommer att ta tid. Lång tid. Enligt deras senaste prognos, som presenterades den 16 april, är coronaviruset inte besegrat förrän under början av 2022 – två år. Under tiden måste också mycket strikta restriktioner avlösas av lite friare perioder, ett flertal gånger. Det ger en betydligt dystrare bild av framtiden än vad som hitintills har kommit fram i svensk media.
Uppgifter från Folkhälsomyndigheten har pekat på att vi har en topp i effekterna någon gång i maj. Detta för att man i Sverige föredrar att ha en hög topp på kortare tid. Vad det ställer till med i sjukvården har vi bara börjat se effekterna av än så länge.
Kort sagt kan en utdragen process enligt den brittiska modellen komma att få mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser. En kortare, med högre toppar, skulle kunna försätta sjukvården i totalt kaos med många dödsfall.
Den utdragna varianten kan också innebära att många som varit sjuka och tillfrisknat kommer att kunna återgå till arbetet successivt och bidra till den nystart vi alla vill se. Efter hand som allt fler tillfrisknat kan vi alltså se någon slags ljus i tunneln, troligen efter längre tid än vi hitintills trott. Egna förberedelser kommer därför, oavsett vägvalet, att bli allt viktigare för väldigt många.
Viktigt att vara förberedd
I media har vi, i coronakrisens inledningsskede, hört och sett myndighetsföreträdare tydligt markera att det i Sverige absolut inte finns någon risk för att vi skall drabbas av brist på livsmedel. Det bör vara en väckarklocka för alla som blickar framåt, lite mer än bara till imorgon. När hela samhällsstrategin bygger på att allt fylls på senast nästa dag därför att man inte har några lager av någonting, måste den enskilda medborgaren ta ett större personligt ansvar.
Att ”preppa” förnödenheter enligt MSB:s sjudagarsregel har många redan gjort, men långt ifrån alla. Sju dagar kan låta mycket för den som är van att handla sin mat varje dag, men med en mer realistisk krishantering bör man nog sikta på en betydligt längre period, allra minst en månad. Lika viktigt som mat är vatten, basala mediciner och utrustning för att klara av att laga mat utan elektricitet.
Även kontanter är en bra sak att bygga upp en buffert av. I värsta fall kan vi hamna i en situation med stora störningar i de elektroniska betalningssystemen. Risken för att uttagsautomaterna töms snabbt eller vandaliseras i en allvarlig situation är uppenbar. Sverige har också ytterst få uttagsautomater, vilket ökar risken.
Samhällets viktigaste funktioner kommer att ta stryk om och när många nyckelpersoner i kritiska områden blir svårt sjuka. Vi vet bara inte riktigt hur.
