Den fråga som uppstår när det gäller den så kallade ”färdplanen” är om den planerade pakten är en åtgärd som särskilt syftar till att stävja olaglig invandring – eller ett sätt att öka migrationen. Eftersom det ännu inte finns någon publicerad text som kan utvärderas har denna centrala fråga förblivit obesvarad.
Dessutom har kommissionen dragit sig för en öppen konflikt med östeuropeiska stater, som till skillnad från Tyskland kämpar för en begränsning av migrationen. Men de kämpar också mot överföringen av nationella statliga befogenheter till internationella organ.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán sade i en artikel som publicerades i måndagsnumret av dagstidningen Magyar Nemzet, och som har publicerats i sin helhet på svenska av Exakt24 i veckan, att suveräna stater var mest hotade av ”det nätverk som främjar ett globalt öppet samhälle, och som försöker avskaffa nationella ramar. Målen för ett nätverk av George Soros-stil, som har obegränsade ekonomiska och mänskliga resurser, är tydliga: att skapa öppna samhällen av blandad etnicitet genom påskyndandet av migration, att avveckla det nationella beslutsfattandet och överlämna det till den globala eliten”.
Han tillade att den globala eliten ”inte självmant tänker låta politik som går emot dess intressen slå rot i Centraleuropa”.
Den globala eliten kommer att ”tillämpa samma strategi i Ungern i 2022 års valkampanj som i årets presidentval i Polen” genom att använda ungdomar har Orbán sagt. ”De är de krafter från det förflutna som redan har förstört landet en gång”, sade han. Oberoende folkgrupper har nu blivit ett ”vänsterkantens folkfront som tjänar Soros nätverk”, som nu förbereder sig för en ”avgörande strid 2022”, med stöd av ”de internationella medierna, Brysselbyråkraterna och de icke-statliga organisationerna i skepnad av det civila samhällets organisationer”.
Det finns en risk för att den nya migrations- och asylpakten kommer att tolkas som en signal att EU inte bara accepterar, utan vill ha, mer migration. Asylcenter vid EU:s yttre gränser kan bidra till detta, särskilt om de kopplas till ett omfattande rättsligt skydd för migranter.
Samtidigt har den roll som de privata och de skattefinansierade kyrkornas ”sjöräddning”, som Tyskland använder som en hävstång för mer afrikansk invandring, blivit avgörande.
Motstånd har noterats i allt fler länder, inte bara i Östeuropa, utan även i Skandinavien. Hur kommer de tillsammans med östeuropeiska länder att integreras i ett gemensamt europeiskt asylsystem?
I grund och botten har den EU-omfattande fördelningen av migranter hittills saknats eftersom levnadsvillkoren och de socioekonomiska fördelarna för migranter är mycket olika i enskilda länder — och migranterna beter sig i enlighet med detta.
Frågorna om asyl och migration bör vara tydligt åtskilda. Många observatörer är oroade över att den kontinuerliga invandringen kommer att överväldiga de europeiska staterna. Globalisterna anser att massinvandring bör välkomnas, eftersom terrorism, brottslighet eller framväxten av parallella samhällen bara är övergående problem. De vägrar att se att det oundvikligen kommer att leda till kronisk interkulturell spänning och våld, och globalisterna har helt enkelt ingen aning eller plan för hur man skall hantera dessa frågor – bortsett från att rättfärdiga sådant beteende.
Den verkliga frågan är om flyktingar och migranter så småningom kan integreras i sina värdländer. Det handlar inte bara om europeisk standardisering av ett omfördelningssystem för migranter. Därför kvarstår farhågor om att pakten bara kommer att tjäna till att främja invandring och att dämpa motståndet mot den.
