Det är ingen hemlighet att amerikanska ubåtar patrullerar vattnen där Rysslands ubåtsflotta på Kolahalvön seglar ut till Barents hav och Norska havet. Men det är inte ofta som det tillkännages vilka ubåtar som är i området och när de går upp till ytan.
Till en kostnad av nästan 3 miljarder dollar per fartyg konstruerades bara tre ubåtar av Seawolf-klassen av den ursprungligen planerade flottan på 29. Fartygstypen var för dyr, men är också den mest avancerade och kraftfulla attackubåten i den amerikanska flottan.
USS Seawolf är baserad på Bangors flottbas på USA:s västkust och navigerar normalt i Stilla havet. Men på fredagen steg den atomdrivna ubåten plötsligt till ytan utanför Tromsø i Nordnorge.
Här utgör de smala vattnen under höga bergssidor längs kusten en perfekt sköld för en ubåt vid ytan att genomföra en snabb besättningsväxling och ta emot förnödenheter från land med hjälp av norska kustbevakningen eller flottans fartyg. Tromsø har en stor flygplats och en väl utbyggd infrastruktur.
Det är bara några timmars resa till det viktiga Bear Gap (linjen mellan Nordkapp, Björnön och Spetsbergens södra del) där ryska ubåtar dyker in i det djupare Norska havet. Detta område är viktigt för Nato, och de försöker hålla reda på den potentielle fiendens ubåtar i området, från det ganska grunda Barents hav till det djupare Norska havet i Nordatlanten där ubåtar är svårare att spåra.
USS Seawolf utvecklades i slutet av kalla kriget dagar för att dyka djupare än andra ubåtar och syftar till att förhindra att ballistiska missilubåtar seglar ut från Kolahalvön. Ubåten är beväpnad med åtta torpedtuber och kan hålla upp till 50 vapen i sitt torpedrum, inklusive Tomahawk kryssningsmissiler.
Det 108 meter långa fartyget drivs av en enda kärnreaktor som levererar 45 000 hästkrafter (34 MW). Hon har en besättning på 14 officerare och 126 värvade sjömän.
Nu är USS Seawolf underställd den amerikanska 6:e flottan som ansvarar för amerikanska marina operationer i Europa och Afrika.
I en kommentar till uppvisningen utanför Tromsø, sade befälhavaren för ubåtsstyrkorna, viceamiral Daryl Caudle att USS Seawolf visar den globala räckvidden på USA:s undervattensstyrkor och dess unika beredskap att utföra uppdrag över hela världen med oöverträffad beredskap.
”Våra undervattensstyrkor är de bästa i världen i ubåtskrigföring och är utrustade med oöverträffad kapacitet som syftar till att förbättra vår flotta och mångdubbla den gemensamma styrkans effektivitet i upprustning och under konflikter”, säger Caudle i uttalandet.
Samtidigt som den snabba attackubåten dök upp nära Tromsø, kom sex amerikanska B-52 bombplan söderut från Arktis till luftrummet utanför Tromsø på väg från North Dakota till England. Norska F-16-planfrån Bodø flygbas flög i formation med de stora amerikanska bombplanen över Norska havet.
Saknar norra marinbasen
Norge har inga flottbaser som är lämpliga för atomdrivna ubåtar i norr. Eftersom Haakonsvern nära Bergen på sydvästkusten ligger för långt bort från de viktiga nordliga vattnen planerar den norska militären för närvarande ett avtal med Tromsø kommun för att använda den civila hamnen i Tønsnes för allierade atomubåtar.
Tills allt är på plats gällande hamnanläggningarna kommer atomubåtar fortsätta att gå till ytan i fjordarna och betjänas av norska militära fartyg.
Moskva upprört
Ryssland har uttryckt oro över Natoubåtar som går i hamn i Tromsø.
– Det finns fler och fler exempel på Norges aktiva deltagande i genomförandet av Natos planer på att öka alliansens närvaro i den arktiska regionen, säger det ryska utrikesdepartementets taleskvinna Maria Zakharova till Barents Observer.
Beredskap för nukleär katastrof
Norska strål- och kärnsäkerhetsmyndighetens beredskapsenhet för nödsituationer i Tromsø informeras om varje ankomst av kärnkraftsdrivna fartyg, inklusive USS Seawolf.
Chefen för Norra Sektionen, Inger Margrethe Eikelmann, skriver i ett e-postmeddelande till Barents Observer att hennes enhet alltid är beredd att övervaka sådana flottbesök.
”Vi arbetar för att vidareutveckla mätsystemet både med drönare, nya radnet stationer [strålningsövervakning], luftdammsugare och handhållna instrument”, sade Eikelmann.
Hon tillägger: ”Vi arbetar också för att förbättra beredskapssystemen och miljöövervakningen i anlöpshamnarna.”
