Uttalandena som bildade grund för avsättningen gjordes under ett konfirmandläger som prästen ledde under sommaren 2019. Konfirmanderna ställde frågor och Karin Arvidsson uttryckte sin uppfattning att praktiserad homosexualitet var moraliskt fel. I samband med detta kom även frågan om mänsklighetens uppdelning i män och kvinnor upp, och prästen hänvisade till den vanliga kristna uppfattningen att Gud i skapelsen gjort människorna till män och kvinnor.
Prästen angavs av stiftsanställda för stiftets tillsynsmyndighet Domkapitlet i Luleå. En av anmälarna var också förälder till en av konfirmanderna. Saken blev därmed offentlig och Karin Arvidsson beskylldes nu även för att ha uttryckt sig fördömande och skuldbeläggande om homosexuella och andra sexuella minoriteter. Det påstods också att hon i sammanhanget skulle ha hotat med helvetet och djävulen. Hon lades till last att ha tagit avstånd från evolutionsteorin.
Prästen tillbakavisade i sitt yttrande till Domkapitlet beskyllningarna, men medgav att hon yttrat att ”Homosexualitet är inte rätt. Det har med hela skapelsens trasighet och syndafallet att göra.” Själv ansåg hon att hon endast hade framhållit människans unika ställning i förhållande till Gud och att hon i sin undervisning om skapelsen uttryckt att evolutionsteorin inte är fullt ut förenlig med Svenska kyrkans lära. Hon förnekade att hon har tagit avstånd från naturvetenskapen eller fördömt dess hypoteser.
EFS kan beskrivas som en väckelserörelse inom Svenska kyrkan som är lågkyrklig, alltså med ett starkt inslag av engagerade ej prästvigda lekmän. Den växte fram strax efter mitten på 1800-talet och skiljer sig från den del av 1800-talets kyrkliga förnyelserörelser som bröt med Svenska kyrkan och bildade egna separata samfund. För EFS är det en viktig del av identiteten att höra till Svenska kyrkan.
Enligt ett avtal mellan Fosterlandsstiftelsen och Svenska kyrkan ska kyrkan, om frågan om disciplinåtgärder skulle bli aktuell för någon av dess präster, rådgöra med EFS. Detta glömde emellertid Domkapitlet att göra.
En första reaktion från EFS sida var uttalandet från dess styrelse att ”EFS har med bestörtning tagit del av domkapitlets beslut att ’avkraga’ en präst vigd för tjänst inom EFS”. EFS styrelse betonade att man “värnar relationen till Svenska kyrkan, vår inomkyrklighet, vår gemensamma evangelisk-lutherska bekännelse och i slutänden den allmänna kristna bekännelsen”. EFS påminde också om att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap, utan en trosgemenskap, och att det därför finns utrymme för teologiska tolkningar, diskussioner och ifrågasättanden inom kyrkan.
Partisk medierapportering om fallet
Ärendet med EFS-prästen väckte mycket känslor, såväl av ilska mot henne som av sympati och solidaritet med henne. Sveriges television följde via sin lokala redaktion i Norrbotten ärendet genom flera publiceringar på sin nätsida.
Många noterade med förvåning att SVT i sin rapportering knappast följt sin skyldighet att rapportera objektivt och opartiskt. På nyhetsplats på sin nätsida i Norrbotten återgav man rykten om att prästen “hotat med djävulen och helvetet” och att hon menade att homosexualitet kom in i världen med “ondskan”.
Uppgifterna tycks bygga på förhören med konfirmanderna, som enligt hennes advokat lämnade stort utrymme för att konfirmanderna påverkats på olika sätt. Dels av samtal med andra konfirmander och föräldrar, och deras tolkningar, dels av den uppmärksamhet som ärendet fått i media. Advokaten menade att de kunde ha missförstått prästen eller tolkat henne felaktigt.
När prästen inkommit med sin svarsinlaga till Domkapitlet, där hon hävdade de ståndpunkter som Överklagandenämnden sedan godtagit, kommenterade SVT hennes försvar med orden: “Den anmälde konfirmationsprästen fortsätter att gå emot Luleå stifts kyrkliga värdegrund.” När detta skrivs ligger dessa uttalanden kvar på SVT Norrbottens hemsida.
Domkapitlet gav strängast möjliga påföljd – avsättning
Domkapitlet gjorde en utredning och menade sig ha stöd för att prästen handlat grovt felaktigt. Prästen hade brutit mot Svenska kyrkans beslut från 2005 att inte fördöma homosexuella personer och inte skuldbelägga den sexuella orienteringen.
Genom att ensidigt framföra sina egna åsikter och inte redogöra för Svenska kyrkans dubbla hållning i dessa frågor har prästen brustit i sin lojalitet till Svenska kyrkan. Genom att inte berätta att Svenska kyrkan har två hållningar till homosexualitet, varav den ena är bejakande, ansågs hon ha varit illojal. Enligt Domkapitlet innebar hennes ställningstaganden även ett brott mot prästvigningslöftet. Dessutom skulle hon ha skadat Svenska kyrkans och sitt eget anseende som präst genom att några av konfirmanderna reagerade negativt på hennes undervisning.
Domkapitlet ansåg alltså att strängast möjliga påföljd kunde komma ifråga. Dess beslut blev att “förklara Karin Arvidsson obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst”, som är det juridiska uttrycket för en avsättning. En obehörigförklarad präst får inte längre tjänstgöra som präst och är tvungen att lämna sin anställning.
Avsättning är inte den enda påföljden Domkapitlet kan använda mot en felande präst. Enklare fel påpekas i samtal med biskopen eller genom en skriftlig erinran. Därutöver kan Domkapitlet besluta om prövotid under ett eller flera år. Om prövotiden förlöper utan anmärkning, återgår prästen till normal tjänst när den avslutats. Avsättning kan bara användas vid de grövsta avvikelserna, till exempel om prästen “övergivit Svenska kyrkans lära”.
Tydlig argumentation i överklagandet
Prästens advokat Andreas Stenkar Karlgren, själv vigd till luthersk präst utanför Svenska kyrkan, utredde i överklagandet det gällande rättsläget i Svenska kyrkan. Hierarkin av normer som ska användas för att bedöma vad som är rätt lära ansåg han vara tydlig i Kyrkoordningen. Domkapitlet hade därutöver hänvisat till en rad texter som inte har denna normerande betydelse enligt advokaten. Han hävdade att “präster faktiskt har rätt att särbehandla samkönade par” enligt Kyrkomötets beslut. Den enskilde prästen har ingen skyldighet att viga samkönade par, men kyrkan har åtagit sig att göra det. Om en präst inte kan viga ett sådant par är det församlingens skyldighet att skaffa fram en som är det.
Advokat Karlgren visade att hans huvudman hade ett uttryckligt stöd för sina ståndpunkter om homosexuella i kyrkans egna lärodokument. Kyrkomötena år 2005 och 2009 beslutade att Svenska kyrkan har en dubbel syn på äktenskapet. Vid sidan av den traditionella tolkning av äktenskapet, ett förbund förbehållet en man och en kvinna, ges också utrymme för samkönade vigslar. Den dubbla ordningen har i Kyrkomötet ansetts både giltig och nödvändig, eftersom kyrkan till sitt väsen är en trosgemenskap och inte en åsiktsgemenskap.
Domkapitlets argument att alla präster vid alla tillfällen ska redovisa hela kyrkans bredd av åsikter när det gäller synen på samkönade förhållanden tillbakvisades. Präster har faktiskt rätt att företräda en av kyrkans två godtagna ståndpunkter, men ska redovisa båda av kyrkan godkända ståndpunkterna om de får en fråga om det.
Överklagandenämnden enig i upprättelsen
Den 18 maj beslutade Svenska kyrkans överklagandenämnd att upphäva beslutet. Argumentation i överklagandet accepterades i allt väsentligt av Överklagandenämnden, som bekräftar att Svenska kyrkan tillåter två olika synsätt på samkönade äktenskap, för och emot. Det finns en dubbel äktenskapssyn inom Svenska kyrkan, som har beslutats och bejakats av Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötena 2005 och 2009.
Överklagandenämnden var enig och fastslår bland annat följande i sitt beslut: “Inom Svenska kyrkan finns inte någon för alla gällande hållning om samkönade relationer och hbtq-frågor eller om skapelsen och evolutionsteorin.”
Medlemmar i Svenska kyrkan, anställda och präster får alltså tänka på olika sätt i dessa frågor, och får även ge uttryck för sin uppfattning, även till konfirmander. Överklagandenämnden fortsätter:
”Karin Arvidssons uttalanden i dessa frågor kan därför inte strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära eller innebära att Karin Arvidsson har brustit i solidaritet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Inte heller kan hennes uttalanden anses innebära att hon har brutit mot vigningslöftet att följa Svenska kyrkans ordning.”
Överklagandenämnden tillbakavisar alltså hela Domkapitlets motivering och ger Karin Arvidsson full upprättelse. Den enda kritik som nämnden uttalar är att hon kunde ha förberett sig bättre på hur ett samtal med konfirmanderna om de kontroversiella frågorna skulle föras.
Karin Arvidsson själv har via ombud meddelat att hon inte önskar ge någon kommentar till ärendet.
