Nomtoibayar Nyamtaishir hade kämpat mot korruption inom det styrande Mongoliska folkpartiet (MPP), men uteslöts då från samma parti och hans parlamentariska immunitet upphävdes. Han inledde då en personvalskampanj, där han på imponerande kort tid uppnådde det erforderliga antalet underskrifter. Han behövde 801 underskrifter, men på fem dagar lyckades han få stöd av nästan en tredjedel av väljarna i sitt valdistrikt av Ulan Bator med 97 000 röstberättigade. Hans motståndare såg dock till att sätta stopp för hans kandidatur.
Den unge politikern anklagades för att under sin tid som minister för tre år sedan ha gjort sig skyldig till maktmissbruk, ett brott som han menar är påhittat. Han arresterades och åtalades. Förhandlingarna är satta till den 26 juni, två dagar efter valet, vilket förstås omöjliggör allt kampanjarbete.
Det har hänt vid två tillfällen tidigare att kandidater gripits, för att sedan släppas bara några dagar efter valdagen. Den ene var den tidigare premiärministern Mendsaikhany Enkhsaikhan, den andre den tidigare presidenten Nambaryn Enkhbayar. Båda anklagades för korruption men åtalades aldrig.
Den internationella juristen Arildiipurev Tsevalragchaa påpekar att gripandet av Nyamtaishir i sig är ett brott mot konstitutionen – alla kandidater har immunitet just för att rättssystemet inte ska kunna användas som ett verktyg mot politiska konkurrenter:
− Genom att arrestera Nomtoibayar Nyamtaishir före valkampanjens inledning bröt domaren själv mot Mongoliets konstitution (Artikel 16.9), varvid man bortsåg från hans mänskliga rättighet att väljas, man kränkte hans immunitet som skyddas av Lagen om parlamentariska val i Mongoliet (Artikel 35.2, Artikel 35.2.1), samt bröt mot de direktiv som beskrivs i Lagboken för kriminalförfarande (Artikel 35.2.1).
Hela historien inleddes egentligen i november 2018, då ett antal undersökande journalister avslöjade att premiärministern, flera av hans ministrar och ett antal parlamentariker hade förskingrat 1,3 miljoner dollar, motsvarande cirka 13 miljoner kronor, som var avsedda till stöd för småföretag. Det var detta som Nomtoibayar Nyamtaishir ville skulle resultera i påföljder för de ansvariga politikerna i hans parti. Han ville utkräva ansvar.
I december 2019 införde parlamentet en lag som förhindrar statstjänstemän som utövat maktmissbruk att kandidera igen. Det dröjde inte många dagar innan man använde den nya lagen om Nomtoibayar Nyamtaishir. Man delgav honom misstanke om maktmissbruk under hans tid som arbetsmarknads- och socialskyddsminister året 2017. Dr Tsevalragchaa påpekar att den nuvarande ministern inte anklagats för någonting, trots att han ett år senare fattat likadana beslut som Nyamtaishir. När polisen undersökt anklagelserna mot Nyamtaishir har de inte kunnat hitta några bevis och ärendet lades på hyllan. Så snart Nyamtaishir meddelade att han skulle kandidera som oberoende i årets parlamentsval beslutades dock att fallet skulle tas upp igen. Han kallades till förhör den 28 maj och åtalades redan samma dag. Han sitter nu inlåst och kan inte bedriva sin valkampanj. En intressant aspekt är att han tänker kandidera mot justitieministern Tsendiin Nyamdorj.
Affären fick ytterligare följder för den mongoliska rättsäkerheten. Parlamentet beslöt, i mars 2019 vid en särskilt inkallad session utan debatt, att införa tillägg till lagar som berör rättsväsende och korruption. Förändringarna skulle innebära att det nationella säkerhetsrådet kan föreslå avskedanden av domare och andra högt uppsatta tjänstemän som arbetar mot korruption.
− Denna grundläggande förändring av det legala ramverket skulle kraftigt underminera maktfördelningen, erodera kontrollfunktioner och begränsa möjligheten för rättsväsendet att bekämpa korruption, menar Dr Tsevalragchaa.
I maj 2019 besökte FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter, Michel Forst, Mongoliet. I sin rapport skriver han att den nya lagen sänder en klar signal ämnad att skrämma och avskräcka människor som vill tala ut mot korruption och som kräver rättvisa. Han menar att lagen står i strid med FN:s konventioner om politiska rättigheter.
En annan demokratiskt tveksam lag infördes 2017. Då gjordes förtal till ett brott som antingen kunde bestraffas med fängelse i tre till sex månader, eller böter på mellan 50 och 150 gånger en genomsnittlig månadslön. Eftersom offentliga personer ofta anmäler journalister för förtal, kan denna lag leda till att journalister censurerar sig själva.
Dr Tsevalragchaa påpekar att ett oberoende rättsväsende är nödvändigt som en kontrollfunktion för att förhindra den verkställande makten från att godtyckligt missbruka sin ställning. När en regering kan fylla ett rättsväsende med sina egna utnämningar, avskeda domare och använda rättsväsendet som ett vapen för att bestraffa politiska motståndare, blir demokratin lidande. Detta har även uppmärksammats internationellt.
Hon fortsätter:
− Att avlägsna rättsväsendets oberoende är inte det första tecknet på demokratisk erosion. Bara en månad innan valdagen har Mongoliets två största partier, MPP och DP, förändrat landets valregler från ett blandat system, med både proportionella och majoritetsinslag, till ett ”vinnaren tar allt”-system, som gör det svårare för oberoende och kandidater från andra partier att vinna mandat.
Dr Tsevalragchaas avslutande ord blir:
− Många utomstående har betraktat Mongoliet som en osannolik ”demokratisk oas” sedan 1990. Nu är det den senaste nya demokratin som börjar glida mot auktoritärt styre. Mongolisk lag kan inte isolera domare från politiska påtryckningar. Rättsväsendet förvandlas till ett monster som regeringen använder för att leta upp ledare som vill ha rättvisa. Genom att sikta på de starkaste ledarna skapar man rädsla och gör folk till sårbara undersåtar. I ett land med ett icke oberoende rättsväsende, kan demokrati inte överleva.
