En septemberdag 1797 satte sig hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta i ett rum på Rosersbergs slott och slog upp tidningen som hon skulle läsa. En nyhet kom dock som en chock för henne. Vad hon fick veta i tidningen denna dag var nämligen, som hon skriver i sin dagbok, att hennes artonårige brorson, Gustaf IV Adolf, ”begivit sig till Leipzig, stannat där några dagar under strängaste inkognito, kvarlämnat sina herrar så när som på en, och med denne fortsatt till Erfurt, varest han sammanträffat med arvprinsen av Baden med gemål och deras fjärde dotter, den sextonåriga prinsessan Fredrika, samt att han redan dagen därpå förlovat sig med henne.”
Hertiginnan trodde först inte att det var sant, men insåg snart att det inte bara var sant utan även att bröllopet skulle äga rum redan nästa månad. Anledningen till det snara giftermålet var, som Gustaf Adolf själv förklarade för hertiginnan, att han inte fått något svar från Ryssland. Han hade nämligen även skrivit till Ryssland och lovat att om de ville låta honom ”få storfurstinnans hand utan att vidhålla fordringarna i religionsfrågan” så skulle han bryta sin förlovning med Fredrika. Då han inte fick något svar valde han att istället skynda på sitt giftermål.
Gustaf IV Adolf hade nämligen varit förlovad två gånger tidigare, men båda dessa förlovningar hade brutits. Den första fästmön, Louise Charlotte av Mecklenburg, hade han helt enkelt inte tyckt om, och för att kunna gifta sig med den andra, som var storfurstinnan Alexandra av Ryssland, hade han varit tvungen att bryta mot grundlagen. Hon var nämligen inte lutheran, vilket en drottning av Sverige måste vara enligt grundlagen.
Enligt hertiginnans dagboksanteckningar från september 1796 vägrade han till och med att gå med på att kompromissa genom att låta Alexandra få ”fri religionsutövning”, till både kejsarinnan Katarina II:s och hertig Carls vrede. Katerina II, även kallad Katerina den stora, var Alexandras farmor och som regent den som bestämde över äktenskap. Hertig Carl var Gustaf IV Adolfs farbror och hade varit med brorsonen under den Rysslandsvistelsen då han fortfarande var kungens förmyndare. Föga förvånande fick kejsarinnan i den här vevan det slaganfall som senare kom att bli hennes död.
Gustaf Adolf hade därför bestämt sig för att själv välja hustru och gett sig av på en hemlig friarresa till Tyskland två månader innan. Hedvig Elisabeth Charlotta nämner i den månadens dagboksanteckningar att hans mor, änkedrottning Sofia Magdalena, tycks ha varit invigd i hemligheten.
Gustaf Adolf hade mött Fredrika av Baden och hennes familj, gjort ett väldigt gott intryck på dem alla och friat mycket snart.
Rykten om att kungen gett sig iväg på friarresa hade visserligen florerat, men inte desto mindre slog nyheten ned som en bomb i landet. Bröllopet som ingen trott skulle äga rum så snart började förberedas i all hast.
Hela kungafamiljen, med undantag av änkedrottningen, var i chock, men den som tog nyheten hårdast var hertig Carl. Han blev så upprörd att han vägrade träffa kungen när denne stannade till på Rosersberg på vägen tillbaka till Stockholm. Istället bestämde han sig, enligt hertiginnan, att ”låtsas sova, medan kungen var här, samt svor på att med tiden taga hämnd”. När Gustaf Adolf kom blev han, enligt hertiginnan, ”mycket häpen att ej se hertigen och undrade om besöket kanske var olägligt”.
Hertigen hade nämligen arbetat hårt och, enligt honom själv, ”uppoffrat hälsa och nattro” för Gustaf Adolfs skull sedan han blivit kungens förmyndare i mars 1792. Carl hade särskilt fått anstränga sig när det gällde brorsonens tidigare förlovningar, då Gustaf Adolf visat sig vara precis lika egensinnig och svårstyrd som sin framlidne far. Han var därför mycket upprörd över att brorsonen gått bakom ryggen på honom på detta sätt. Hertiginnan blev förskräckt över makens prat om hämnd och lyckades få honom, enligt sin dagbok, att lova att han inte skulle verkställa någon sådan.
Bröllopet ägde rum den 31 oktober 1797, dagen före Gustaf Adolfs nittonårsdag. Äktenskapets första åtta månader var dock svåra. De unga makarna hade nämligen först svårt att förstå varandra och att komma överens, men efter mycket arbete på relationen kom de till sist att börja älska varandra och fick fem barn tillsammans. I samband med exilen, efter att Gustaf IV Adolf blivit avsatt 1809, började de dock glida isär och skilde sig 1812, men så länge deras äktenskap varade var det kärleksfullt och betraktades som föredömligt av deras samtida.
