Mohamad Jarah är en 25-årig syrisk medborgare som sedan han kom till Sverige gjort sig skyldig till över 20 brott. De flesta av dessa brott har varit stölder som har skett i olika butiker runt om i Sverige, men han har även dömts för ringa narkotikabrott och häleri. Utöver detta har Jarah skulder på 70 000 kronor. I den nyligen meddelade domen stod Jarah åtalad på fyra punkter för två fall av rån och två stölder.
Första åtalspunkten
I åklagarens gärningsbeskrivning står det att Mohamad Jarah i början av januari detta år har tvingat en kvinna att lämna över sin mobiltelefon till honom och att han i samband med detta visade upp ”en brevkniv, skruvmejsel eller annat tillhygge som han vidrörde målsäganden med samtidigt som/innan/varefter han uppmanade målsäganden att slå in mobiltelefonens pinkod”. Efter det drog han loss telefonen ur den kvinnliga målsägandes hand och stack ifrån platsen.
Utredningen:
Enligt utredningen, inklusive berättelserna från kvinnan som var målsägande och Mohamad Jarah samt övervakningsfilmen, kan det sammanfattas att Mohamad Jarah i början av januari i år gick fram till en kvinna vid perrongen på Sundbybergs Centrum, en station för tvärbanan, och frågade henne vad klockan var. Därefter tog han hennes mobiltelefon och sprang iväg. Kvinnan försökte följa efter, och två andra personer på perrongen valde också att springa efter Jarah, även om de inte kände varken honom eller kvinnan. Jarah sprang genom en gångtunnel och ner i tunnelbanan, fortsatte sedan nerför rulltrappan och ut på tunnelbanans perrong. Efter en stund kom även kvinnan och de två andra personerna ner på perrongen. När kvinnan försökte ta tillbaka sin mobiltelefon motsatte sig Jarah detta. Jarah gick ombord på ett tåg, men kvinnan och de två andra hindrade tåget från att åka. Sedan sprang Jarah ut ur tåget, uppför rulltrappan och ut ur tunnelbanan igen, följt av kvinnan och de andra. De möttes upp vid Hemköp, där Jarah gav tillbaka telefonen och sedan lämnade platsen.
Åklagaren hävdar att Jarah tvingade kvinnan att lämna över sin mobiltelefon genom att visa upp en brevkniv, skruvmejsel eller annat verktyg, som han rörde vid henne samtidigt som/innan/varefter han uppmanade henne att ange mobiltelefonens pinkod och sedan tog telefonen ur hennes hand och flydde från platsen.
Kvinnan har berättat att en man på tvärbanans perrong frågade henne vad klockan var. När hon tog fram sin mobiltelefon för att kolla tiden, sade mannen något på svenska och uppmanade henne att ange pinkoden till telefonen. Hon insåg att hon höll på att bli rånad när hon såg något metalliskt blänka till i mannens ficka och han petade på henne med det. Trots att petandet inte var kraftigt, uppfattade hon det som hotfullt och började ange pinkoden. Hon höll dock på att skriva pinkoden när mannen tog telefonen ur hennes hand och sprang iväg. Hon kände att han skulle ha tagit telefonen med våld om hon inte hade samarbetat. Efter händelsen har hon känt oro för att gå ut när det är mörkt.
Mohamad Jarah har erkänt att han frågade kvinnan vad klockan var, men han hävdar att han tog telefonen direkt när hon visade den för honom, att hon inte gjorde motstånd och att han inte hotade henne eller hade något vapen.
Tingsrättens bedömning:
Kvinnan som är målsägande har framfört sitt vittnesmål på ett detaljerat och återhållsamt sätt, vilket ger intrycket av att det är baserat på hennes egna erfarenheter. Hon har tydligt särskiljt vad hon minns och vad hon är osäker på. Det finns ingen anledning att ifrågasätta hennes ärlighet eller att hon skulle vilja falskt anklaga Mohamad Jarah för brott. Hennes berättelse framstår som trovärdig och stöds dessutom av andra utredningsresultat i fallet. Särskilt när det gäller frågan om hot, stöds kvinnans påståenden av det faktum att Jarah har tidigare kommit nära henne och hotat henne, vilket är relevant även för andra anklagelser.
Tingsrätten anser att det är rimligt att basera sin bedömning på kvinnans version av händelseförloppet. Det är därför klart och tydligt att Mohamad Jarah har hotat kvinnan på det sätt som hon har beskrivit. Hon kände att hon skulle bli av med mobiltelefonen med våld om hon inte lydde, och detta uppfattades som ett akut hot, särskilt med tanke på mobiltelefonens betydelse för henne. Därför är förutsättningarna för rån uppfyllda, även om kvinnan inte frivilligt gav ifrån sig hela pinkoden eller mobiltelefonen och inte hade planerat att göra det även om våld hade använts.
Det är oberoende av betydelse att Mohamad Jarah till slut återlämnade telefonen, eftersom detta inte var en frivillig handling från hans sida anser tingsrätten.
Brottet är inte av mindre allvarlig art, och därför ska Mohamad Jarah dömas för rån enligt åklagarens påståenden. Gärningen anses vara av normalgraden bedömer tingsrätten.
Andra åtalspunkten
Enligt åklagarens gärningsbeskrivning hade Mohamad Jarah, strax efter att åtalspunkt 1 inträffade, tvingat den manliga målsäganden att lämna över sin mobiltelefon till honom och att Jarah gjort det ”genom att hålla sin arm runt målsägandens axlar samtidigt som han vinklade sin kropp med sin hand i sin ficka mot målsäganden för att ge sken av att ett tillhygge fanns i fickan, vilket målsäganden såg”. Samtidigt som detta skedde uppmanade Jarah målsäganden att ge honom telefonen för att ”undvika att någon skulle bli skadad”, något målsäganden också gjorde.
Utredningen:
Den manliga målsäganden har beskrivit i polisförhör att han befann sig på tvärbanestationen Solna station och tittade på sin telefon när han märkte en man på den andra perrongen. Mannen korsade rälsen och närmade sig honom. Mannen tog tag i målsägandens axel och riktade sin ficka mot honom, påstående att han hade något där, målsäganden kunde dock inte bekräfta detta. Mannen höll fast målsäganden och hotade honom med våld om han inte lämnade över sin telefon, vilket gjorde att målsäganden kände sig rädd. Mannen höll honom på ett sätt som inte skulle väcka uppmärksamhet. Målsäganden överlämnade sin telefon och oroade sig även för att mannen skulle kräva hans dyra jacka eller Airpods. Sedan sprang mannen tillbaka över rälsen. Målsäganden skyndade sig till tvärbanan och bad en annan person om att få låna deras telefon för att ringa polisen. Mannen som tog telefonen bar en hoodie med gröna och grå ränder samt svarta mjukisbyxor. Han hade ett sammanfogat ögonbryn, mörkbruna ögon, två till tre centimeter långt skägg, rynkor i ansiktet och lätt skadad hud. Han bedömdes vara mellan trettio och fyrtio år gammal. Mannen hänvisade till fickan på sin hoodie när han hotade målsäganden och inte till fickan på byxorna. Målsäganden såg inte mannen igen den kvällen, men har sedan dess känt oro för att liknande händelser ska upprepas på kvällstid.
Under en fotokonfrontation, som hölls strax före polisförhöret, identifierade målsäganden Mohamad Jarah som gärningsman.
Vid huvudförhandlingen förnekade Mohamad Jarah brott och hävdade att han inte befann sig på platsen. Han hävdade att efter händelsen i åtalspunkt 1, tog han en paus i en gångtunnel för att sedan åka buss och pendeltåg till Rotebro där han sov över hos en vän, men vägrade dock att avslöja vännens identitet.
Tingsrättens bedömning:
Målsägandens uppgifter har dokumenterats genom videoförhör och videoinspelning av fotokonfrontation. Förhöret och fotokonfrontationen bedöms ha genomförts professionellt, och förhörsledarna har ansträngt sig för att undvika ledande frågor. Målsägandebiträde och den offentliga försvararen har närvarat under förhöret och haft möjlighet att ställa frågor. Tingsrätten har inga invändningar mot hur videoförhöret och fotokonfrontationen har genomförts.
Målsäganden har framfört sina uppgifter på ett detaljerat och återhållsamt sätt som tyder på att han beskriver egna upplevelser. Det finns ingen anledning att misstänka honom för att falskeligen anklaga Mohamad Jarah för brott, och målsäganden framstår som trovärdig.
Målsäganden har identifierat Mohamad Jarah som gärningsmannen. Detta stöds av att beskrivningen av gärningsmannens kläder som målsäganden gav vid huvudförhandlingen nästan helt överensstämmer med kläderna som Jarah bar på övervakningsfilmen i åtalspunkt 1. På filmen syns Jarah bära en tvärrandig hoodie med grå och svarta ränder samt svarta mjukisbyxor. Skillnaden mellan grönt och svart i beskrivningen anses inte vara avgörande då observationerna gjordes utomhus sent på kvällen. Dessutom anses klädseln vara udda och inte passande för en sen kväll i januari, vilket ytterligare stärker identifikationen. Händelserna utspelade sig dessutom på tvärbanestationer som ligger nära varandra, och Jarahs egna uppgifter om sina aktiviteter efter händelsen i åtalspunkt 1 är vaga och kan inte verifieras. Detta påverkar inte värdet av åklagarens bevisning. Därför är det klart att Jarah är den som begått brottet som åklagaren påstått. Brottet bedöms inte vara av mindre allvarlig art, och därför ska Jarah dömas för rån. Brottet bedöms vara av normalgraden.
Tredje åtalspunkten
I åklagarens gärningsbeskrivning står det att Mohamad Jarah i början av februari i år ”olovligen tagit tagit varor till ett värde av 3 095 kr” på Ica Maxi Häggvik i Sollentuna kommun.
Tingsrätten skriver kort och gott angående åtalspunkt tre att Mohamad Jarah har erkänt gärningen och att det erkännandet stöds av övrig utredning, vilket gör att åtalet är styrkt. Det rör sig enligt tingsrättens bedömning om stöld av normalgraden.
Fjärde åtalspunkten
Enligt åklagarens gärningsbeskrivning har Mohamad Jarah och Mewael Mussie i februari i år tillsammans olovligen tagit ”varor till ett värde av 4 696 kr som tillhörde Xxl Sport”.
Utredningen:
Mohamad Jarah och den eritreanske medbrottslingen Mewael Mussie befann sig i butiken XXL, båda bar ryggsäckar och höll i mörka varor när de gick in i var sitt provrum som låg bredvid varandra. De bytte sedan provrum utan att ta med sig några varor. Mussie kom ut ur provrummet utan att bära något, och sedan kom Jarah ut utan att bära något heller. Därefter lämnade Mussie butiken och väntade utanför medan Jarah gick runt lite i butiken innan han också lämnade den. Båda greps utanför butiken. I Mussies ryggsäck hittades tre byxor från butikens sortiment i olika storlekar. Jarah bar en jacka från butiken som hade en reva på framsidan, och en skruvmejsel hittades på honom. Dessutom hade de båda sex tändare på sig.
Vid huvudförhandlingen berättade Mohamad Jarah att han gick tillsammans med sin vän Mewael Mussie till XXL, men de var inte tillsammans inne i butiken och gick ut enskilt. Jarah provade byxor och den jacka som Mussie hade tagit med in i sitt provrum. Han lämnade tillbaka byxorna, vilket var anledningen till att de bytte provrum. Han hade en skruvmejsel för att rengöra en pipa och det finns inga bevis för att han förstörde larmbrickor, eftersom inga sådana hittades på honom. Jackan han bar var begagnad och hade fått från en kyrka. Han bar också en tunnare jacka från Stadsmissionen, men han ville inte erkänna det när han greps eftersom han skämdes för att framstå som hemlös. Istället sa han att han hade köpt den från Stadium, vilket inte var sant. Det var inte hans ensak vad Mussie hade i sin ryggsäck.
Mewael Mussie har berättat i polisförhör att han var i butiken för att titta på kläder och provade en jacka i ett provrum. Sedan lämnade han butiken utan att köpa något, men han minns inte om han lämnade kvar jackan i provrummet eller tog med den ut. Byxorna i ryggsäcken hade han fått av en vän på T-centralen samma dag, och han vägrade att avslöja vännens namn.
En kvinna som arbetade i butiken har vittnat om att hon såg de två killarna komma in i butiken, en eller båda bar ryggsäck. En av killarna tog med sig en stor dunjacka och den andra plockade med sig byxor. De gick in i var sitt provrum och stannade där länge utan att göra några rörelser typiska för klädprovning. Sedan bytte de provrum och stannade där också ett tag. Efter ett tag kom killen med ryggsäcken ut och den såg större ut än tidigare. Han väntade utanför provrummet på sin vän, som sedan kom ut med den stora dunjackan. De började röra sig mot utgången. Butikschefen kontrollerade provrummen och såg att kläderna var borta. Larmen som hittades i en av plaggen i butiken hade bränts av och smält, vilket indikerar att tändare använts för att ta bort dem. Larmen stämde överens med de på byxorna och jackan. Kamerabevakningen visade en av killarna med tre par byxor och den andra med jackan på en galge, men hon var osäker på om hon såg dem plocka upp kläderna.
Tingsrättens bedömning:
Tingsrätten skriver i sin bedömning att kvinnan som arbetade i butiken har gett en detaljerad, återhållsam och sammanhållen redogörelse. Det finns ingen anledning att tro att hon falskeligen skulle anklaga de tilltalade för brott, vilket gör henne trovärdig. Hennes berättelse stöds av övervakningsfilm och annan bevisning som åklagaren presenterat. Dessutom bekräftar de tilltalades egna uppgifter att de tog med sig en jacka och byxor in i provrummen, vilket stärker hennes trovärdighet. Tingsrätten väljer därför att använda hennes uppgifter som grund för sin bedömning.
Det är mycket besvärande för Mohamad Jarah och Mewael Mussie att de tog med sig en jacka och tre par byxor in i provrummen och att dessa saknades när de lämnade dem utan att betala. Mussies påstående att han ägde byxorna sedan tidigare samma dag är helt osannolikt och omöjligt att bekräfta, vilket tyder på att det är en efterhandskonstruktion. Dessutom motsägs hans påståenden av kvinnan som jobbade i butiken och dennas information om att byxorna kom från butiken, vilket ytterligare belastar honom för stöld.
Mohamad Jarahs påstående att han ägde jackan när han greps motsägs av kvinnan som jobbade i butiken och dennas uppgift om att den kom från butiken, vilket leder till att han också belastas för stöld.
Baserat på bevisen om de tilltalades agerande i butiken, speciellt deras samarbete genom att byta provrum och ta med sig varandra tillhörigheter, är det klart att de agerade tillsammans och i samförstånd. Dessutom har det bevisats att jackan och byxorna hade det värde som åklagaren påstått genom ett kvitto.
Därför ska åtalet mot Mohamad Jarah och Mewael Mussie bifallas i sin helhet, och det är att betrakta som stöld av normalgraden.
Påföljd för Mohamad Jarah
Mohamad Jarah har en brottslig historia som sträcker sig över flera år. Den senaste domen han fick var den 1 februari 2024, där han dömdes till en månads fängelse för stöld och förlorade en månad av sin villkorliga frigivning. Han hade tidigare frigetts villkorligt den 21 mars 2024 efter att ha avtjänat en del av sitt fängelsestraff.
Nu står han inför nya åtal för två rån och två fall av stöld. Med tanke på brottslighetens allvar och art saknar domstolen möjlighet att välja någon annan påföljd än fängelse, med ett sammanlagt straffvärde på två år och tre månader anser tingsrätten.
Rån- och stöldfallen från den 19 januari 2024 räknas som nyupptäckta brott i förhållande till det tidigare fallet den 1 februari 2024. Enligt lag ska straffen för de nya brotten inte överstiga vad som skulle ha utdömts för den samlade brottsligheten om alla brott behandlades tillsammans. Domstolen bedömer att det samlade straffvärdet för alla brott, inklusive det från den 1 februari 2024, skulle ha varit två år och tre månader om de behandlades gemensamt. Därför fastställs straffet för de nya brotten till fängelse i två år och två månader.
Eftersom de nya brotten begicks under pågående prövotid efter frigivningen den 20 november 2023 kommer den återstående delen av den villkorliga frigivningen att förverkas.
Utvisning:
Mohamad Jarah kommer nu att dömas till en strängare påföljd än böter för de begångna brotten. Dessa brott är av en sådan allvarlig karaktär att det finns en hög risk för att han kommer att begå liknande brott i framtiden här i landet anser tingsrätten. De två rån han döms för har ett straffvärde som motsvarar minst sex månaders fängelse var, vilket innebär att det inte är lämpligt för Jarah att fortsätta vistas i Sverige. Därmed uppfylls kraven för utvisning enligt utlänningslagen.
Enligt information från det svenska folkbokföringsregistret är Mohamad Jarah registrerad som far till ett barn fött 2023, men han har inte vårdnaden om barnet och har ingen kontakt med vare sig barnet eller dess mor. Även om han påstår sig vara gift med barnets mor utgör detta inte en tillräcklig anknytning till det svenska samhället för att motivera att han får stanna i landet enligt tingsrätten.
Vid prövningen av utvisningsfrågan ska även eventuella hinder mot att verkställa ett utvisningsbeslut beaktas. Enligt Migrationsverket finns det inte tillräckligt med uppgifter som skulle kunna utgöra hinder mot utvisning enligt utlänningslagen. Tingsrätten har därför inte funnit några hinder för att genomföra utvisningen.
Eftersom brottslighetens straffvärde överskrider två år bör återreseförbudet normalt inte vara tidsbegränsat. I fallet med Mohamad Jarah, där han inte har vårdnaden om sitt barn eller någon kontakt med det, och med tanke på avsaknaden av andra särskilda omständigheter som skulle motivera en tidsbegränsning, finns det inget skäl att begränsa längden på återreseförbudet.
Sammanfattningsvis ska Mohamad Jarah utvisas från Sverige och förbjudas att återvända hit.
Påföljd för medbrottslingen Mewael Mussie i fjärde åtalspunkten
Mewael Mussie är en 23-årig eritreansk medborgare som har en historia av att begå brott i Sverige, med flera tidigare domar. Mussie har bland annat dömts för rån, hot mot tjänsteman, stöld och narkotikabrott. Tidigare fängelsedomar har verkställts, medan två nyligen dömda domar ännu inte har börjat verkställas. Förutom fängelsedomarna har han också åtalats för mindre brott relaterade till narkotika och tillgreppsbrott.
I det aktuella fallet har Mewael Mussie begått stöld, vilket har ett straffvärde på en månads fängelse. Med tanke på hans tidigare brottslighet finns det inte möjlighet att välja någon annan påföljd än fängelse anser tingsrätten. Därför kom påföljden att bestämmas till fängelse i en månad.
