Redan under bronsåldern präglades Norden av högkultur, med “båtfärder, handel, krigarideal och ett hövdingavälde med lyxkonsumtion och makt från gudarna”, skriver forskning.se.
Under bronsåldern var brons – en metallegering mellan koppar och tenn som användes för att tillverka bland annat vapen och verktyg – av central betydelse. Bronsen hade nått Europa via dagens Ungern och hade sedan dess gett den centraleuropeiska uneticekulturen en dominant roll på kontinenten, genom dess kontroll över den kopparbaserade, europeiska ekonomin.
Men uneticekulturen saknade kontroll över bronsens andra beståndesdel: tenn. Och detta börjar bli ett problem då efterfrågan på statusföremål i brons snabbt växer. Nordborna såg sin chans, agerade snabbt och kunde skaffa sig en central position som mellanhand i metallhandeln omkring 1 600 f Kr. Från Sydeuropa kunde de skaffa sig koppar och från de brittiska öarna tenn, och på så vis kunde nordborna tillgodose efterfrågan över en stor del av kontinenten – med god profit.
Jylland blev snabbt den rikaste regionen i hela Europa genom att köpa upp koppar och tenn för den bärnsten som man utvann hemmavid. Och vid denna tid värderades bärnsten nästan lika högt som guld.
– Jag tror inte att råvarorna kom till Norden steg för steg, det hade blivit för dyrt. Nordborna måste ha farit lång väg för att få tag i kopparn, en del från Centraleuropa, en del från Spanien. Det finns hällristningar i Portugal som uppvisar stora likheter med de skandinaviska, förklarar professor Johan Ling, Sveriges främste expert på hällristningar.
För sina nya rikedomar investerade nordborna i effektivisering av jordbruket och i nya handelsfartyg. De nordiska hövdingarna blir allt mäktigare och började få en roll som liknade den vikingatida.
– I systemet är praktgåvor som guldringar, maktpositioner och kvinnor viktiga för allianser. Det är viktigt att bli berömd och ihågkommen. Gåvoutbytet är centralt även under vikingatiden, vilket syns i eddadikten Havamals levnadsregler, men systemet bildas på bronsåldern, säger Ling.
Hövdingarna styrde med makt från gudarna och precis som på vikingatiden var det de fria bönderna och krigarna som utgjorde den högsta klassen. Det är dessa 20 procent av samhällets toppenskikt som begravdes prakftfullt i stora högar.
Järnets intåg satte punkt för Nordens storhetstid
Men när den europeiska ekonomin omkring 500 f Kr växlade från brons till järn så minskade behovet av råvaror från fjärran, och det handelssystem som nordborna fram till nu hade dominerat kollapsade. Det blev istället återigen Centraleuropa, med hallstattkulturen och kelter, som kom att dominera under järnåldern, på grund av att de hade utvecklat avancerad teknik vid framställande av järn och järnföremål.
Under tusen år därefter levde nordborna ett liv mer tillbakadraget till Norden, innan Vendeltiden omkring 5-600 år e Kr då Norden kom att återta en tung roll i Europa genom sin handel med prestigevaror. Och la grunden för de kommande vikingatida långfärderna.
De skandinaviska folkens historia
Förståelsen av Skandinaviens förhistoria är baserad på arkeologiska fynd och forskning, och det finns ingen exakt dokumentation från den tiden. Trots det har arkeologer och forskare kunnat rekonstruera en övergripande bild av de folk som bodde i Skandinavien från slutet av istiden fram till vikingatiden. Här är en översikt över de viktigaste perioderna och folken under den tiden:
Mesolitikum (cirka 9600–4000 f.Kr.)
Efter istiden drog isen sig tillbaka och Skandinavien blev gradvis bebott av jägare och samlare. Dessa folk var nomadiska och levde främst av jakt, fiske och insamling av växter och andra naturresurser. De tillverkade enkla verktyg av sten och ben och bebodde tillfälliga lägerplatser längs kusterna och vid sjöar.
Neolitikum (cirka 4000–1700 f.Kr.)
Under neolitikum började människorna i Skandinavien övergå från ett nomadiskt liv till jordbruk och bosättning. De började odla grödor som korn, ärtor och linser samt hålla tamdjur som kor, får och getter. Detta ledde till en ökad stabilisering av samhällen och tillväxten av byar och småsamhällen. Keramik och andra avancerade teknologier blev vanliga under denna period.
Bronsåldern (cirka 1700–500 f.Kr.)
Bronsåldern markerade införandet av brons som det dominerande materialet för verktyg, vapen och smycken. Samhällena blev mer komplexa, och det uppstod en hierarki med ledare och specialiserade yrkesgrupper som hantverkare och handelsmän. Handeln med andra delar av Europa ökade, och detta ledde till utbyte av varor och kultur. Gravfält från denna tid ger oss mycket information om samhällsstrukturen och de sociala skillnaderna.
Järnåldern (cirka 500 f.Kr.–800 e.Kr.)
Under järnåldern fortsatte samhällena i Skandinavien att utvecklas. Järn ersatte gradvis bronset som det dominerande materialet, vilket ledde till att verktyg och vapen blev billigare och mer tillgängliga för fler människor. Samtidigt uppstod komplexa samhällen med tydliga sociala hierarkier, inklusive kungar och krigare. Handeln fortsatte att vara viktig, och Skandinavien var en del av nätverket som sträckte sig över hela Europa.
Folkvandringstiden (cirka 400–800 e.Kr.)
Under folkvandringstiden skedde stora rörelser av folk och kulturer i Europa. Skandinavien påverkades av dessa rörelser, och det fanns kontakt och konflikt med andra germanska stammar och romerska riket. Det finns emellertid begränsad dokumentation om dessa händelser, och vår kunskap om denna period är främst baserad på arkeologiska fynd.
Denna periodisering är en grov översikt och varierar i detalj beroende på region och lokalitet inom Skandinavien. Under vikingatiden, som börjar mot slutet av denna period, blev Skandinavien mer enhetligt och känd för sina vikingar, deras handelsrutter och utforskningsexpeditioner över haven. Vikingatiden var en kritisk period i Skandinaviens historia och hade en betydande påverkan på utvecklingen av europeiska samhällen och kulturer.
