Sverige är ett land där den sekulära makten över offentligheten har varit utan inskränkning. Aldrig tas någon hänsyn till kristnas känslor utan överallt häcklas, hånas och förlöjligas kristna. Inte ens Svenska kyrkans viktigaste helgedom, Uppsala Domkyrka, är förskonad från smädelser; 1998 visade Elisabeth Ohlson Wallin utställningen Ecce Homo som bland annat framställde Jesus som sodomit där.
Islam behandlas dock på ett helt annat sätt. En hög grad av försiktighet präglar den offentliga diskussionen, få vågar kritisera eller göra satir över religionen. Alltför hårt formulerad kritik kan till och med vara hets mot folkgrupp, då denna lagstiftning också omfattar trosutövare.
Nu finns det tecken på att de ömhudade muslimerna skall få ytterligare särrättigheter, nämligen rätten att slippa få sin skrift bränd. I Danmark finns det redan ett sådant förslag på bordet.
I Danmark har följande formulering valts: ”Den, der offentligt eller med forsæt til udbredelse i en videre kreds gør sig skyldig i utilbørlig behandling af en genstand med væsentlig religiøs betydning for et trossamfund eller en genstand, der fremstår som en sådan, straffes med bøde eller fængsel indtil 2 år.” (Den som offentligt eller med uppsåt att sprida det i en vidare krets gör sig skyldig till otillbörlig behandling av ett föremål med väsentlig religiös betydelse för ett trossamfund eller ett föremål, som framstår som ett sådant, straffas med böter eller fängelse upp till 2 år.) Trots den skenbart neutrala formuleringen skall kristna kors exempelvis inte inkluderas i förbudet enligt den juridiska sakkunskapen. Förbudet är specialdesignat för att stoppa de pågående koranbränningarna.
I Sverige vill regeringen komma åt koranbränningarna med hjälp av ordningslagen eller det skall i alla fall utredas. Socialdemokraterna vill i ett alternativt förslag få koranbränningarna att inkluderas i hets mot folkgrupp-lagstiftningen. Kreativiteten vad gäller att hitta sätt att förbjuda koranbränningar verkar det inte finnas någon hejd på.
Hur kan det komma sig i ett land där hädelselagstiftning ligger långt tillbaka – de sista resterna av den avskaffades på 70-talet – att politiken visar en sådan lyhördhet mot muslimer? Det kan uppfattas som en del av den mångkulturella och kulturrelativistiska ideologin, där muslimer får rättigheter som svenskar inte får.
Men orsaken att detta kommer upp just nu är uppenbart en annan. Politiken vill blidka muslimska grupper som kan ställa till problem för oss. Det rör sig om den turkiska regeringen som kan påverka vår Nato-process, det rör sig om uppretade opinioner i arabvärlden, men framför allt om potentiella terrorister i Sverige.
Den för det liberaldemokratiska systemet besvärande slutsatsen blir att fanatism lönar sig. Att muslimerna, till skillnad från oss hovsamma kristna, är beredda att spränga i luften har givit dem ett slags övertyg. Det har visat sig som en mer effektiv metod att få igenom sina krav än att debattera.
Vad finns då att göra? Ja, den enda vägen framåt torde vara att fanatiskt försöka försvara vårt samhälle – inte genom att utföra terrordåd mot okända, men att göra allt för att visa att terrorn inte lönar sig.
Vi bör alltså inte ända vår lagstiftning på något vis. Det kommer endast ses som ett tecken på att terrorn fungerar och tjäna som en uppmaning till ytterligare krav. Ingen vekhet i detta stycke bör tolereras. Också regeringens ständiga avståndstaganden från koranbränningar är att gå för långt.
Om politikerna inte förstår detta, utan ändå agerar så oklokt att de faktiskt genomför inskränkningar syftande till att förbjuda koranbränning, bör oppositionen se det som en uppmaning att växla upp, för att markera att muslimerna inte har vunnit. Vi bör exempelvis nyttja tiden till lagen är genomförd att bränna så många koraner som möjligt, men vi bör också på ett kreativt sätt tänka ut en rad nya kränkningar av islam som inte omfattas av lagen. Om lagen hindrar sammankomster går det exempelvis alltid att ägna sig åt karikatyrer och satir.
Allt måste göras för att visa att motståndet ännu lever, att det finns de som tror på Europa.
