Sveriges styrande parti, Socialdemokraterna, har sin grund i fredsrörelsen och många av dess gräsrötter är starka motståndare till alla tankar på att ingå i någon militär allians eller tillåta kärnvapen på svensk mark. Detta vet Socialdemokraterna och så sent som i november år 2021 stod den dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist i talarstolen på Socialdemokraternas partikongress och deklarerade att så länge han var försvarsminister skulle det absolut inte bli tal om någon ansökan om svenskt Natomedlemskap.
I bakgrunden förbereddes dock redan förändringar. Steg för steg hade regeringen redan förberett Försvarsmakten för att bli en del av den USA-ledda militära alliansen. 2016 ingick Sverige värdlandsavtal med Nato, vilket i korthet betyder att Sverige ska kunna ta emot eller stödja Natos militära insatser i vårt närområde. För det syftet har hamnar och flygplatser utökats och förberetts, Försvarsmaktens utrustning har Natoanpassats för att kunna använda Natos kommunikationssystem, ammunition med mera, man har bytt ut svensk stridsteknik mot Natos vad avser till exempel hur soldater ska hålla vapen, hur man rensar hus och liknande, infört Natos officersgrader och till och med bytt ut den svenska bokstaveringen Adam, Bertil, Caesar mot de engelska Alfa, Bravo, Charlie.
Värt att notera är att även Miljöpartiet, som vid denna tid ingick i regeringen, stödde värdlandavtalet, trots att partiet har djupa förankringar bland fredsvänner.
Sverige deltog vidare i USA:s angreppskrig på Afghanistan, där flera svenska soldater stupade, och svenska JAS 39 Gripen flög stridsuppdrag över Libyen.
Grep tillfället efter Ukrainainvasionen
Sveriges folk har generellt sett varit negativa till att ingå i en försvarsallians. Under 2010-talet har Nej-sidan i de flesta opinionsmätningar fått stöd av något över 40 procent av befolkningen, medan Ja-sidan legat runt 35-procent. Resten var osäkra.
Den 24 februari 2022 inträffade det som kom att förändra den svenska Natodebatten totalt, nämligen Rysslands invasion av Ukraina. Redan följande dag ingick Sverige och Finland ett samarbete med Nato som syftade till ett förtätat informationsutbyte och strategisk kommunikation, som det hette, allt med hänvisning till det aktuella krisläget.
Allt eftersom Nato knöt Sverige och Finland närmare till sig, fick nu de borgerliga partier som i årtionden hade drivit på för ett svenskt Natomedlemskap vatten på sin kvarn. Även systemmedias rapportering om Nato blev alltmer positiv. En stor omsvängning kunde nu också skönjas i Socialdemokraterna. Nejet från partikongressen i november 2021 visade sig ha liten betydelse för partiledningen.
Den 16 mars kallade så den socialdemokratiska regeringen under statsminister Magdalena Andersson till säkerhetspolitiska överläggningar mellan riksdagens samtliga partier. Den 13 maj presenterades en rapport som tog avstamp i de nyss genomförda partiöverskridande diskussionerna, och dess slutsats var att Sverige borde ansöka om Natomedlemskap med hänvisning till det förändrade, säkerhetspolitiska läget.
S säger ja – regeringen ansöker om svenskt Natomedlemskap
Nu intensifierade S partiledning arbetet med att få med sig de motsträviga gräsrötterna. Så kallade ambassadörer skickades ut till distrikten, inte för att diskutera frågan, utan för att förklara och motivera partiledningens avsikt att partiet skulle byta fot i frågan.
Den 15 maj offentliggjorde det socialdemokratiska partiet sitt historiska beslut att överge den hittillsvarande linjen i svensk utrikespolitik, nämligen att Sverige skulle vara alliansfritt. Detta trots att partikongressen ett halvår tidigare förklarat att S står för ett alliansfritt Sverige. Nu menade partiet istället att Sverige skyndsamt borde ansöka om medlemskap i Nato.
Den 16 maj, alltså bara en dag efter att S hade fattat sitt beslut, beslutade den svenska regeringen att en ansökan om Natomedlemskap skulle lämnas in. Så skedde också rent formellt den 17-18 maj i Natos huvudkvarter i Bryssel.
Sverige och Nato – död fråga i valrörelsen
Att Sverige formellt ansökt om att gå med i försvarsalliansen Nato är utan motstycke den största och mest omvälvande säkerhetspolitiska kursändring som Sverige gjort på flera sekler. Ändå lyste frågan med sin frånvaro inför valet den 11 september 2022.
De som var minst intresserade av att ha en debatt om Nato var Socialdemokraterna, där partistyrelsen visserligen fått sin vilja fram att partiet nu skulle byta fot om Nato, men inom partiet fanns och finns likväl små rännilar av kritiska röster, ofta med rötter i kärnvapenmotståndsrörelsen samt fredsrörelsen från 1960-talet.
Men att Natofrågan var helt död under valrörelsen var något som till och med systemmediejournalister medgav då detta bland annat diskuterades i statsradions program ”Det politiska spelet”. De två medverkande, My Rohwedder på Aftonbladet, Annie Reuterskiöld på DN, Mats Knutson på SVT och Fredrik Furtenbach på Sveriges Radio, menade att det inte var journalisters sak att piska upp en debatt, och eftersom alla ju var överens om att Sverige ska gå med i Nato fanns det inget att bråka om. Kritiska röster bland främst alternativmedia har dock påpekat att journalisterna i så fall missförstått den tredje statsmaktens uppgift: att granska vad politikerna har för sig och beslutar.
Sverige vill driva jämställdhetsfrågor i Nato
Den parlamentariska rapporten ”Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge” är grunden för Sveriges ansökan till Nato. Där står att Sverige inom militäralliansen ska ”driva frågor om säkerhet byggd på respekten för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, kvinnors politiska och ekonomiska deltagande samt kampen mot klimatförändringar”. Sverige ska även vara ”drivande i det internationella arbetet för jämställdhet och i agendan för kvinnor, fred och säkerhet”.
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) konstaterade 2018 i en rapport att Nato har gjort vissa framsteg i genderfrågan, men har fortfarande långt att gå. Man ställer sig till exempel kritisk till att Nato i sociala medier presenteras med stridsfordon och flygplan, och inte mer kvinnliga roller inom militäralliansen.
Trots att Sverige inte varit medlem i Nato har man bidragit med bland annat utbildning av så kallade Gender Advisors till militäralliansen. Nordic Centre for Gender in Military Operations är placerat vid Livgardet utanför Stockholm och är ett nordiskt samarbete. Det utgör samtidigt ett kompetenscentrum för Nato.
Sverige hade redan visat sitt engagemang i frågan. År 2008 klagade kvinnliga soldater i den svenskledda utlandsstyrkan Nordic Battle Group, som är en del av Europeiska unionens stridsgrupper, hos EU-domstolen på att styrkans vapensköld såg för manlig ut. Försvaret, som inte vill bli utpekat som sexistiskt, kastrerade då lejonet på vapenskölden. Heraldiker påminde då om att ett lejon utan genitalier symboliserar skam och sådana vapensköldar gavs förr i tiden till dem som förrått Kronan.
Turkiet spjärnar emot Sveriges och Finlands Natoansökningar
När medlemsansökan väl var inlämnad var alla experter samstämmigt överens om att vägen in i den västliga försvarsalliansen nu låg vidöppen för Sverige. Men det hela visade sig lättare sagt än gjort, då ett medlemskap för ett nytt Natoland inte kan komma i fråga förrän samtliga Natoländers regeringar och parlament har godkänt att ett nytt land ska anslutas till alliansen.
Den starkaste motståndaren mot ett svenskt Natomedlemskap var och är Turkiet. För att turkarna skulle godkänna ett svenskt Natomedlemskap krävde man politiska eftergifter, särskilt att både Sverige och Finland ska lämna ut personer till Turkiet som man bedömer är ”terrorister”, ofta vänsterpolitiskt aktiva kurder som flytt till Sverige från just Turkiet.
Sveriges regering var beredd att göra dessa eftergifter. Den 28 juni undertecknades ett avtal mellan Turkiet, Sverige och Finland om förtätat samarbete mot vad man kallar terrorism och att utlämningar till Turkiet skulle kunna ske. Så har det också blivit i några enstaka fall. Turkiets president Recep Erdogan var ändå inte nöjd.
Nu började också alltfler röster att höjas i Sverige om att Turkiet ställer orimliga krav. Detta framförde även av den nuvarande, moderate statsministern Ulf Kristersson, senast vid konferensen Folk & försvar den 9 januari, då han sade att Erdogan kräver saker som vi varken kan eller vi tillmötesgå.
Kontroverser stoppar Sveriges Natoansökan
Mitt under dessa känsliga förhandlingar, omkring den 10 januari, ägde en protestaktion gentemot Turkiets president rum i centrala Stockholm. Det var den kurdiska aktivistgruppen Rojavakommittén som utanför Stockholms stadshus hade hängt upp en docka upp-och-ner föreställande Erdogan. Händelsen fick stor uppmärksamhet i Turkiet, varpå Sveriges ambassadör i Ankara kallades upp till det turkiska utrikesdepartementet för att ta emot protesterna mot att Sverige inte gjorde tillräckligt för att stoppa eventuella satirteckningar eller liknande som kränkte den turkiske presidenten.
Många tog detta som ytterligare ett bevis på att Sverige, vars politiker hävdat att vi var tvungna att gå med i Nato för att garantera våra medborgerliga friheter, nu avkrävdes att överge precis dessa av en despotisk turkisk ledare som gjort kritik mot honom själv straffbar i sitt land.
Som reaktion på både Erdogans ilska samt regeringens Natoambitioner utlyste vänstertidningen Flamman en satirtecknartävling med just Erdogan som måltavla. Den 23 januari kunde bland annat statstelevisionens program Kulturnyheterna berätta att ett vinnande bidrag hade utsetts, nämligen en bild föreställande Erdogan i färg, tuggandes på en man. Henry Åström, som var upphovsman till teckningen, skrev till Kulturnyheterna att den man som Erdogan tuggar på på bilden ska föreställa en kurd.
Koranbränningar och försök att blidka Ankara
Före jul var tongångarna, alltså även från den nytillträdde moderate statsministern Ulf Kristerson, relativt avvaktande visavi de turkiska kraven gentemot Sverige. Men i slutet av januari skulle mycket komma att förändras.
Då hade nämligen den dansksvenske islamkritikern Rasmus Paludan beslutat sig för att bränna en koran utanför Turkiets ambassad i Stockholm. Under aktionen, som genomfördes den 21 januari, protesterade anhängare till Erdogans islamistiska AKP-parti högljutt. Även president Erdogan stämde in i protestkören och deklarerade, att så länge Sverige tillät att koraner brändes skulle Turkiet aldrig godkänna ett svenskt Natomedlemskap.
De islamistiska protesterna skulle komma att sprida sig till en rad länder där svenska flaggor brändes, och Säkerhetspolisen kom att göra bedömningen att Sverige nu blivit ett prioriterat mål för just islamistiska attentat. Därför rekommenderade Säpo nu polisen att avslå alla framtida tillståndsansökningar om att bränna koraner, allt med hänsyn till säkerhetsläget. Även den svenske statsministern Ulf Kristersson jämte utrikesminister Tobias Billström har vid flera presskonferenser dessutom varnat för de konsekvenser protestyttringar gentemot Natoansökan kan få för Sverige och har därför manat svenskarna till ”lugn i Natofrågan”.
Ungern vill att Sverige slutar ljuga
Fokus har visserligen legat på Turkiet, men det finns ett land till som inte godkänt Sveriges Natoansökan. Det är Ungern, vars premiärminister Viktor Orbán flera gånger sett till att beslutet har skjutits på framtiden. Motvilja mot att godkänna ett svenskt Natomedlemskap bottnar i Sveriges långvariga översittarattityd gentemot Ungern inom ramen för EU-samarbetet. Sverige, vars styrande politiker har berömt sig själva för att leda en ”humanitär stormakt”, har farit ut mot Ungerns restriktiva invandringspolitik och att man eftersträvar att det ska födas fler ungerska barn i stället. Bland annat hade dåvarande Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) offentligt kritiserat Ungerns familjepolitik som hon menade ”osade 30-tal”, varpå Ungern krävde en officiell ursäkt.
Så sent som i början av mars i år besökte en delegation från det ungerska parlamentet Sverige och framhöll att Sverige måste sluta ljuga om den politiska situationen i Ungern om det ska bli tal om ett godkännande av ett svenskt Natomedlemskap från det ungerska parlamentets sida.
Sverige går med i Natos rymdallians – erbjuder att skjuta upp satelliter
Det var den 15 februari, under Natos pågående försvarsministermöte i Bryssel dit Sverige var inbjudet, som regeringen valde att gå med i rymdförsvarsalliansen Alliance Persistent Surveillance from Space (APSS). Rymdförsvarsalliansen drivs av Nato och endast Natomedlemmar – samt nu Sverige och Finland – får gå med.
Sveriges erbjöd Nato att skjuta upp spionsatelliter från den svenska rymdbasen Esrange. Eftersom basen ligger ovanför polcirkeln är Sverige det enda landet i Europa med kapacitet att skicka upp satelliter i omloppsbana. När Frankrike skickar upp satelliter så gör man det från baser nära ekvatorn.
Ett uttalat mål för APSS är att medlemsländerna på ett snabbare sätt ska kunna stödja pågående militära operationer genom att dela rymdunderrättelser från deltagarländernas militära rymdsensorer med varandra. Även civila och kommersiella satellitsensorer ska kunna ingå i projektet.
Folkliga protester mot Sveriges Natomedlemskap
Opinionen i Sverige om Natomedlemskapet har även den svängt. Från att ha varit tämligen stabil i ett motstånd mot Nato kom konflikten i Ukraina att få svenskarna att snabbt svänga och bli tämligen Natopositiva.
I och med Turkiets krav på Sverige om att inskränka yttrandefriheten och insikten om vad ett svenskt Natomedlemskap skulle kunna innebära för den säkerhetspolitiska balansen i stort har dock till slut fått den Natokritiska opinionen att börja växa något. Den 4 mars 2023 anordnade exempelvis nätverket Nej till Nato en manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm. Där deltog uppskattningsvis 350 personer, en blandad skara från både traditionell vänster och nationalister, som båda vill förhindra att Sverige dras med i USA:s krig.
Vid mötet talade företrädare för de mest brokiga organisationer, alltifrån en socialdemokratisk fredsveteran vid namn Sven Britton till Kommunistiska partiets ordförande.
Ett svenskt Natomedlemskap är alltså långt ifrån i hamn. Statsminister Ulf Kristersson låter påskina att Sverige troligen kommer att släppas in i den USA-ledda militäralliansen på Natos toppmöte i Vilnius i juli 2023, men det är inte givet att opinionen för ett Natomedlemskap håller i sig så länge.
Turkiet godkänner Finlands Natoansökan
Den 17 mars meddelade Turkiets president Recep Erdogan att han är redo att godkänna Finlands Natoansökan. Beskedet gav Erdogan vid ett gemensamt pressmöte med Finlands president Sauli Niinistö.
Det turkiska parlamentet måste klubba beslutet, men när Erdogan sagt ja betraktas det mest som en formalitet. Erdogan meddelar att parlamentet förmodligen kommer att ge grönt ljus innan Turkiet går till val den 14 maj.
I Sverige har Natomedlemskapet sålts in med argumentet att Sverige måste samordna sin säkerhetspolitik med Finland och att de båda länderna skulle gå med i militäralliansen tillsammans. Många betraktar nu Finlands beslut att inte vänta på Sverige eller kräva att båda ska accepteras eller ingen, som ett svek.
– Tycker man att vi borde ha nekat Turkiet att ratificera? Det låter lite galet, säger Niinistö enligt svenska statstelevisionen, men möts av kritik att Finland faktiskt borde vara kapabelt att fatta sina egna beslut, oavsett Erdogans nycker.
De officiella svenska reaktionerna har dock varit timida.
– Det är en utveckling som vi inte önskat men som vi varit förberedda på, sade utrikesminister Tobias Billström enligt SVT.
