Jag har länge haft en vision som baseras på Marc Twains kända roman ”Prinsen och Tiggarpojken”. För er som inte vet vad den handlar om är den om hur två vitt skilda individer för en tid byter roller. Prinsen blir fattig och Tiggarpojken blir prins. Detta vill jag se hända med någon svensk godhetsivrande låtsasfeminist, som för en tid plötsligt hamnar i en islamistisk kultur där hon tvingas bära huckle och lyda mannen. I den bästa av alla världar hamnar hela Socialdemokratiska kvinnoförbundet där, samt alla kvinnliga Miljöpartister som just nu står och skramlar likt tomma tunnor i Riksdagen. Samt champagnekommunisterna av Gudrun Schymans modell.
Föreställ dig själv. Märta Stenevi eller Linda Snecker vaknar upp i ett mörkt rum utan att förstå var hon befinner sig. Hon staplar upp men får direkt en snyting när hon inte följer sin islamistiska familjs regler. För att kunna gå ut måste hon ha manligt förkläde. Hon måste skyla sig från topp till tå. Hon får inte studera, inte tala hur hon vill, inte umgås med vem hon vill. Inta välja partner utan blir tilldelad någon gammal kusin som redan har en tre fruar… Minsta felsteg så är allt hennes fel. Blir hon våldtagen är det hon som grävs ner och blir stenad till döds. Det finns moralpolis som vaktar henne när hon är ute på stan och i egenskap av kvinna är hon mycket mindre värd än mannen. Att debattera politik kommer inte på fråga. Hon riskerar att misshandlas eller dödas. Jag undrar hur Märta eller Linda eller någon annan av alla dessa naiva svenska kvinnor skulle känna sig om de verkligen hamnade i en ombytt roll i islamistiskt förtryck? Skulle de fortsätta hävda att slöja är fritt val och att vi måste respektera detta otyg för att inte kränka någons känslor? Skulle de fortsätta vurma för islam och kräva att vi inte kritiserar denna aggressiva politiska doktrin?
Jag har faktiskt svårt att tänka mig att de svenska icke-muslimska kvinnor som tar sin frihet för givet på riktigt skulle tycka det var okej att tvingas tiga när mannen talar och att inta sina måltider efter att männen ätit. Eller att de betraktas som ”orena” bara för att de råkar ha mens. Men här i Sverige är det som om allt förnuft flugit sin kos så fort det handlar om andra kulturer, i synnerhet då islam. Välbärgade svenska kvinnor, bortskämda politiker som med feminismen i ryggen känner sig tvärsäkra på sina rättigheter, kämpar med näbbar och klor för att shariaförtryck ska cementeras i vårt demokratiska land. De slåss för kvinnoförtryck och för fortsatt diskriminering. De slåss givetvis även för andra märkliga saker, som fortsatt trafficking av människor från Rumänien, de romska EU-migranter som under slavlika förhållanden sitter med sina pappmuggar utanför våra livsmedelsbutiker och tvingas skrapa ihop småslantar till sina allt rikare slavdrivare… De slåss för att pedofiler, våldtäktsmän och andra utländska kriminella till varje pris ska få stanna kvar i Sverige där de kan begå nya bestialiska brott… De slåss mot yttrandefriheten, för de tycker inte om när sanningar sägs. de slåss för att vi ska ha kvar en förlegad asyllagstiftning, som ger bedragare stora möjligheter att lura till sig förmåner i det svenska samhället och därmed utarma det allt mer. Listan på saker dessa kvinnor slåss för kan göras lång och den är lika diger som tokig. När försvann det sunda förnuftet ur dessa vänsterkvinnor?
Jag funderar på om de kanske längtar efter att vakna upp som en muslimsk mans ägodel. Som en kropp invirad i tyg, med få möjligheter att agera som en fri individ. Har vänsterkvinnorna fått nog av friheten i väst och vill bara ge upp och bli kuvade, gömda i enmanstält och tvingade föda barn på barn medan de fjättras vid hemmet och spisen?
Jag hör argumenten. ”Nej, det är inte sån islam i Sverige. I Sverige är det frivilligt att bli förtryckt!” Men det är inte sant. Jag läser om muslimska kvinnor som drar på sig hucklet först när de kommer till Sverige. För att manifestera vad? Att de avskyr landet som ger dem allt? Frivilligt eller inte, jag råkar veta att många kvinnor som faktiskt flyr hit anser att Sverige numera blivit mer repressivt än deras gamla muslimska länder. Att islam tillåtits bli fundamentalistisk och att svenskarna i sin bottenlösa naivitet tror att de kan kontrollera dess kraft.
Skribenten och bloggaren Julia Cesar skriver att om IQ fortsätter sjunka i den takt den gör så kommer Sverige 2038 ha ett genomsnitt på 90 i intelligensnivå, en gräns för när en demokrati kan upprätthållas, enligt den danske psykologen Helmuth Nyborg. Frågan är hur det står till med intelligensen hos de svenska kvinnor som så förbehållslöst omfamnar ett ökänt kvinnoförtryck och tror att det kan föra något gott med sig för Sveriges del? Vi har redan flera hundra tusen som lever i hedersförtryck där muslimer är överrepresenterade. Vi har hela generationer unga kvinnor i Sverige som tvingas anpassa sig till förlegad kvinnosyn och manlig blick. Unga tjejer som går med håret fritt, än så länge, men som dagligen ser andra unga tjejer som täcker kroppen och håret. Att samhället tillåter detta pågå även i skolans och förskolans värld, där samhället verkligen borde stå upp för jämställdhet och alla barns lika värde, är horribelt.
Om du placerar en kvinna på en öde ö, i tropisk hetta, där hon är fri från religion och politik och frågar henne om hon föredrar att klä sig som hon vill eller om hon hellre vill täcka kroppen för att inte trigga eventuella på ön boende apor, är jag helt säker på vad hennes svar kommer att bli. Hon kommer inte försmäkta i kvävande tygtält om hon slipper. Samma sak med barn, fråga ungarna hur de helst vill springa och leka, fria att röra sig som de vill eller invirade i hucklen och annat som ska gömma deras små barnkroppar från kåta mäns pedofila blickar? De fria valen skvallrar om vad detta handlar om. Religiöst och politiskt tvång är till för att kuva kvinnor. Islam innebär underkastelse och slöjan är dess främsta symbol för att uppnå detsamma bland kvinnor. Men kanske behövs det att svenska vänsterkvinnor får smaka förtrycket för att en gång för alla inse vad det handlar om. Att hucklen aldrig kan bli feminism.
