I mediernas värld verkar det inte finnas något som är mer kontroversiellt än kristna värderingar. Om någon som kan antas vara kristen utses till ett politiskt ämbete blir det ett väldigt ramaskri. När Elisabeth Svantesson 2013 utsågs till arbetsmarknadsminister fick hon mycket få frågor om arbetsmarknaden, men desto fler frågor om Livets ord och Ja till livet.
Framför allt i frågan om abort har det blivit helt omöjligt att ha någon annan uppfattning än den av medierna påbjudna. Till och med i Kristdemokraterna, som har flera ledande företrädare vars politiska engagemang bygger på abortfrågan, petades Lennart Sacrédeus från riksdagslistan strax före valet för att han uttalade sig i enlighet med Kristdemokraternas gällande medicinsk-etiska program.
Det var därför ingen stor överraskning, att Julia Kronlid som profilerat sig som kristen skulle möta ett liknande öde, när det under gårdagen stod klart att hon skulle utses till riksdagens andre vice talman. Medierna hakade upp sig på två punkter – det ena rörde hennes inställning i abortfrågan, det andra rörde hennes uppfattning om skapelsen.
Vad gäller abortfrågan, så har Julia Kronlid länge drivit olika förslag som syftar till att minska antalet aborter och skydda oföddas liv. Trots detta vågar hon nu inte annat än att underkasta sig den sekulära dogmen och hänvisar till att partiet bytt ståndpunkt. Någon debatt kring varför just den gällande lagstiftningen – 18 veckor med fri abort – är en evig moralisk sanning kommer vi inte få, utan alla förväntas ställa upp på den sekulära dogmen, utan att ställa några onödiga frågor.
Kronlids uppfattning om skapelsen rör den i Sverige mindre diskuterade frågan om världens, livets och människans uppkomst. Kronlid sade i en intervju med tidningen Sans 2014: ”– Jag accepterar inte evolutionsteorins påstående att människor härstammar från aporna. Man kan ifrågasätta det vetenskapliga i det eftersom det ligger så långt tillbaka i tiden.” Hon svarade också att hon inte ville gå in på frågan om jorden var 6 000 år gammal eller inte.
Det är möjligt att Kronlid kunde ha artikulerat sin ståndpunkt bättre, men i grunden ville hon förmodligen uttrycka den självklara sanningen att världens, livets och medvetandets uppkomst inte på ett tillfredsställande sätt kan förklaras av vetenskapen. Vi måste närma oss de mysterier som ännu återstår på ett annat sätt.
Kronlids kritiker verkar inte förstå detta över huvud taget. De verkar tro att vetenskapen har givit ett klart besked dessa frågor, att det är okunnigt och dumt att tro något annat. Hur har denna i grunden mycket primitiva filosofi kunnat få fotfäste?
Min uppfattning är att det beror på den dogmatiska sekularismen. Allt som på något sätt påminner om kristen tro måste mönstras ut ur det offentliga samtalet, det anses orimligt att det kan finnas en hög politiker som inte accepterar den ateistiska statsreligionen.
Konsekvensen blir att det blir omöjligt att föra etiska och existentiella diskussioner, då alla svar anses givna på förhand. Detta gör att hela det offentliga samtalet fördummas, att banala och primitiva uppfattningar om människan och hennes plats i tillvaron får fotfäste.
Det vore mycket mer givande om alla som nu fördömer Julia Kronlid själva försökte besvara några grundläggande existentiella frågor: när börjar livet och varför? Varför finns människan och världen till?
