Tredagarsbesöket i Frankrike av den libyske inrikesministern Fathi Bashagha från GNA-regeringen har uppmärksammats av världens medier. The Guardian noterade att det huvudsakliga syftet med detta besök var att få stöd av Paris i kampen om makten i Libyen.
Besöket var viktigt för den libyske politikern, eftersom Frankrike anses vara en anhängare av GNA-motståndaren General Khalifa Haftar och hans libyska nationella armé (LNA).
Inom den libyska GNA-regeringen i Tripoli har en mer eller mindre öppen konflikt brutit ut mellan GNA-chefen Fayez al-Sarraj och inrikesministern Fathi Bashagha.
Enligt underrättelserapporter som publicerats av libyska medier har Sarraj nyligen försökt stärka sin kontroll över viktiga finansiella och ekonomiska institutioner, medan Bashagha har motsatt sig detta, eftersom han själv siktar på att bli Libyens nya ledare.
Men det krävs inga underrättelserapporter för att upptäcka ambitionerna hos Fathi Bashagha. Den brittiska tidningen Guardian publicerade nyligen en artikel som beskrev Bashaghas besök hos sin franska motpart som en del av en kampanj för att ”leda landet”.
Bashagha, som anses vara en av de mest inflytelserika ledarna i den FN-erkända nationella regeringen(GNA), strävar alltså efter att ta platsen som Libyens premiärminister. Landet har ödelagts av inbördeskriget som utlöstes av Natoinvasionen 2011 och har ingen enad regering. GNA-styrkorna strider mot den libyska nationella armén, LNA, ledd av general Khalifa Haftar, men i augusti inleddes ett nytt försoningsförsök.
Fathi Bashagha, som The Guardian konstaterade, ”hoppas bli Libyens interimspremiärminister”. Under sitt besök i Frankrike träffade ministern inte bara sin franske motpart Gérald Darmanin, utan även Frankrikes utrikesminister Jean-Yves Le Drian och Frankrikes försvarsminister Florence Parly. De senaste mötena visar att Bashagha försöker spela en roll som är klart mer betydelsefull än en inrikesministers.
”Om Bashagha, fast besluten att presentera sig som en anhängare av ett demokratiskt pluralistiskt Libyen, kunde få franskt stöd, eller åtminstone minska deras invändningar, skulle det öka hans chanser att vinna ett val i Libyen i nästa år” konstaterade The Guardians diplomatiska redaktör Patrick Wintour.
Han har redan fått åtminstone visst stöd från fransmännen. Således skrev Fathi Bashagha på sitt officiella Twitterkonto att hans inrikesministerium snart kommer att motta 10 moderna och fullt utrustade helikoptrar från ett franskt företag.
Denna utveckling kommer dock att leda till en omedelbar destabilisering av situationen i landet.
Först och främst är Fathi Bashagha en kontroversiell person redan i Tripoli. Hans anhängare har deltagit i sammandrabbningar med ett antal Tripoli-baserade grupper som förenats under paraplyet Tripoli Protection Force.
Som The Guardian konstaterar ser många libyer dessutom Bashaghas kontakt med fransmännen som ett förräderi.
Libyens tidigare vice utrikesminister Hassan al-Saghir sade på sin Facebooksida att det fanns bevis för att Fathi Bashaghas besök i Frankrike ägde rum utan deltagande av GNA-ambassadören och Libyens ambassad i Paris. Detta bekräftar misstankarna om att hans möten inte hade något att göra med Libyen, utan snarare hade ett samband med ministerns personliga ambitioner.
Om Bashagha kommer till makten i Tripoli, kommer han att möta motstånd från många grupper som redan är öppet fientliga mot honom. Dessutom kommer Tripolis konflikt med den libyska nationella armén under Khalifa Haftar, som också är i konflikt med Muslimska brödraskapet, att fortsätta.
I östra Libyen, som är det område som Haftar huvudsakligen är baserad i, finns det redan röster som kräver att man förhindrar Muslimska brödraskapet från att komma till makten.
Den senaste vapenvilan mellan GNA och LNA i Libyen har hållits sedan oktober. Efter det att vapenvilan ingicks har otaliga samråd och förhandlingar ägt rum – i Schweiz, i Marocko, i Libyen självt och nyligen i Tunisien, där det libyska forumet för politisk dialog (LPDF) sammankallades i november.
Den andra omgången av det FN-ledda LPDF inleddes den 23 november. Den första omgången avslutades den 15 november. Forumet hölls för att välja en ny regering, men misslyckades. Dess enda framgång var tillkännagivandet av ett datum för nyval i Libyen i december 2021.
Men forumdeltagarna har varit tvungna att ”komma överens om valet av den verkställande myndigheten” och det finns en risk att radikaler kan bli utsedda med stöd av utländska regeringar.
Vid den tiden kritiserades FN:s stöduppdrag i Libyen (UNSMIL) och dess chef, den tillförordnade särskilda representanten för generalsekreteraren i Libyen, Stephanie Williams från USA, för att ha försökt påtvinga libyerna ledare från Muslimska brödraskapet, däribland Fathi Bashagha. Den senare hade tidigare försökt vinna USA:s förtroende genom att lova att bygga en amerikansk militärbas i Libyen.
Chefen för Supreme Council of Sheikhs and Notables of Libya, Muhammad al-Mesbahi, sade att de libyska stammarna inte gick med på att Muslimska brödraskapet skulle få makten i Libyen. Han förklarade att de libyska stammarna hade varnat för LPDF:s misslyckande. Enligt honom dominerade anhängare till Muslimska brödraskapet, eller andra sympatisörer, listorna över deltagarna i forumet.
Källor uppgav till TV-kanalen Libyen24 att observatörer hade uttryckt oro över misslyckandet i LPDF. De sade att det fanns misstankar om att Muslimska brödraskapet önskade ändra inriktningen på dialogen genom att dela ut mutor för att kontrollera det politiska skedet i nästa fas. Källorna betonade att det fanns en verklig oro bland libyerna att Fathi Bashagha, med stöd av UNSMIL, Turkiet och USA, skulle nomineras till att leda den framtida regeringen.
Om Fathi Bashagha kan övertala Frankrike (till exempel genom att lova att göra eftergifter till franska ekonomiska intressen i Libyen), kommer det externa trycket på LPDF-deltagarna för att stödja den radikala kandidaten att bli ännu högre. I slutändan kan följden bli att säkerhetssituationen i Libyen försämras och att terroristhotet blir allt större.
Utvecklingen kring LPDF är ett exempel på hur påverkan från externa aktörer skulle kunna bli en av de faktorer som hämmar en verklig försoning i Libyen. Dessutom är det farligt när sådana aktörer är redo att stödja farliga individer som Fathi Bashagha. Det är möjligt att försöka jämna ut detta inflytande om förhandlingarna förs i själva landet och inte utomlands, där möjligheterna att utöva påtryckningar på dialogdeltagarna är betydligt färre än i en främmande miljö.
Men vad skulle en Bashagha-ledd regering betyda för Libyen? På senare tid har denna politiker arbetat hårt för att rentvå sin illa skamfilade image på alla möjliga sätt. Och det har verkligen varit en hel del smutsig byk att tvätta.
För närvarande försöker Bashagha att posera som en outtröttlig kämpe mot olaglig migration som är bekymrad över kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Den 26 november, samtidigt som han deltog i den sjätte årgången av ”MED Dialogues in Rome”, en italiensk konferens för medelhavsländerna, sade Bashagha till reportrar att han hade skapat en särskild avdelning för mänskliga rättigheter, en särskild avdelning för kvinnofrågor samt barn-och familjeskyddstjänster inom inrikesministeriet.
Den libyske minister har arbetat hårt för att polera upp den nya bilden av en människorättsaktivist på en ministerpost och för att mjuka upp sina budskap riktade till den internationella publiken. Men samtidigt har han inte förändrats det minsta: I Libyen är han känd som en krigsherre som kontrollerar den så kallade ”RADA Special Deterrence Force”, som är en salafistenhet ledd av den islamistiska extremisten Abdulrauf Kara. RADA är känd för att förespråka mycket strikta sharialagar för Tripoli, och den militanta gruppen kidnappar människor för lösen. Denna milis är Fathi Bashaghas underordnade.
Och detta är inte den mest oroande utvecklingen: Enligt USA:s utrikesdepartement ”rekryterade och använde RADA barnsoldater” och ”var inblandade i människohandel med fängslade migranter och tog emot lösensummor som skickades av migranternas familjemedlemmar för migranternas frigivning”.
USA:s utrikesdepartement rapporterade till och med att GNA:s inrikesdepartement aktivt har varit involverat i människohandel.
Medan Bashagha har sysslat med sin nyfunna kvinnorättsaktivism i Europa, meddelade RADA så sent som i september att nya regler har införts i Tripoli för att begränsa den fria rörligheten för kvinnor.
I synnerhet har islamisterna förbjudit att ”män och kvinnor sitter tillsammans med undantag för dem som har ett giltigt äktenskapskontrakt som visar att kvinnan inte är en flickvän, en kollega, eller en älskarinna. Det är också förbjudet för kvinnor eller flickor att komma till offentliga kaféer. De får bara sitta på strikt utsedda platser i kaféer (endast för familjer)”.
Bashaghas ökända RADA har också anklagats för att ha kopplingar till andra terroristgrupper som ISIS, vilket ledde till att demonstranter i Tripoli i augusti i år besköts med gevär.
Attacken mot fredliga demonstranter visade sig bli en riktig skandal i Tripoli, vilket fördjupade konflikten mellan Sarraj och Bashagha. Efter skottlossningen försökte Sarraj få bort Bashagha från positionen som inrikesminister. Bashagha skyndade dock till Turkiet för stöd – och återinsattes som chef för inrikesministeriet.
Fathi Bashagha har själv anklagats för tortyr. En man som hävdar att han var fånge hos RADA i Mitiga-fängelset berättade i FN hur Bashagha personligen hade torterat honom genom att peta ut ett av hans ögon.
Det är inte bara hans personliga koppling till RADA som får varningsklockor att ringa gällande Fathi Bashaga. Han står också nära det Muslimska brödraskapet, som har förbjudits i flera arabiska länder. Politiska observatörer av Libyen antar att Bashagha använder sina kopplingar till islamistiska extremister samt mutor och utpressning för att lyckas med sitt maktövertagande i Libyen.
Om Fathi Bashagha lyckas få en topproll med hjälp av sina islamistiska allierade, kommer de utan tvekan att kräva att bli belönade. Således skulle islamisterna säkert få makt och inflytande i Bashaghas Libyen. Resultatet skulle kunna bli en radikal islamistisk regim i Tripoli och en ny upptrappning av inbördeskriget, eftersom många andra libyska miliser inte skulle vara villiga att följa Bashaghas radikala kurs.
Ett sådant Libyen skulle också öka trycket på Europa genom att utgöra ett enormt säkerhetshot. Bashaghas vänner, partners och allierade skulle utnyttja varje tillfälle att sprida sin extremistiska agenda över Medelhavet och till den europeiska kontinenten.
