Fyra år efter att ha undertecknat det numera ökända ”Never Trump-brevet” där den dåvarande presidentkandidaten Donald Trump fördömdes som en fara för USA rekommenderar den avgående diplomaten Jim Jeffrey att den tillträdande Bidenadministrationen håller fast vid Trumps utrikespolitik i Mellanöstern.
Men trots att han lovordar presidentens stöd för vad han beskriver som en framgångsrik ”realpolitisk” inställning till regionen, erkänner han att hans team rutinmässigt vilseledde höga chefer om de amerikanska truppnivåerna i Syrien.
”Vi spelade hela tiden ett bägarspel för att inte avslöja för vårt ledarskap hur stora trupper vi hade där”, sade Jeffrey i en intervju. Det faktiska antalet trupper i nordöstra Syrien är ”mycket mer än” de cirka 200 soldater Trump ursprungligen gick med på att lämna kvar 2019.
Trumps plötsligt aviserade tillbakadragande av amerikanska trupper från Syrien var kanske det enskilt mest kontroversiella utrikespolitiska draget under hans första år vid makten, och för Jeffrey, ”det mest kontroversiella under mina femtio år som regeringsanställd”. Ordern, som först gavs i december 2018, ledde till att den tidigare försvarsministern Jim Mattis avgick. Det skickade Jeffrey, då Trumps särskilda sändebud för Syrien, in i rollen som särskilt sändebud i kampen mot IS när hans föregångare, Brett McGurk, avgick i protest.
Jeffrey ser i slutändan det hela som en framgångssaga som slutade med att amerikanska trupper fortfarande är verksamma i Syrien, något som stoppar ryska och syriska territoriella vinster och förhindrar resterna av IS från att återuppstå.
2018, och återigen i oktober 2019, när Trump upprepade sin order om tillbakadragande, skröt presidenten om att IS var ”besegrat”. Men bägge gångerna övertalades presidenten till att lämna en kvarvarande styrka i Syrien och stridigheterna fortsatte.
”Vilket tillbakadragande från Syrien? Det fanns aldrig något tillbakadragande från Syrien”, sade Jeffrey. ”När situationen i nordöstra Syrien hade stabiliserats efter att vi besegrat IS, var [Trump] benägen att dra sig ur. Varje gång bestämde vi oss sedan för att komma med fem bra argument för varför vi behövde stanna kvar. Och vi lyckades båda gångerna. Det är vad som hände.”
Officiellt gick Trump förra året med på att behålla flera hundra amerikanska trupper – någonstans mellan 200 och 400, enligt varierande rapporter vid den tiden – stationerade i nordöstra Syrien för att ”säkra” oljefält som kontrollerades av USA:s kurdiska allierade i kampen mot IS. Det är allmänt accepterat att det faktiska antalet nu är högre än så — anonyma tjänstemän sätter antalet till cirka 900 idag — men den exakta siffran är hemligstämplad och är fortfarande okänd även, verkar det som, för medlemmar av Trumps administration som var angelägna om att avsluta de så kallade ”eviga krigen”.
Karriärambassadörens Jeffreys beslut 2018 att tjänstgöra i Trumpadministrationen trots sitt politiska motstånd mot presidenten – och att nu förespråka hans politik – är typiskt för en person som av sina kollegor beskrivs som den fulländade opolitiske tjänstemannen. Jeffrey säger inget ont om presidentens karaktär, trots att han säger att han står fast vid sitt beslut att underteckna 2016 års öppna brev som sade att Trump var ”oberäknelig” och ”agerar impulsivt”.
”Jag vet vad jag gjorde 2016, jag förnekar det inte”, säger Jeffrey, som också har varit amerikansk ambassadör i Irak. ”Jag följde noga situationen i Iran, Irak och Syrien, och jag blev bestört över att vi inte hade en mer sammanhängande politik. Det var inte ett politiskt beslut.”
Jeffrey säger nu att Trumps ”blygsamma” och affärsinriktade inställning till Mellanöstern har gett en stabilare region än någon av hans föregångares mer omvälvande politik. President George W. Bushs State of the Union-tal 2003 förebådade USA:s ingripande i Irak och president Barack Obamas tal i Kairo 2009, som proklamerade en ”nystart” med den muslimska världen, visade en inställning till Mellanöstern som ”gjorde saker värre” och ”försvagade oss”, sade Jeffrey. Trumpadministrationen, sade han, har tittat på Mellanöstern genom en geostrategisk lins och behållit sitt fokus på Iran, Ryssland och Kina, samtidigt som den höll islamistisk terror i schack.
Jeffrey anser att Trump har uppnått ett slags politiskt och militärt ”dödläge” i ett antal olika kalla och heta konflikter, vilket har lett till en situation som är den bästa som någon administration kan hoppas på i en så rörig och instabil region.
I stora delar av Syrien upprätthåller de återstående amerikanska trupperna en bräcklig stabilitet. Amerikanska diplomater arbetar fortfarande med att förflytta tusentals IS-familjer och utländska IS-terrorister som fortfarande hålls fängslade av den kurdiskledda SDF. Jeffrey dase att den humanitära situationen långsamt förbättras och han år inte orolig för att de återstående fängslade IS-terroristerna kommer att fly.
Gällande Irak berömmer Jeffrey Trumpadministrationen för att ha upprätthållit relationerna med centralregeringen och för att ha begränsat det iranska inflytandet i landet.
”Dödläge, blockering och isolering är inte något dåligt”, sade Jeffrey. ”Det är vad mäktiga länder — Frankrike, Storbritannien, USA — misslyckades med att göra på 1930-talet, och sedan upptäckte de att de var tvungna att kämpa för sina liv på riktigt viktiga platser som Paris, Sydkinesiska havet och Nordafrika.”
”Det är så realpolitik och stormakters utrikespolitik fungerar.”
Jeffreys har en oortodox syn på Trumps utrikespolitik. Hans synpunkter kommer i ett läge då de flesta nationella säkerhetsexperter från båda sidor – däribland några tidigare medlemmar av Trumps egen administration – öppet fördömer presidentens hantering av USA:s militära och diplomatiska angelägenheter. Särskilt säger kritikerna att den 45:e presidenten har skadat amerikanska allianser, kanske oåterkalleligt, med sitt stridslystna Twitter-konto och ibland bestraffande utrikespolitik. Till exempel meddelade Trump ett trupptillbakadragande från Tyskland eftersom Berlin inte uppfyller Natos riktlinjer för försvarsutgifter.
Jeffrey sade att det inte råder någon tvekan om att Trump har krävt mycket från de amerikanska allierade, både i Europa och Mellanöstern. Men han himlar med ögonen åt påståenden om att amerikanska allianser kommer att falla sönder under tryck från USA för saker som att betala mer för sitt eget nationella försvar eller att göra mer för att sätta tryck på Iran.
I stället för att underminera Mellanösternallierades positioner, sade Jeffrey, har Trump försökt ”att bygga upp vårt allianssystem och i princip sluta tjata på dem, visat att Washington håller dem om ryggen inklusive deras inhemska situationer — de kan göra nästan vad de vill, men de kommer att behöva ställa upp och få saker gjorda”.
I Mellanöstern, sade han, har detta tillvägagångssätt vunnit Trump vänner, inte fiender. Han pekar på det historiska politiska närmandet mellan Israel och några av Gulfmonarkierna.
”Ingen vill egentligen se president Trump gå, bland alla våra allierade [i Mellanöstern]”, sade han. ”Sanningen är att president Trump och hans politik är ganska populära bland alla våra favoritländer i regionen. Visa mig en som inte är nöjd?”
I Irak, sade han, har relationerna med Bagdad förblivit goda, trots att han bekräftade utrikesdepartementet hot mot att stänga ambassaden om Irak inte gjorde mer för att begränsa iransk milisverksamhet.
”Det är en pågående fråga”, sade han. ”Det var inget falskt hot, det är väldigt allvarligt.”
Meddelandet om tillbakadragandet från Syrien fördömdes skarpt även av medlemmar av Trumps egen administration som ett svek mot kurderna i SDF, som gjorde det mesta ”grovarbetet” i striderna mot IS. Det tas ofta upp av kritiker som det yttersta beviset hur man har skapat kaos — och även visat grymhet — genom Trumpadministrationen.
Jeffrey bestrider anklagelsen att USA ”övergav” sina kurdiska allierade och lämnade dem öppna för ett turkiskt angrepp. Även om USA gav kurderna en militär garanti mot ryska legosoldater verksamma i Syrien, den syriska regeringen och IS, ” så gav ingen i Washington någonsin kurderna en militär garanti mot Turkiet” sade Jeffrey. ”Jag kan inte sätta fingret på det, [men] varje kurdisk ledare jag känner till tror att han eller hon fick en sådan garanti av personal på fältet, något som hade en inverkan på hur de betedde sig inklusive hur de betedde sig gentemot turkarna. Så det var en mycket komplicerad politisk röra.”
Jeffrey förnekar inte att det fanns ett kaos i beslutsprocessen. Men han jämförde det med truppfluktuationer i Irak under Bush, eller Obamas offensiv i och samtidiga tillbakadragande i Afghanistan.
”Såhär, det är kaos på ytan för varje administration”, sade han. ”Jag försvarar inte det här gänget, jag säger bara att kaos är vad jag alltid har upplevt.”
Trots att Jeffrey är full av komplimang för Trumpadministrationens inställning till Mellanöstern, är han lika optimistisk om den tillträdande Bidenadministrationen.
”Om [USA:s allierade i Mellanöstern] var tvungna att välja någon annan i stället, skulle det vara Joe Biden”, sade Jeffrey. ”Jag kan inte förutsäga hur Joe Biden skulle agera [men] av alla hans beslut som jag var inblandad i, och det var många, var han mer av en affärsinriktad kille till sin natur.
”Jag kan inte se honom ge antingen Bushs tal eller Kairotalet. Och det är en bra sak.”
På frågan om hur han skulle råda Bidenadministrationen när den tar över hans ärenden, sade Jeffrey att han skulle uppmana den tillträdande presidenten att hålla samma kurs som Trumps medarbetare. Vissa saker som Biden vill ändra på — som avvecklingen av kärntekniksavtalet med Iran — tror han nu kan vara omöjligt. Men framför allt, försök inte ”reformera”. Försök inte ”förvandla Syrien till Danmark”. Dödläge är stabilitet.
”Jag tror att dödläget vi har satt ihop är ett steg framåt och jag skulle förespråka att behålla det”, sade Jeffrey.
”Jag beskriver bara verkligheten som jag ser det. Jag försöker inte gynna någon. Det är väldigt viktigt, när den nya administrationen kommer in, att de inte säger ’om det gjordes av Trump måste det vara dåligt.’”
