På initiativ av den danska ambassaden i Paris grep polisen i går eftermiddags Rasmus Paludan, 38, som står på den franska ”fiche S”, listan över extremister som anses radikala. Han åtföljdes av en 52-årig man som sades vara hans privatsekreterare och som hittills varit okänd för den franska underrättelsetjänsten.
I själva verket var det en noggrant förberedd operation som misslyckades. Ett danskt team, inresandes från Tyskland, var tänkt att möta upp med Paludan och sekreteraren. Det franska inrikesministeriets direktorat för medborgerliga fri- och rättigheter och rättsliga frågor (DLPAJ) hade utfärdat ett inreseförbud till franskt territorium för sex personer som de anser vara ”ultrahögeraktivister”, däribland Rasmus Paludan, till myndigheterna i gränsländerna, däribland Tyskland. Det var från norra Tyskland som en varning utfärdades efter en kontroll av två fordon med fem personer från Paludans umgängeskrets, varav tre hade listats som varande ”oönskade” i Frankrike. Tillsammans med Paludan hade de deltagit i en koranbränning i Sverige i september, vilket ”hade skapat allvarliga störningar i den allmänna ordningen”. Tysk polis eskorterade dem sedan tillbaks till Danmark.
Enligt uppgifter som delades av den danska ambassaden hade Paludan, som hade anlänt till Paris dagen innan, planerat att bränna exemplar av koranen den 11 november nära Triumfbågen. Polisen informerades tidigt på morgonen av prefekturens underrättelsetjänst och satte upp övervakning runt Courtyard Hotel i det 12:e arrondissementet där Paludan bodde.
Han greps på väg ut vid 14.30-tiden. Polisen gav honom omedelbart ett administrativt förbud mot att stanna i Frankrike, enligt ett beslut som fattats av prefekturen dagen innan. Enligt vad Paludan själv uppgav hade han planerat att dra nytta av firandet av 11 november vid Triumfbågen för att genomföra sin koranbränning medan hans medhjälpare filmade honom för Stam Kurs Youtubekanal. Paludan placerades snabbt i administrativt förvar innan han deporterades. Han fick åka med första flyg till Köpenhamn där en plats fanns tillgänglig.
Rasmus Paludan hade även planerat att resa till Molenbeek, en stadsdel i Bryssel känd för sin stora muslimska befolkning, också för att sätta eld på exemplar av koranen. Han skulle sedan fortsätta sin resa till Tyskland.
Det måste anses oroväckande att europeiska myndigheter, över gränserna, har en så pass omfattande övervakning och kontroll på enskilda medborgare som inte har gjort, eller tänker göra, något brottsligt. Ännu mer oroväckande är att man tillåts använda tvångsåtgärder mot dem, på samma sätt som Paludan nekades inresa till Sverige, trots att han är svensk medborgare.
Man kan ha synpunkter på nyttan av, eller smakfullheten i, koranbränning, men i grunden kommer man till frågan om det är olagligt att bränna en bok som man själv äger? Om det inte är det, och man förhindras att göra det, på de grunder som anförs ovan, så återstår två alternativ – antingen anses man göra något ”hädiskt”, eller så anses man uttrycka en ”förbjuden” åsikt. I det första fallet innebär det att vi har de-facto blasfemilagar, i det andra fallet att vår yttrandefrihet är en chimär
