På torsdagen sade FCC:s ordförande Ajit Pai att byrån kommer att försöka reglera sociala medieplattformar som Facebook och Twitter enligt den verkställande order som undertecknades tidigare i år av Trumpadministrationen.
”Medlemmar av alla tre grenar av den federala regeringen har uttryckt allvarliga farhågor gällande den rådande tolkningen av immunitet som fastställts i Sektion 230 i Communications Act. Det finns stöd i kongressen från båda partierna för att reformera lagen”, sade Pai i ett uttalande torsdagen den 15 oktober. ”Sociala medieföretag har rätt till yttrandefrihet enligt konstitutionens första tillägg. Men de har inte rätt till en särskild immunitet som nekas andra medier, som tidningar och etermedieföretag.”
I maj undertecknade president Donald Trump en exekutiv order riktad mot teknikföretag, som Facebook och Google, och Sektion 230 i Communications Act, den centrala internetlagen som ger de sociala nätverken bred rättslig immunitet mot innehåll som publiceras av deras användare. Ordern instruerade handelsdepartementet att utarbeta en framställning för att förmå FCC att omtolka lagen. Departementet lämnade in sin framställning till FCC i juli.
På torsdagen sade Pai att kommissionens chefsjurist bekräftat att ”FCC har laglig rätt att omtolka Sektion 230”. Han fortsatte: ”I enlighet med detta utslag har jag för avsikt att gå vidare med en reglering för att klargöra dess innebörd.”
”Vi är mitt i ett val. Presidentens exekutiva order om Sektion 230 var politiskt motiverad och juridiskt osund”, sade Demokraternas kommissionär Geoffrey Starks i ett uttalande på torsdagen den 15 oktober till tidningen The Hill. ”FCC borde inte springa presidentens ärenden här.”
”Tidpunkten för denna åtgärd är absurd”, sade Demokraternas kommissionär Jessica Rosenworcel i ett uttalande. ”FCC skall inte vara presidentens polis för det fria ordet.”
Pais beslut att gå vidare med en reglering kommer i kölvattnet på en rad beslut om inskränkningar som Facebook och Twitter fattade på onsdagen den 14 oktober mot en artikel i New York Post om den förre vicepresidenten Joe Bidens son, Hunter Biden, som har varit föremål för politiska attacker från höger under presidentvalet 2020. Facebook ströp spridningen av artikeln och sade att den måste faktakontrolleras av tredje part. Twitter gick ännu längre, och förbjöd att länka till artikeln helt och hållet. I en twittertråd på onsdagskvällen åberopade Twitter en regel från 2018 mot att publicera hackad information som motivering för sitt beslut.
Dessa åtgärder från Facebook och Twitter ledde till ett ramaskri om partiskhet mot konservativa åsikter från Republikanerna. På torsdagen sade Republikaner i senatens domstolsutskott att de skulle kalla till sig Twitters VD Jack Dorsey för att vittna om beslutet vid en utfrågning den 23 oktober.
”Detta är valpåverkan, och vi är dagar från ett val” sade den republikanske senatorn Ted Cruz i torsdags. ”Aldrig tidigare har vi sett aktiv censur av en större publicist som kommer med allvarliga anklagelser om korruption mot en av de två presidentkandidaterna.”
Vad är Sektion 230?
I Sektion 230 av Communications Decency Act från 1996 anges att internetföretag med vissa undantag inte är juridiskt ansvariga för det innehåll de lagrar om det publicerades där av någon annan.
Det klassiska exemplet involverar Yelp, förklarar Jeff Kosseff, professor i cybersäkerhetsrätt vid United States Naval Academy och författare till The Twenty-Six Words That Created The Internet, en bok om Sektion 230. Om någon postar en ärekränkande restaurangrecension på Yelp, ser Sektion 230 till att restaurangen kan stämma den person som skrev recensionen, men inte Yelp . På samma sätt skyddas till exempel Facebook och YouTube.
Sektion 230 fastslår också att sociala nätverk inte kan hållas ansvariga om de tar bort innehåll som de eller deras användare anser vara ”obscent, oanständigt, perverst, snuskigt, överdrivet våldsamt, trakasserande eller på annat sätt stötande”. Med andra ord är de inte skyldiga att sprida något de inte vill.
Varför antogs Sektion 230 ?
Sektion 230 kom till efter ett rättsfall 1995 med Stratton Oakmont, företaget som grundades av börsmäklaren Jordan Belfort, som spelades av Leonardo DiCaprio i filmen Wolf of Wall Street. Stratton Oakmont stämde internetleverantören Prodigy Services för förtal efter att någon skrivit på en Prodigy-anslagstavla, en så kallad ”bulletin board” att företaget hade begått bedrägeri.
Prodigy förlorade. Eftersom Prodigy modererade sina anslagstavlor fastslog en domstol i New York att tjänsten var ansvarig för innehållet på dem. Ironiskt nog skulle Prodigy ha varit juridiskt skyddad om det inte hade brytt sig om att moderera alls.
Politiker oroade sig för att denna dom skulle få webbsiter att sluta moderera, så att all sorts extremt innehåll skulle kunna florera fritt. För att undvika detta skapade senatorn Ron Wyden och representanthusledamoten Chris Cox Sektion 230. Det gör det möjligt för företag att moderera innehåll utan att frukta att de kommer att bli stämda om de inte kan göra det perfekt.
Vilka är de största missuppfattningarna om Sektion 230?
En stor missuppfattning, som har upprepats av den republikanske senatorn Ted Cruz, är att plattformar bara kan skyddas av Sektion 230 skydd om de är ”neutrala”. Sektion 230 gäller oavsett ett företags politiska läggning.
En annan missuppfattning är att Sektion 230 skapar en rättslig skillnad mellan en ”plattform” och en ”utgivare”. Så är det inte, säger Kosseff. Skillnaden som betyder något är om en webbplats lagrar sina egna ärekränkande inlägg, eller kommer de ärekränkande inläggen från en tredje part? Om en tidning lägger upp en ärekränkande artikel, kan de bli stämda. Om någon postar en ärekränkande kommentar på en artikel, skulle de skyddas.
En annan felaktig uppfattning är att Sektion 230 har något att göra med upphovsrätten. Regler om när en plattform måste ta ner innehåll som bryter mot upphovsrätten fastställs inte av Sektion 230, utan av Digital Millennium Copyright Act.
Slutligen, som redan nämnts, ger Sektion 230 inte någon generell immunitet: Den skyddar inte webbplatser i händelse av något som bryter mot federal straffrätt. Däremot finns det inget undantag för delstatlig straffrätt, och delstater är oftast först med att kriminalisera saker som sexhandel.
Varför pratar alla om Sektion 230 nu?
När man ser hur de stora teknikföretagen ökar, blir politiker i USA – både Demokrater och Republikaner – bekymrade över hur Sektion 230 har format internet. 2018 antog lagstiftarna ett lagförslag som lade till ett nytt undantag till Sektion 230: Nu kan plattformar också hållas ansvariga för tredjepartsinnehåll som underlättar sexhandel. Debatten om desinformation, censur och yttrandefrihet fortsätter, men det diskuteras också om moderering, och om det är för mycket eller för lite.
Vilka är argumenten för att ändra Sektion 230?
Vissa Republikaner anser att företag använder Sektion 230 som en täckmantel för att låta dem moderera innehåll hur de vill, och utövar anti-konservativ partiskhet i vad de väljer att ta bort. I juni 2019 lade Josh Hawley, en republikansk senator, ett lagförslag som skulle avskaffa Sektion 230:s immunitet för stora sociala medier om de inte kunde bevisa att de hade modererat på ett politiskt opartiskt sätt. Enligt denna lag skulle dessa företag granskas av Federal Trade Commission vartannat år. Anställda som visade partiskhet måste varnas eller få sparken. Lagförslaget fick stor kritik för att vara extremt vagt och svårt att genomdriva.
President Donald Trump har också oroat sig för antikonservativ partiskhet, därav hans exekutiva order som skulle omfatta de riktlinjer som utvecklats av Federal Communications Commission.
Samtidigt anser Demokratiska kritiker, som representanthusets talman Nancy Pelosi, att teknikföretag använder Sektion 230 för att undvika att ta ansvar för desinformation, hatpropaganda, eller annat skadligt innehåll. Till exempel tillåter Sektion 230 YouTube att fortsätta sin verksamhet trots att pedofiler kommenterar videor med barn. I en intervju i april 2019 kallade Pelosi Sektion 230 en ”gåva” till teknikföretag som de inte behandlar med respekt. ”Det är inte helt uteslutet att den skulle kunna tas bort”, tillade Pelosi, som själv var föremål för en manipulerad video som Facebook vägrade att ta ner.
På samma sätt har Danielle Citron, en juridikprofessor vid Boston University, skrivit mycket om hur Sektion 230 kan göra det svårt att straffa illasinnade aktörer. Hon nämner exemplet med The Dirty, en webbplats som ägnar sig åt att publicera ”smuts” på människor, ofta anklagelser om otrogenhet eller sexuellt överförbara sjukdomar. Mycket av informationen är klart falsk och skadlig, men domstolar som tillämpar Sektion 230 har slagit fast att webbplatsens grundare inte kan hållas ansvarig för innehållet. Samma frågor uppstår gällande webbplatser som lagrar hämndpornografi, skriver Citron. Sektion 230 skyddar dessa platser från ansvar, och de intima bilderna tas inte ner.
