måndag, 30 januari, 2023
måndag, januari 30, 2023

Timbros märkliga besatthet vid konservatismen

Den marknadsliberala Tankesmedjan Timbro har de senaste åren visat ett oväntat och märkligt stort intresse för konservatismen. Igår arrangerade den till och med ett släpparrangemang för konservatismens mest kända verk, Edmund Burkes "Reflektioner om den franska revolutionen". Även om utgivningen ständigt syftar till ett slags liberalkonservativ syntes, måste det medges att den kan öppna dörrar till något mer än så.

Jag kan känna mig som en repig skeva, när jag tjatar om Timbro förlags intresse för konservatismen. Jag började skriva om ämnet redan år 2018, då några märkliga texter som sades visa sammanhanget mellan kosmopolitism och konservatism publicerades på förlaget. Det kändes som ett billigt sätt att lägga beslag på ett alltmer populärt begrepp.

Senare utgivning har varit mer seriös, men jag har ändå haft mina reservationer. Det har alltför mycket varit konservatism på liberalismens villkor – där framför allt den dogmatiska marknadsliberalismen stuckit i ögonen. Jag kunde förstås ha konstaterat detta, gått vidare och struntat i förlagets vidare utgivning om konservatismen, vilken verkar ständigt pågående – ännu en essäserie om ämnet har nu presenterats.

Jag finner det dock svårt att göra så, särskilt som det publiceras så ytterligt litet litteratur på svenska som explicit handlar om konservatismen som idétradition. När Timbro förlag nu publicerar det som rätt eller fel brukar uppfattas som konservatismens huvudverk är det svårt att tiga. Det är helt enkelt en händelse att Edmund Burkes Reflektioner om franska revolutionen, först publicerad 1790, åter kommer ut på svenska.

Ja, jag gick till och med på det släpparrangemang som förlaget anordnade under gårdagskvällen på Café Opera i Stockholm, lustigt nog ett stenkast från Karl XII-manifestationen som Alternativ för Sverige anordnade, vilket gjorde att vänsterpöbelns stridsrop understundom inflöt i lokalen. Lokalen med anor från sent 1800-tal gav det, trots att den numera fungerar som nattklubb, en värdig inramning och publiken var minst sagt blandad. Alla möjliga, från DN:s Susanne Nyström till SD:s Mattias Karlsson, skymtades i vimlet.

Panelsamtalet kan inte sägas ha givit några särskilt djupa insikter, kanske särskilt för att ideologiskt kunnige Andreas Johansson Heinö som skulle leda det hade insjuknat. Det viktiga var dock boken och jag lyckades komma över ett exemplar.

Det rör sig inte om en fullständig nyöversättning, utan om en återgivning av Carl G. Holms gamla översättning, något, oklart hur mycket, bearbetad av Catharina Kärkkäinen. Skriften beledsagas dock också av en, tämligen intetsägande, biografisk inledning av nämnde Kärkkäinen, liksom en nyöversatt småskrift.

Utgivningen av småskriften Tankar och detaljer om knapphet (”Thoughts and Details on Scarcity”) är signifikativ. Den utvecklar Edmund Burkes idéer på det ekonomiska området. Den visar att Edmund Burke, vilket torde vara helt obestridligt, var påverkad av den ekonomiska liberalismen, för vilken hans vän Adam Smith propagerade.

Detta är anledningen till att Edmund Burke passar Timbro såväl. Han gäller å ena sidan för att vara konservatismens fader, å andra sidan för att vara ekonomiskt liberal. Vilket utmärkt bevis för att det inte finns någon motsättning mellan ekonomisk liberalism och konservatism!

Samtidigt är denna läsning av konservatismens historia på vissa sätt ohistorisk. Det är korrekt att Edmund Burkes Reflektioner om den franska revolutionen snabbt översattes till franska och tyska och fick ett stort inflytande på den europeiska konservatismen, inklusive den svenska. Samtidigt var hans åsikter om ekonomi praktiskt taget okända, hans skrifter om dessa ämnen översattes och spriddes inte, och de flesta som influerades av hans idéer hade andra åsikter om ekonomi.

Timbros metod, att leta fram okända och förbisedda skrifter av Edmund Burke, för att där hitta sådant som liknar den egna åskådningen, kan påminna om de heterodoxa marxister som på 60-talet sökte sig till obeaktade Marxskrifter, för att söka stöd åt sin åskådning. Det är litet oklart varför detta egentligen skall anses behövligt, då det inte rör sig om religiösa skrifter, men något slags auktoritet verkar också upplyfta tänkare utan gudomlig inspiration skänka.

Bör jag då beklaga Timbros Burke-utgivning, vilja ha den ogjord? Inte nödvändigtvis. För vem bestämmer egentligen hur en bok som Burkes Reflektioner används? De som läser den kanske inspireras till något helt annat än Timbros ideologiska projekt. Kanske får de rent av för sig att söka sig vidare och läsa helt andra böcker i den konservativa idétraditionen.    

Senaste