fredag, 19 april, 2024
fredag, april 19, 2024

Thailand förändras – oavsett valresultat

Thailand har precis haft val. Per Björklund var på plats i Thailand inför valet och berättar utifrån sin erfarenhet efter att ha bott i landet om vad valresultatet innebär och vilka förändringar som skett och kan väntas ske. Björklund ser ett Thailand i förändring, men menar att det har mindre med valresultatet att göra som ändå aldrig brukar respekteras av de makthavande eliterna.

Vem som vinner val i Thailand brukar ha liten betydelse för vem som bestämmer. Traditionellt sett har kungen bestämt, i linje med önskningarna från eliten i Bangkok. Att majoriteten i mer än 20 års tid röstat för Taksin Shinawatra, eller någon av hans hantlangare har haft liten betydelse. Med olika legala medel, eller i värsta fall militärkupp, har makten återförts till eliten. Folk har accepterat detta, en anledning har varit den enorma vördnad man har känt för kung Bhumibol. Taksins supportrar kallas de gula, och etablissemangets de röda, men alla har fram till gamle kungens död haft en stor respekt för monarkin. Valet till representanthuset blev en stor framgång för de liberala partierna ”Ny väg framåt” och ”För thailändare” med 310 av de 500 platserna i representanthuset. För att de ska få genomslag för sin politik krävs dock att militären accepterar det. Slutresultatet kommer sannolikt att bli en kompromiss, där reformer genomförs i långsam takt. Man ska komma ihåg att liberal i Thailand många gånger innebär konservativ i en svensk kontext.

Efter kung Bhumibols död och covid finns det tecken på att djupgående samhällsförändringar kan vara på väg. Den nye kungen Vajiralongkorn är inte lika populär som sin far, för att uttrycka det milt. Skillnaden syns till och med i gatubilden och på människor. Under den gamle kungens tid fanns det kungaporträtt överallt och människor bar gula eller rosa tröjor med kungliga monogram för att uttrycka sitt stöd för monarkin och monarken själv. Tröjorna, bilderna och andra produkter med kunglig anknytning såldes överallt. Efter tre veckor i Thailand har jag inte sett ett enda föremål med anknytning till den nye kungen till salu. De enda porträtt som finns är de på myndigheternas kungamonument. Ingen har en bild på den nye kungen i sitt hem eller på sin arbetsplats.

På den kungliga jarnvägspaviljongen i Hua Hin har man ännu inte bytt ut den gamle kungens porträtt, kanske ett tecken i tiden. Foto: Art Thongtha

Covid-pandemin var ett hårt slag för Thailand, framförallt för den fattigare delen som livnär sig i turistsektorn, och i jordbrukssektorn som drabbats av högre konstgödsel- och bränslepriser. Thailands ekonomi bygger dock inte bara på detta, utan man har en avancerad tillverkningsindustri som snarare vuxit sig starkare på grund av omvärldsutvecklingen. Som exempel kan nämnas att över en tredjedel av världens hårddiskar tillverkas i Thailand. Thailand införde några av de mest långtgående restriktionerna under covid, med syfte att snarast möjligt kunna öppna upp landet för turister igen. Åtgärderna har fungerat, även om de i en del fall varit helt missriktade, till exempel förbud mot att promenera på stranden utan munskydd. Munskydd är fortfarande rekommenderat i vissa situationer och på Bangkoks Skytrain är det i princip bara turister som inte använder det. De ekonomiska konsekvenserna av pandemin har dock skapat ett folkligt missnöje.

Thailand är ett märkligt land på det sätt att saker kan vara på två sätt samtidigt, liksom en kvantmekanisk partikel. Hur det verkligen förhåller sig får man besked om först när man mäter och även då finns en inbyggd mätosäkerhet. Ett exempel är synen på marijuana, som till nyligen var strikt förbjudet, tillsammans med den inhemska narkotiska växten krathom. Den som ertappats med det har hamnat rejält i klistret, men det var i princip aldrig någon som ertappades. Saken löstes med en dusör till arresterande konstapel. Ofta sköttes detta på förhand av dem som sålde marijuana, så att på vissa ställen var det i praktiken straffritt att inneha marijuana.

I kollektivtrafiken och på många andra ställen bär man fortfarande munskydd, inte för att det är obligatoriskt, utan för att det är rekommenderat. Bild: Art Thongtha

Sexhandeln är ett annat exempel; prostitution är inte olagligt, men oanständig marknadsföring av det är olagligt. Den som varit i Thailand vet att efterlevnaden är dålig. Även sexhjälpmedel som dildos är olagliga, inte för att tullen stoppar den som har med sig några, men att sälja dem öppet förekom inte för tio år sedan. Nu står säljarna på Sukhumvit på kvällarna med stånden fulla av dem. E-cigaretter är också förbjudet, men även där finns en tyst överenskommelse med polisen att ”inte se”. Det väckte därför stor uppståndelse när en taiwanesisk skådespelare tvingades betala nästan 10 000 kronor för innehav av en. En polisundersökning inleddes och man konstaterade att poliserna var skyldiga, till utpressning. Just att ”inte se” är en thailändsk kulturell egenhet. Kan man undvika en scen genom att låtsas att inte se så gör man det.

Man kan säga att Thailand genom legaliseringen av marijuana och krathom anpassat sig till verkligheten, men det är också ett tecken på något är på väg att förändras i samhället. Eliten har motsatt sig legaliseringen, och har stöd för sina argument. Det främsta argumentet bland förespråkarna är att det innebär en ekonomisk vinst för Thailand, genom att skapa en ”ny” industri. Eliten och besvikna odlare konstaterar dock att vinsten uteblivit, genom smuggling av marijuana av högre kvalitet från USA.

Nattlivet i Bangkok har återhämtat sig efter covid och marijuana säljs nu lagligt över hela landet. Foto. Art Thongtha

Militären har också konstaterat att det är nya tider och man kommer inte att kunna utnyttja sin rätt enligt grundlagen att tillsätta de 250 senatsmedlemmarna för att tvinga igenom beslut som går emot folkviljan. Det är bara representanthusets 500 medlemmar som väljs i allmänna val, så det krävs 376 av dessa platser för att övertrumfa militärens inflytande. Systemet har dock byggt på att folket i slutändan har accepterat kungens vilja. Det thailändska ordet för demokrati betyder inte folkstyre utan ”inskränkning av kungens befogenheter”, vilket beskrivit situationen bra, tills nu.

Militären är högt ansedd i Thailand och har liksom kungahuset har haft ett betydande folkligt stöd. en underofficer i flygvapnet på 5. Flygskvadronen badstrand. Bild: Art Thongtha

Den nye kungens, Vajiralongkorns, impopularitet gör att detta inte kommer att fortgå. Under 2022, mindre än ett år efter kröningen, utbröt folkliga protester, för första gången i Thailands historia direkt riktade mot kungen. Kung Vajiralongkorn uppehåller sig mestadels på ett hotell i Bayern, tillsammans med ett större antal unga damer. Detta har lett till anklagelser om att han styr Thailand därifrån, vilket är ett brott mot både tysk och thailändsk lag. Hans uppförande i övrigt upplevs också som problematiskt av thailändare.

Att valresultatet inte kommer att följas är thailändarna ganska eniga om. Frågan är hur långt militärens eftergifter kommer att sträcka sig. Den mest iögonfallande frågan är majestätsbrottslagarna, men det allmänna missnöjet med den nye kungen kan göra att lättnader kommer att accepteras. För Thailand och för alla svenskar kommer det sannolikt att bli bättre i många avseenden, men en liberalare regim kan i praktiken medföra att lagarna faktiskt kommer att följas i större utsträckning än en mer hycklande konservativ regim tillsåg.

Senaste