Rösträtten har aldrig varit en självklar rättighet för alla. Från antikens Grekland till dagens Sverige har den vuxit fram genom hård kamp mellan olika intressen – alltid med tydliga gränser för vilka som ska ha inflytande. Så måste det vara. Principerna kan däremot diskuteras.
Länge var demokratin mer en angelägenhet för korporationer än för individer. Först med tvåkammarriksdagen blev rösträtten individuell, men långt ifrån allmän. Den ledande principen var enkel och sund: bara de som bidrog till samhället skulle ha inflytande över hur de gemensamma medlen användes. Sedan kom rösträttsrörelsen med parollen ”en man, ett gevär, en röst”. När kvinnlig rösträtt infördes försvann den principen.
Man ska dock komma ihåg att kvinnor redan sedan kommunalreformen 1862 hade rösträtt i kommunala frågor på samma villkor som män. I kommunen räknades enbart vad man faktiskt bidrog med. Det gjorde att även företag, som då betalade kommunalskatt, hade ett betydande inflytande.
Med arbetskraftsinvandringen på 1960- och 1970-talen väcktes idén på nytt: alla som kom hit och arbetade skulle få inflytande över kommunen och regionen där de bodde. I dag, när stora delar av den invandrade befolkningen inte bidrar på det här sättet, måste vi ställa frågan: är detta fortfarande rimligt? Är det inte mer rimligt att den som lyckats visa att han uppfyller nya hårdare krav för medborgarskap får rösta, och ingen annan? I förra valet hade 600 000 utländska medborgare möjlighet att rösta, och 200 000 gjorde det.
En stor bidragsberoende population som mobiliseras via kommunala projekt för att gå och rösta flyttar systematiskt majoriteten åt vänster. Det är precis vad alla så kallade ”demokratifrämjande” projekt syftar till – och de fungerar. I en lång rad kommuner och regioner skiljer sig resultaten mellan de lokala valen och riksdagsvalet, där utländska medborgare saknar rösträtt, och skillnaden kan vara tillräckligt stor för att bana väg för vänsterstyre.
Det innebär att det på många håll i landet sannolikt inte är svenskar som bestämmer. Till skillnad från riksdagsvalet går detta att åtgärda. Vilka som har rösträtt i kommun och region regleras inte i grundlagen och kan ändras när som helst. För årets val är det för sent, men förhoppningsvis hinner Tidöpartierna enas om denna lagändring under de kommande fyra åren. Hittills är det endast Sverigedemokraterna som drivit frågan i samarbetet.
Läs mer: SD vill dra in rösträtten för utländska medborgare
I riksdagsvalet utgör de utländska rösterna också en betydande fördel för vänsterblocket. Även om vissa ”konservativt framgångsrika muslimer” tenderar att rösta på Moderaterna, röstar deras mindre lyckligt lottade trosbröder i regel på något av vänsterpartierna. En grov uppskattning tyder på att Socialdemokraternas valresultat hålls uppe med runt fem procentenheter genom just muslimska röster. Det här var även något som Jimmie Åkesson tog upp i partiledardebatten igår och han hade helt rätt i vad han sade.
För att komma till rätta med detta måste kraven för medborgarskap vara extremt höga, och felaktigt utfärdade medborgarskap måste rivas upp. Det är dock dessvärre en lång och svår process. Innan den ens kan inledas måste hela det blågula laget inse att gamla misstag måste rättas till. Det räcker inte med att ha ett jobb och inte vara gängkriminell. God svenska och verklig kulturell assimilering är nödvändiga krav för medborgarskap om Sverige ska kunna räddas och tas tillbaka.
Skulle vänstersidan vinna årets val finns en överhängande risk att det till nästa val blir för sent att återfå blågul majoritet i många kommuner och regioner – och allt svårare även i riksdagen. Vad du lägger din röst på är därför extremt viktigt. Ett parti som inte kommer in i riksdagen har absolut ingen möjlighet att driva politiken i rätt riktning i tid. En röst på partier som kommer in men saknar dessa insikter är bara en bromskloss. Vill man att rösträtten för utländska medborgare ska dras in och vill man att medborgarskap ska kunna rivas så finns det i nuläget faktiskt bara ett alternativ – och det är Sverigedemokraterna.
Denna artikel är en ledartext. Åsikterna som framförts är skribentens egna.
