Författaren och journalisten Per Landin (f. 1956) har alltför tidigt lämnat oss. Det skall ha skett den 7:e september och orsaken uppges vara covid.
Landin var många år, fram till år 2012, medarbetare i Dagens Nyheter och dessförinnan i en rad andra tidningar. Han var brett orienterad i tysk litteratur, ett ämne han hade doktorerat i. Hans essäböcker hade dock en mycket personlig prägel; han närmade sig i dessa böcker ofta människor i det intellektuella livets marginal. Han räddes här inte att uppsöka giftskåpet, att beträda skrymslen som andra inte beträdde. Genom sin unika inlevelseförmåga och sitt stilistiska mästerskap lyckades han ge en mer nyanserad bild av framför allt Tysklands mellankrigstid. Bland hans många böcker i denna genre kan Dietrich Eckarts onda öga (2009) och Resan till Saaleck (2013) nämnas. Det är nog böcker av detta slag som gjorde honom populär hos den intellektuella oppositionen.
Jag vill också lyfta fram en annan insats, som pekar på hans framsynthet och oberoende. På 80-talet, då anti-kommunism var högsta mode hos högern, skrev han mer nyanserat än de flesta om DDR och dess litteratur. Utan att på något sätt vara blind för Östtysklands fel, såg han, eller så tolkar jag det, att liberalismen kanske var en ännu större fiende. Han kan genom sitt tidiga genomskådande av en alltför stereotyp höger-vänsterdikotomi vara en förebild för vår tids konservativa renässans. Han framstår på många sätt som före sin tid.
Han var samtidigt inte någon som uppskattade partier eller program. Han ställde sig inte i någons sold. Han brukade hävda att han ogillade opinionsbildning, utan vad han ville göra var att berätta. Men genom sina berättande essäer påverkade han vårt sett att se det förflutna och oss själva.
Jag kan inte säga att jag tillhörde hans närmaste vänner, men de gånger jag träffade honom var han vänlig, uppmuntrande och visade på breda intressen, också för mycket som inte direkt framgår av hans essäer. Även om han kroppsligt sett var svag, kändes det som han hade en hel del mer att ge, många uppslag som ännu var oförverkligade.
