”Mina amerikanska landsmän, jag presenterar er för framtidens hjältar, de som kommer att ta oss tillbaka till månen och ännu längre – Artemisgenerationen”, sade vicepresident Mike Pence vid ett möte i National Space Council onsdagen den 9 november, på NASA:s Kennedy Space Center i Florida.
Två av de utvalda astronauterna, Victor Glover och Kate Rubins, är för närvarande ombord på den internationella rymdstationen. Den första, kommendörkapten i flottan, var piloten på SpaceX Crew-1-flygning och även den första svarte astronauten att vara långtidsstationerad ombord på ISS. Kate Rubins är flygingenjör för Expedition 64 (den 64:e rotationen av ISS-besättningen).
”Vi representerar alla samhällsklasser i USA. Och alla barn i vårt land och även runt om i världen, kan se på oss och säga till sig själva, om du ser ut som jag, så kan jag göra det också”, sade astronauten Anne McClain, en annan medlem av Artemisbesättningen, vid mötet.
Hon har loggat mer än 2 000 flygtimmar på 20 olika typer av flygplan och tillbringade 204 dagar ombord på ISS från december 2018 till juni 2019.
Artemis-programmet består av tre uppdrag, inklusive den första bemannade landningen sedan 1972. NASA:s bredare mål är att etablera en konstant mänsklig närvaro på månen i slutet av decenniet, vilket kommer att innebära byggandet av en månbas och en rymdstation som kretsar kring månen.
Gruppen av Artemisastronauter inkluderar också Jessica Meir och Christina Koch, som deltog i den första helt kvinnliga rymdpromenaden 2019. Joe Acaba, en annan av de antagna, är en rymdfärdsveteran som deltagit i tre uppdrag och var den första personen av puertoricansk härkomst att utses till astronaut av NASA.
De övriga astronauterna i gruppen är : Kayla Barron, Raja Chari, Matthew Dominick, Woody Hoburg, Jonny Kim, Kjell Lindgren, Nicole Mann, Jasmin Moghbeli, Frank Rubio, Scott Tingle, Jessica Watkinset och Stephanie Wilson.
Ingen har ännu tilldelats något specifikt uppdrag och NASA kan komma att lägga till ytterligare medlemmar till teamet, inklusive astronauter från andra länder. Men utbildningen för en månresa kommer att ta år, vilket är anledningen till att byrån har utsett gruppmedlemmarna nu.
”Rymdfärder är inget för den otåliga. Det är farligt, mycket komplicerat”, säger Nicole Mann, som också är planerad att utföra det första besättningstestet av Boeings rymdfarkost CST-100 Starliner i juni, enligt National Geographic. ”Vi har en grupp människor som arbetar tillsammans, inte bara i USA, men också i det internationella samfundet, som kommer att samarbeta för att göra detta projekt till en framgång.”
Astronauter lever och arbetar på månen
Efter den första månlandningen inom ramen för Artemisprogrammet hoppas NASA kunna skicka ytterligare astronauter till månen varje år.
Så småningom vill byrån bygga en omloppsstation som liknar den internationella rymdstationen, men i omloppsbana runt månen. NASA planerar också att genomföra experiment på månen, som skulle kunna användas för att skapa raketbränsle för resor till andra rymdfärder.
Dessutom kan astronauter som besöker månen testa överlevnadsteknik som skulle kunna användas på ett framtida uppdrag till Mars.
Artemisprogrammet har två preliminära uppdrag före månlandningen. Det första, Artemis 1, skulle vara en obemannad uppskjutning av en Orion-rymdkapsel med NASA:s kommande raket, Space Launch System (SLS). Rymdfarkosten skulle stanna kvar i omloppsbana runt månen i tre dagar som ett test och sedan återvända. NASA:s nuvarande planering tyder på att uppdraget kan inledas i november 2021.
Därefter skulle Artemis 2 – planerat till augusti 2023 – vara programmets första bemannade månuppdrag. Under en månöverflygning skulle Orionkapseln bära fyra astronauter runt månens baksida. Denna besättning skulle må längre ut i rymden än någon annan före dem, på ett 10 dagar långt uppdrag.
Sedan skulle Artemis 3-uppdraget skicka fyra astronauter ombord på en Orion i omloppsbana runt månen. Därifrån skulle en månlandare ta två av astronauterna till månens yta. De skulle stanna där i ungefär en vecka, samla månstenar och genomföra olika experiment. Sedan skulle månlandaren lyfta och docka med Orion i omloppsbanan och åka hem. Upplägget liknar alltså väldigt mycket det som användes under Apolloprogrammet.
Tidpunkten för Artemis-uppdraget kan fortfarande ändras
Den amerikanska kongressen har ännu inte gett NASA de 28 miljarder dollar man säger att man behöver under de kommande fyra åren för att möjliggöra en snabb månlandning.
President Joe Bidens administration kommer sannolikt att försena president Donald Trumps ambitiösa tidtabell med flera år. De ändrade målen kommer då att anpassa sig till representanthusets vetenskapliga kommittees förslag att genomföra månlandningen 2028 i stället för 2024.
Joe Biden verkar dock stödja Artemisprogrammet som helhet. Han skrev i augusti att han hoppades att leda ”ett djärvt rymdprogram som skulle fortsätta att skicka astronauthjältar för att genomföra forskning och utöka de vetenskapliga gränserna” i USA.
