Schmidt är en av USA:s rikaste personer, och han och hans familj har blivit godkända för att bli medborgare i medelhavsnationen Cypern, enligt en diskret notis i en cypriotisk tidning i oktober. Det är oklart varför Schmidt vill ha detta utländska medborgarskap, men det nya passet ger honom möjlighet att fritt resa till den Europeiska unionen, tillsammans med ett potentiellt gynnsamt skattesystem.
Manövern ger en inblick in i hur världens miljardärer kan maximera sina friheter och tillgångar genom att förlita sig på bekväma lagar i länder där de inte bor. Schmidts beslut speglar på sätt och vis en annan berömd techmiljardär, Peter Thiel, som 2011 lyckades säkra ett medborgarskap i Nya Zeeland på ett kontroversiellt sätt.
Intresset från amerikaner för att skaffa sig ett ytterligare medborgarskap har ökat under coronaviruspandemin, som kraftigt har begränsat amerikanernas möjligheter att resa utomlands. Experter säger att en del av denna ökning beror också på oron för politisk instabilitet i USA.
Men det är fortfarande ovanligt att se amerikaner ansöka om medborgarskap i Cypern, enligt publicerade uppgifter och medborgarskapskonsulter som arbetar med landet. Medborgarskapsprogrammet är mycket mer populärt bland oligarker från det forna Sovjetunionen och personer från Mellanöstern, och det har förekommit så många skandaler att den cypriotiska regeringen i förra månaden meddelade att det skulle avvecklas.
En representant för Schmidt avböjde att kommentera manövern eller Schmidts avsikter med den.
Cypernprogrammet är en av ungefär ett halvt dussin program i världen där utlänningar bokstavligt talat kan köpa sig ett medborgarskap, utan krav på att bo i landet eller att ställa sig i långa köer, genom att göra en betalning till, eller en investering i, värdlandet. Det har blivit det senaste sättet för miljardärer runt om i världen att bli ”gränslösa”, dra nytta av främmande länders lagar och flytta sig själva ”offshore” precis som de kan göra med sina tillgångar, ett fenomen som har dokumenteras av journalisten Oliver Bullough i hans senaste bok ”Moneyland”.
Små, fattiga länder — som till exempel St. Kitts och Nevis i Västindien — har anammat idén under de senaste decennierna, och håvat in pengar som de annars aldrig skulle få i utbyte mot medborgarskap. Men vad som kan vara bra för ett land kan vara dåligt för världen: Anti-korruptionsaktivister är djupt oroliga för en ”kapplöpning mot botten” gällande dessa program, som skulle kunna innebära att brottslingar kan köpa sig ett utländskt medborgarskap för att undkomma åtal i sina hemländer, underlätta drogsmuggling, eller att dölja sina tillgångar från skattemyndigheterna.
I synnerhet Cypernprogrammet — trots att det hjälpte till att rädda landet efter statskonkursen 2013 genom att föra in 8 miljarder dollar sedan dess — har blivit ökänt.
Lejonparten av de 4 000 cypriotiska pass som har delats ut sedan 2013 har varit till förmögna individer från Ryssland, enligt de konsulter som hjälper dem till cypriotiskt medborgarskap. Det har historiskt sett inte ens marknadsförts till amerikaner, vars pass vanligtvis tillåter dem att resa fritt i Europa. Det förekommer dock att amerikaner drar nytta av programmet, och konsulterna säger att det har hänt oftare under de senaste månaderna.
En undersökning av Al Jazeera avslöjade identiteterna på 2 500 personer som hade köpt cypriotiskt medborgarskap mellan 2017 och 2019, och endast 32, eller cirka 1 procent, var amerikaner.
Den undersökningen bidrog till att avveckla programmet, som hade varit under granskning i flera år. Wallraffande journalister fann att cypriotiska regeringstjänstemän sade att de kunde ordna ett pass till någon trots att de fick höra att personen var en brottsling, en skandal som slutade med att tjänstemännen fick avgå. Cypern meddelade i mitten av oktober att de stängde programmet på grund av ”missbruk”. (Vilket också, tillfälligtvis, sammanföll med när Schmidts godkännande publicerades.)
Det är inte känt vilken roll coronaviruset och de nya reserestriktionerna kan ha spelat i Schmidts beslut att skaffa cypriotiskt medborgarskap. Schmidt ansökte troligen för mellan sex månader sedan, när pandemin rasade för fullt, och för ungefär ett år sedan, när den ännu inte hade börjat, enligt konsulterna. Schmidts fru, filantropen Wendy Schmidt, och hans dotter, mediechefen Sophie Schmidt, har också ansökt och godkänts, enligt notisen i den cypriotiska publikationen Alithia.
Theo Andreou, som leder Cypernprogrammet för företaget Astons, ett ”invandringsinvesteringsföretag”, sade att 90 procent av företagets kunder söker cypriotiskt medborgarskap antingen som en reservplan eller som en försäkring på grund av oro i deras hemland, som coronavirus, eller av ekonomiska skäl. Andreou spekulerade i att Schmidt hade tagit sitt beslut av två möjliga skäl.
”En anledning är att ha en Plan B under covidpandemin. Den andra anledningen är att de tänker expandera sin verksamhet i Europa”, säger han.
Nuri Katz, grundaren av Apex Capital Partners och som har rått den cypriotiska regeringen i invandringsfrågor, gissade att Schmidt ”känner ett behov av att diversifiera sitt medborgarskap”.
”Eric Schmidt kan inte resa till Europa nu” noterar Katz. ”Han är som alla andra — som en massa andra rika människor som vill ha valfrihet.”
Personer som söker medborgarskap i Cypern kan också lockas av skatteskäl, särskilt om de är villiga att avstå från sitt amerikanska medborgarskap. Invandringsadvokaten Andy Semotiuk sade att hans enda amerikanska klient som hade sökt cypriotiskt medborgarskap gjorde det för att undvika att betala amerikansk inkomstskatt.
Det sätt programmet fungerar på är att när en utlänning investerar mellan 2 och 3 miljoner dollar i Cypern, vanligtvis genom ett fastighetsköp, kan de ansöka om vad som tekniskt kallas ”Citizenship by Investment Program”. Efter att regeringen har granskat sökandens bakgrund, genomfört en säkerhetskontroll, och har haft ett möte med utlänningen, kan deras ansökan godkännas.
Schmidt, som har en nettoförmögenhet på 15 miljarder dollar och många hem runt om i USA, är en jätte inom teknikindustrin: Hans långa tid som VD för Google hjälpte till att göra företaget till ett internationellt fenomen och fungerade som spjutspets för deras amerikanska lobbyingprogram. Trots att han avgick som VD 2011 och lämnade styrelsen förra året, är han fortfarande teknisk rådgivare till bolaget och är en av dess största aktieägare. Nuförtiden tillbringar han större delen av sin tid som filantrop, investerare och sponsor av det Demokratiska partiet genom Schmidt Futures, den organisation som donerar hans och hans frus pengar, och kommenterar frågor som konkurrensen med Kina och hur Silicon Valley kan samarbeta med den amerikanska militären.
På Google var Schmidt en förespråkare för att företaget skulle betala så lite i skatt som möjligt, även om det innebar att utnyttja främmande länders skatteregler. Företaget har länge varit anklagat för att det inte betalar sin beskärda del av amerikanska skatter genom att använda utländska skatteregler på platser som Bermudas eller Storbritannien.
”Jag är väldigt stolt över den struktur som vi satt upp. Vi gjorde det baserat på de incitament som regeringarna erbjöd oss att verka inom”, sade Schmidt i en intervju 2012. ”Det kallas kapitalism.”
