fredag, 19 april, 2024
fredag, april 19, 2024

Blodspillan på Speakers Corner

Speakers Corner har länge varit en bastion för yttrandefrihet. Men i islams tidevarv är inte ens denna fredad.

Speakers Corner i London har sedan 1855 varit en bastion för yttrandefrihet och öppen diskussion. Speakers Corner är beläget vid Hyde Park, nära Marble Arch. 1872 fick platsen skydd av det brittiska parlamentet som en fast diskussionsplats och bland de mest kända besökarna och talarna finner vi Karl Marx, Vladimir Lenin, George Orwell och William Morris. Det har stundom gått mycket hett till på platsen, men polisen har tolererat debatt och diskussion, då det enda kravet är att talarna får uttrycka sin ideologi, religion eller åsikt utan ingripande. Under senare år har platsen också rymt heta debatter mellan olika islamska grupper och kristna. Speakers Corner har också gett enskilda debattörer en språngbräda in i finare salonger och diskussionsrum. På de större universiteten har debattgrupper som ”Oxford Union” fyllt en liknande funktion för blivande politikerämnen. Boris Johnsson som rodde hem Brexit i parlamentet och senare blev premiärminister började sin politiska karriär vid Oxford Union.

Storbritannien är i detta avseende ett föregångsland för öppen debatt och diskussion. Trots att landet står i politisk, social och ekonomisk skuld till kämpar som Tommy Robinson, är landet känt för att ha försett Västvärlden med Magna Charta och ett tidigt försvar för yttrandefrihet. En person som Tommy Robinson kan också ses som ett tecken på att yttrandefriheten är djupt förankrad i den brittiska folksjälen.

När emellertid Speakers Corner mött fenomenet islam och särskilt då radikala islamska grupper som börjat dominera den brittiska muslimska scenen, många med salafistisk bakgrund som exempelvis representanter för Muslimska Brödraskapet, har problem uppstått.

Kristna talare blir ständigt avbrutna och har blivit hotade i sina
hem. Polisen har fått gripa in vid flera tillfällen när den islamska
narrativet ifrågasätts eftersom deltagarna på plats har haft svårt att hålla fysiskt våld borta från verbalt meningsutbyte.

Är det därför förvånande att en kristen predikant blivit attackerad
med kniv av en muslimsk man? Orsaken tycks vara att hon enligt islam begick ett yttrandefrihetsbrott då hon bar en T-shirt till stöd för Charlie Hebdo och för att uppmärksamma massakern 2015 då en grupp muslimer i Frankrike stormade tidningen och bokstavligen mejade ner tidningens journalister.

Den kvinnliga predikanten heter Hatun Tash och är känd från flera debatter vid Speakers Corner, där hon utmanat islam på kristen grund. Hon har bland annat påtalat att det finns över 20 versioner av Koranen och att islams narrativ om att Koranen är perfekt bevarad således inte håller utan är en myt. Hon är själv konvertit från islam till kristendomen och arbetar hårt för att uppmärksamma muslimer på de mer problematiska delarna av Muhammeds liv och islams historia.

När BBC skrev om knivattacken som alltså ägde rum förra söndagen, nämnde de ingenting om att gärningsmannen var muslim och att den som blev knivskuren var kristen. Det hette att en talare blivit knivskuren, men ingenting sades om motiv och att det var ett religiöst hatbrott mot en kristen.

Kan islam överhuvudtaget förenas med friheten? Nej det kan den inte. Grundaren av religionen har gått till historien som den person som inte ens tolererade att poeter drev med honom i sång och dikt. Han lät mörda dem. Ett sådant mord skedde på Muhammeds order mot poeten ʻAṣmāʼ bint Marwān. Hon hade förolämpat Muhammed efter att hans män haft ihjäl ledarna för hennes egen stam. Enligt islamska källor skall en sympatisör till Muhammed vid namn Umayr bin Adiy al-Khatmi ha mördat henne samtidigt som hon ammade sitt spädbarn. Umayr hade enligt islamska källor tagit barnet från hennes famn och skurit halsen av henne. Med en sådan förebild finns således inget utrymme för diskussion och öppen debatt.

Intressant är också efterspelet på islamska forum. De islamska sympatisörerna för knivattacken är på sina håll fler än dem som kritiserar attacken. Andra kända islamska debattörer har på sedvanligt sätt förnekat att det var en äkta muslim som attackerade Hatun.

Det man bör fråga sig är om detta är unikt för islam. Varför är det återkommande bara islam och islamska debattörer och troende som tar till våld mot yttrandefrihet och sätter sin religion och sina egna lagar ovanför annan rättsordning? Varför behöver vi inte vara oroade för buddhism eller hinduism? Varför är det alltid islam som utför de mest makabra våldsdåden? Problemet måste till sist hänföras till religionen som sådan.

Dessvärre är det så att islam som helhet är oförenlig med yttrandefrihet. Islam för nämligen alltid med sig en minoritet, en betydande och stor minoritet inom religionen, som inte tvekar att ta till våld för att bekämpa grundläggande friheter. Hatun Tash är bara ett exempel bland flera. Och det är ironiskt att hon blev attackerad samtidigt när hon bar en T-Shirt till stöd för Charlie Hebdo. Den enda yttrandefriheten som Muhammed själv tolererade var den som tycks ha gett militärt och religiöst stöd till honom själv som andlig och militär ledare. Han lät till och med döda sin egen skrivare som nedtecknade hans ”uppenbarelser” då denne avvek från islam och konstaterade att Muhammed hittade på allt. Hans namn var Abdullah Ibn Sad Ibn Abi Sarh. Han var historiens första ex-muslim. Hatun verkar i hans anda.

Senaste