Kina kontrollerar genom en rad statskontrollerade företag gruvdrift i flera afrikanska länder. Ett av dessa företag, China Molybdenum, förlorar nu kontrollen över Tenke Fungurume-gruvan i Kongo, efter en undersökning av arbetsförhållandena och finanserna. Företaget anklagas för att hota eller muta arbetare för att tiga om arbetsförhållandena som enligt anklagelserna ska ha lett till en rad dödsfall och för att undanhållit information i syfte att slippa betala avgifter för produktionen.
Kongos president, Tshisekedi, är sedan länge kritisk till Kinas inblandning i den kongolesiska gruvindustrin och de uteblivna fördelarna för det kongolesiska folket. Tillslaget mot China Molybdenum är bara en del av en bred översyn av hur Kina har uppfyllt sina förpliktelser och kan vara ett första steg mot att slänga ut Kina från den kongolesiska gruvmarknaden, vilket skulle få stora konsekvenser för Kinas möjligheter att kontrollera världens batteriproduktion.
Kongo tillhandahåller runt 70 procent av all kobolt på världsmarknaden och Kina kontrollerar 15 av 19 koboltgruvor i Kongo. Utöver i batterier används kobolt också för legering av stål för verktygstillverkning. Om Kina skulle tappa kontrollen över koboltgruvorna i Kongo är det ett allvarligt slag mot Kinas ambition att kontrollera den så kallade gröna omställningen som är beroende av en rad strategiska mineraler, varav kobolt volymmässigt är den viktigaste. Kinesiskkontrollerade Geely, som äger Volvo Cars kan komma att påverkas av detta.
Gruvor är inte det enda Kina investerar i på den afrikanska kontinenten. Flera hamnar som Mombasa i Kenya och hamnen i Djibouti kontrolleras av Kina. Man investerar också i en lång rad andra infrastrukturprojekt som vägar och järnvägen i Kenya. Afrikanska regimer föredrar ofta att göra affärer med Kina istället för västvärlden eftersom Kina inte ställer några krav på mänskliga rättigheter och betalar frikostiga mutor till de inblandade. I längden riskerar de afrikanska länderna dock att helt förlora kontrollen över strategiskt viktig infrastruktur och resurser. Ett exempel är hamnen i Mombasa som fortfarande är i kenyansk ägo men drivs av ett kinesiskt företag. Eftersom hamnen pantsatts för byggandet av ny järnväg mellan Nairobi och Mombasa, en investering som går med förlust, är risken överhängande att hamnen kommer att övergå i kinesisk ägo.
Kina investerar också i afrikanska media för att få kontroll över opinionsbildningen och genom statskontrollerade nyhetsagenturer tillhandahåller man färdigskrivna artiklar som framställer Kina i god dager.
